Metallica har kommit in i en liten trots och allting är nej, hela tiden. Det spelar i princip ingen roll var du frågar eller säger till henne, hon säger nej till nästan allt. Du behöver inte ens prata med henne och hon säger nej. Är hon i ett annat rum men hör mig och Markus prata så kan hon ropa nej därifrån. Det roliga är att hon säger det med glimten i ögat, hon är vet liksom att hon är "busig" när hon trotsar mamma och pappa.

En annan sak som Metallica tycker är jätte, jätte roligt är när jag tar någonting och sätter kring ansiktet som en slöja. Hehehhh. Hon skrattar jätte högt när jag gör så och ännu högre om jag gör något roligt ljud samtidigt. Jag är en aning orolig över hur hon kommer att reagera när hon ser en muslim som bär slöja, det är väl inte så där jätte smidigt om hon börjar tokskratta åt någon som inte skämtar. Men men, den tiden den sorgen.

Vårt städschema fungerar prima ballerina hittills (vi började igår heh) och snart ska jag dammsuga samt torka golven.

Vi ska försöka komma in i bättre rutiner här hemma för just nu fungerar det inte riktigt. Den här gången handlar det faktiskt inte om Metallicas rutiner utan om våra egna, mina och Markus. Vi sover på tok för lite och vi behöver även se över städningsrutiner samt trycka in träning i schemat.

Jag har gjort ett litet städschema idag som vi ska börja med nästa vecka. Det blir spännande att se hur det kommer att funka och förhoppningsvis får vi så småningom in städning i en rutin att vi inte behöver ha ett papper på väggen där det står vad som ska göras när.

Sen var det det där med träning också som vi måste klämma in, men hur fasiken ska vi hitta tid till det undrar jag. Med det ska jag vänta till Markus kommer hem så att vi kan sätta oss tillsammans och bestämma.

Vi är hemma från Göteborg (kom hem i söndags) där jag klantigt nog glömde kvar min laddare till datorn, och min dator vill inte fungera ynka fem minuter utan den. Jag har gått och svurit över det hela igår och idag men kom nyss på idén att testa Markus ofungerande dators sladd och visst gick det bra.

Jag tycks aldrig bli frisk utan mår nu sämre än jag gjorde innan helgen men nu har jag knappast råd att vara hemma från skolan så jag måste pallra mig dit vilket fall som helst. Just ja. Middagen i lördags var jätte trevlig och trots att jag var den enda i balklänning så trivdes jag mäkta bra i mitt fina köp. Markus upprepar än idag hur fin han tyckte att jag var så jag antar att jag gjorde någonting rätt.

Efter lunchen trotsade jag huvudvärken och begav mig ut i affärerna med Wictoria. Vi var sedan tvungna att gå på en föreläsning som jag älskade! Det var en komiker som höll i den och han var så rolig att jag nu har kramp i kinderna och magen, hehe. Nu är vi på rummet för att klä om till middagskläderna, balklänning here i come!

Just som jag funderade på när lunch skulle serveras skickar Markus sms och säger att "oj juste. Det är tydligen lunch. Alla andra fruar är här också, kom hit!" Öööh, ja! Jag kommer!

Vi vaknade vid halv nio och gick direkt till frukosten. Markus är nu på konferens och jag sitter här på rummet. Min huvudvärk vägrar gå över, inte ens med treo och jag hatar det. Jag hade ju tänkt att kanske kika i lite affärer (det vill jag i och för sig ändå inte i den här kylan, fyfan! Och jag tog inte ens med mig vinterjackan, high five!) eller besöka spa avdelningen, men vet inte om jag orkar någonting med det här huvudet. Det känns jätte trist eftersom tanken inte var att bara ligga instängd på hotellrummet hela vistelsen. Äh, jag tror jag drar på mig skorna och ger mig ut på en runda i hotellet. Kanske kan hitta något roligt vid spat i alla fall, har faktiskt aldrig varit på någon massage eller så.

Efter att ha kammat hem en seger genom att passa alla tider, tåg och få med all packning är vi nu i Göteborg. Jag har dessvärre en fruktansvärd huvudvärk och har bäddat ner mig i den stora dubbelsängen framför datorn och teven. Markus är ute med sina kollegor, jag var med till en början men insåg snabbt att sängen vore det bästa för mig. Så ja, jag får vara den tråkiga flickvännen idag men det kan jag leva med för imorgon vill jag vara pigg för att bära upp min fina klänning.

Jag måste tillägga att hotellet är helt gudomligt! Det öppnades den 26 januari så det är så gott som nytt. Så fort vi steg innanför dörrarna kände jag att min klänning är mer än rätt för det här stället, så inte behöver jag oroa mig för att vara för uppklädd imorgon.

Nej men nu kommer jag somna när som helst. Måste också säga att jag saknar min älskade lilla Metallica något så otroligt!!

Här är jag just nu, osminkad och trött. Mitt öra däremot ser väldigt kalasaktigt ut.

Hua! Jag utkämpar ett krig idag, ett krig mot klockan, som jag hoppas vinna. Det här att klara tidspress är inte min största tillgång och jag försöker med allt för att behålla lugnet.

13.00: min mamma kunde ta Metallica tills Markus mamma slutar.
13.00: Markus slutar och med honom har han en kollega som båda behöver duschen.
13.00-15.00: Jag ska färga håret, duscha, göra mig i ordning, se över packningen och packa med det sista.
15.00: Vi behöver åka härifrån
16.00: Tåget går

Som sagt, en kamp mot klockan. Jag har heller inte tid att prova kläder så ner i väskan åker 4-5 klänningar som får provas på hotellet. Om jag nu har så brått varför sitter jag vid datorn undrar kanske ni, och det undrar faktiskt jag också. Det var nog mest bara att jag ville berätta att Metallica imorse satt vid stora bordet och åt frukost. Hon bredde sin egen macka med smör och leverpastej, sedan satt hon så fint på en stor stol och åt med dinglande ben och ett stort leende. Min fina, fina flicka! Usch, det gör ont i hjärtat att jag ska vara borta från henne hela helgen, speciellt då jag ska så långt ifrån henne att jag inte bara kan komma dit på tio minuter om det skulle vara något. Men nej, nu ska jag inte tänka så. Det kommer gå jätte bra.

♥ Lär sig nya ord titt som tätt. De senaste orden är farmor, farfar och papper.
♥ Ber om papper när hon känner att hon behöver torka sig runt munnen eller näsan.
♥ Säger "bläsch" till använda blöjor och kastar dom i sopkorgen om man ber henne.
♥ Älskar fortfarande att bada. Hon visar när hon vill bada.
♥ Lärt sig svara "m" när hon menar ja. Svara nej har hon kunnat ett tag men nu kan hon alltså både ja och nej.
♥ Är väldigt noga med att säga tack, nästan för noga hehe. Hon använder ordet tack för att visa på ett fint sätt att hon inte vill ha mer. Tillexempel när hon har ätit klart ger hon tallriken till mamma eller pappa och säger "tack tack". Men är det något hon inte vill ha mer av för att hon inte tycker om det (som tillexempel penicillinet) skakar hon på huvudet och säger nej.
♥ Har börjat "skämta" väldigt mycket och skrattar mest hela tiden, åt sig själv och annat. Hon älskar att kittlas, speciellt sin pappa.
♥ Håller fortfarande hårt om sitt gosedjur Kali, han är med överallt.
♥ Trivs något otroligt på förskolan.
♥ Älskar musik och att dansa. Till och med när hon låg halvt utslagen på soffan med feber gungade hon med när en låt kom på teven.
♥ Hon gillar att kolla på barnprogram, speciellt när hon är hängig annars brukar hon titta någon minut i taget mellan varven.
♥ När man säger att vi ska byta blöja går hon själv och hämtar en blöja, går sedan till badrummet, lägger sig på sin skötbädd som vi har på golvet och väntar på att få en ny blöja.
♥ Hon är otroligt smart och lär sig snabbare än blixten. Hon förstår så mycket och det är faktiskt oftast lätt att förstå vad hon menar och vill.
♥ Sist men inte minst har hon fortfarande en otroligt stark vilja och är envis som få.

Metallica har blivit mycket bättre sedan hon började med mediciner, tack och lov! Det hade inte känts okej att lämna henne hemma hos farmor och farfar över en helg om det hade varit lika illa som för ett par dagar sedan. Nog för att jag vet att hennes farföräldrar har väldigt bra hand om henne och hon älskar att vara där men det hade ändå. Dessvärre blir jag allt sämre och har idag bara orkat vara uppe korta stunder. Jag har fått strikta order av Markus att vila för att bli tillräckligt kry tills imorgon då vi åker till Göteborg. Jag håller tummar och tår för att i alla fall febern ska släppa, för lite huvudvärk kan jag lindra med treo men den här värken och kallsvettande känslan man får i kroppen av feber klarar jag inte av.

Mormor kom förbi med min klänning idag också som hon har sytt upp åt mig. Markus och jag var där härom dagen för att måtta, men då hade jag glömt mina skor jag ska ha till så underbara (stackars) morfar fick snällt komma förbi igår för att låta mig prova den snabbt och se vilken längd jag skulle ha. Mormor plockade även fram fina smycken jag ska ha till klänningen. Wiho! Bästa mormor och morfar!

Nä nu måste jag ju bara bli frisk annars får jag ju inte använda klänningen och smyckena!!

Vi lever här hemma, men inte med så stor marginal. Metallica har dragit på sig ögon- och öroninflammation, feber, hosta och en ordentlig förkylning på det. Med ögondroppar, penicillin och bisolvon har doktorn lovat en ganska snabb förbättring så vi hoppas att det snart ska vara över. Jag och Markus skrubbar händerna röda och spritar dom var femte minut, allt för att undvika att bli smittade, dock tror jag redan att vi har blivit träffade men vi hoppas att vi är friska nog för Göteborg.

Det här med ögondroppar på Metallica är inte roligt kan jag säga er. Hon skriker i högan skyn och blir så förskräckligt ledsen att mitt hjärta går itu. Man känner sig otroligt elak när man håller fast henne och tvingar upp hennes ögon, men tyvärr finns det inget snällare sätt att göra det på. Jag önskar hon kunde förstå att det är för hennes skull vi gör det.

Sjukling ligger och sover med sin pappa i soffan

Mitt älskade barn! Det finns inte ett ord i denna värld som skulle kunna beskriva min kärlek till dig på ett rättvist sätt. Jag älskar dig något otroligt, så mycket att jag ibland är rädd att jag ska falla i bitar. Du är utan tvekan det bästa i mitt liv. Jag är oerhört stolt över att få vara din mamma och jag tackar gudarna varje dag för att just du kom till oss. Du är den finaste lilla flickan som någonsin funnits på denna jord och det kan ingen ta ifrån dig. Jag vill tacka dig för att ha visat mig meningen med livet. Du har räddat mitt liv och gett mig förmågan att andas ordentligt. Genom livet ska vi gå tillsammans, för alltid, hand i hand, du och jag, mor och dotter. Jag älskar dig!

Min fina vän Sanna fyller år idag, hela 22 år! Vi hade planerat restaurang, bowling, bastu, god dricka och trevligt sällskap, men då ska hon givetvis bli sjuk. Det är så himla typiskt, men vi håller fortfarande hårt om tummarna på att hon hinner bli piggare till kvällen. Jag har terroriserat henne genom att ringa var femte minut och frågat hur hon mår, hehe. Sista gången jag ringde svarade hon till och med "hur mår du, antar jag att du ska fråga", hehe, "nej. Jag skulle fråga vad du gör men hur mår du då?". Hon måste älska mig!

Jag har precis kommit hem från skolan, eller tvättstugan kanske jag ska säga. Jag gick förbi tvättstugan på väg från bussen och bokade in mig på en gång, sen gick jag bara hem och hämtade de sista kassarna innan jag gick ner igen. Nu är tvätten igång och om en timme ska det tumlas och hängas sedan är all tvätt tvättad. Satan vad skönt! Den här gången ska jag verkligen försöka tvätta lite oftare så att det inte blir sådana berg med tvätt som man sedan aldrig orkar ta tag i. Det borde ju inte vara så svårt att hålla korgen tom när man tänker efter men ändå står man där gång på gång med tvätt upp till öronen. Knäppt egentligen. Men men.

Markus och jag åker till Göteborg nästa helg med hans jobb. För mig väntar vila, spa och shopping medan Markus kan se fram emot konferans och prata jobb. Lördagkvällen är det finmiddag som står på schemat med dresscode galakläder. (om jag har förtstått det rätt, vilket jag verkligen hoppas annars kommer jag se dum ut) Min garderob gapar tom när det kommer till sådana klänningar men nu har vi hittat en som jag ska ha. Håll i hatten, det är en balklänning. Ja, jag har köpt en balklänning! Det kändes väl en aning överdrivet men Markus försäkrade om att jag inte kommer vara den enda som är så pass finklädd, så då är jag nöjd.

Bild från google