Idag blev det några timmars shopping i stinsen med Matilda. Jag kom hem med en kavaj plus lite till. Nu sitter vi båda med färg i håret. Ikväll blir det middag och förfest hos Daniela och sedan drar vi vidare hem till Alexander där det nya året ska firas in. Som ni förstår så blir bebis hemma utan mamma ikväll. Det svider i mammahjärtat men hon kommer ha det så mysigt hemma med mormor och morfar. Jag har en underbar röd klänning, ett par super snygga leopardpumps och en fin kavaj att ha på mig ikväll så det kan nog inte slå fel.

Det här året har varit väldigt mycket. Jag tänkte köra en årsresumé men det blir alldeles för svårt. 2010 var i alla fall det bästa året i mitt liv, det är en sak som är säker. Jag födde en otroligt vacker dotter som jag faktiskt vågar påstå ha räddat mitt liv. Det är mycket jobbigt och dåligt som har hänt också men ingenting som inte har gjort mig starkare. Jag har funnit mig själv det här året och jag är ytterst nöjd. Nu kör vi vidare på 2011!

Hoppas ni får en super bra nyårsafton!

Vid 11.30 hade jag, ensam, en samtalstid på bvc. Kändes ganska märkligt att gå dit utan barn kan jag ju säga. Det gick hur som helst bra. Vi pratade om allt möjligt och jag fick som mamma ställa alla frågor jag ville ha svar på. Och som alltid frågade jag om maten och om jag övergöder Metallica och gör henne tjock. Jag får samma svar hela tiden att nej, hon kommer inte bli överviktig om jag matar rätt som jag gör men ändå frågar jag om det varje gång. Matnoja?

Egentligen skulle jag begett mig till staden idag också och shoppat en kavaj att ha imorgon men det blev inte av. Snälla mamma har erbjudit sig att köra mig till stinsen imorgon och leta upp en så jag håller tummarna på att jag hittar någon fin. Jag är super sugen på ett par skor också. Jag vet ju att jag inte behöver skor men Markus sa igår att han tyckte att jag förtjänade ett par så jag kanske glider på den kommentaren och slår till i alla fall, hehe.

Jag och Markus håller på att plöja igenom sagan om ringen triologin så ikväll blir det sagan om de två tornen. Stackars Markus som får svara på alla mina frågor genom filmerna. Det är dumma frågor också. Förstår inte själv varför jag ställer dom för vissa kan ju inte han svara på och vissa får man svar på i filmen direkt efter att jag frågat. "Varför heter han så? Varför gör han så? Vad ska han göra nu? Vem är hon? Varför gråter hon? Hur? Var? När? Varför?" Ja ni förstår. "Men Nellie, titta på filmen så får du veta"

När jag ser på bilder och tänker tillbaka på det som en gång var jag kan jag inte hjälpa att jag tycker så otroligt synd om mig själv som jag var då. Jag var en vilsen och trasig tjej som levde för dagen och njöt av det på mitt eget lilla vis. För att få vara lycklig för en stund fyllde jag mig med alkohol som i slutändan alltid gjorde mig och folk i min omgivning illa. På vedervärdiga sätt försökte jag skydda mig själv. Jag var så desperat efter att slippa bli sårad att jag istället valde att såra folk jag egentligen tyckte mycket om. Jag låste in mina känslor och gömde nyckeln långt inne i mig själv för att sedan stjäla andras känslor och förvandla fint till fult. Jag sade mig inte bära på känslor och spelade känslokall när jag i självaverket hade ett överflöd av dom. Det var alldeles för mycket känslor för mig att hantera och när jag väl försökte blev allting bara fel. Även om jag någon gång menade väl så kom det aldrig ur mig på rätt sätt. Jag var rent ut sagt en elak människa i mellanåt och det värsta är att det oftast var medvetet. Jag valde att vara elak för att jag inte ville blotta mig sårbar. Det jag ser när jag kollar på mig själv från den tiden är en förstörd flicka som varje dag försöker klara sig till dagens slut. I stunden hade jag kul eller i alla fall vad jag då trodde och tyckte var roligt. Jag visste ingenting annat därför var det okej för mig att leva på det sätt jag gjorde. Livet bjöd på en andra chans eller rättare sagt Metallica bjöd på en andra chans. Nu äntligen vet jag rätt sätt att leva på. Äntligen kan jag se vad meningen med livet är. Nu är jag lycklig och nu är jag hel. Jag svävar inte längre utan jag står stadigt med båda fötterna på jorden. För första gången på länge är det inte tungt att andas.

Igår beställde vi pizza som vi åt till Harry potter efter att bebis gått och lagt sig. Senare kom Veronica över och vi satt och pratade en massa och skrattade så att vi grät emellanåt. Jag är så glad att jag har så fina vänner som gör en på så gott humör.

Jag och Matilda sov i mammas och pappas säng inatt och när jag vaknade på morgonen klockan tjugo i nio fick jag smått panik över att jag inte hade hört Metallica och hon borde vara vaken vid den tiden. När jag studsat upp ur sängen och kom ut ur rummet möttes jag av Matilda med Tallica påklädd och mätt i hennes famn. Gulliga Matilda hade gått upp på morgonen och tagit hand om bebis för att jag skulle få sova. En liten överraskning sådär. Det hade hon absolut inte behövt men den där kvinnan är så otroligt söt att hon tänker på mig. Och hon tycker att det är så roligt med Metallica.

Nu ska lunchen dukas undan och jag ska städa upp lite för snart vaknar Metallica efter sin middagslur.

Grodan är nog extra snäll idag när mamma är dålig. Inte ett endaste gnäll har kommit ur hennes mun hittills. Bara en massa prat har kommit ur henne och ett leende har prytt hennes lilla ansikte nästan hela dagen. Inte för att hon brukar skrika dagarna långa men något gnäll brukar det vara när det är något som gör henne missnöjd. Vi har legat en lång stund och snackat här på soffan innan vi satte på musik och dansade runt vilket gjorde att hon somnade. Gled förbi en spegel som fick mig att stanna upp och glo en stund på mig själv med mitt sovande hjärta i famnen. Hon är så otroligt vacker att ögonen tåras och min kärlek till henne är så otroligt stark. Nu har jag motvilligt lagt ner henne på soffan för att fixa lite i lägenheten. Vår packning som i all hast slängdes ur resväskan imorse ligger kvar på hallgolvet, hennes säng ska bäddas iordning, nappflaskor diskas, ja, ni vet lite småplock som ska göras.

Förresten så blir Metallica två hela månader idag! Får en smärre chock varje gång jag kollar på henne och verkligen inser att hon har vuxit till sig ganska så redigt. Var är den där ytte pytte bebisen jag födde? Hon är ju sån stor tjej nu. Fast hon är för alltid mammas lilla bebis.

Mycket frågor om jag och Markus är tillsammans igen. Hur ska jag besvara den frågan på bästa sätt undrar jag. Vi kom in på det tidigare också jag och markus, då vi diskuterade lite vad man sa att vi var. Vi båda är, fegt nog, rädda för att om vi blir officiellt tillsammans så kan det ta slut och det vill vi inte. Vi kom fram till att vi skulle ta det som det kommer. Vi beter oss som om vi vore tillsammans (gift gammalt par ibland) men vi har inte satt namn på det.

Jag och Markus är som två bästa vänner och trivs i varandras sällskap samtidigt som vi tycker väldigt mycket om varandra och beter oss därefter. Vi är ihop näst intill jämt, där han är är jag och tvärtom. Som pricken över i:et så har vi barn ihop. Så egentligen vet jag inte om man kan bli mycket mer tillsammans än vad vi är. Förutom ett gemensamt boende då. Men som svar på frågan: Ja vi är med varandra igen men nej vi har inte namngett det som ett förhållande. Vi har det bra som det är helt enkelt.

Super gulliga Markus bäddade ner en dålig mig och lät mig sova ett par timmar på dagen. Jag blev mäkta glad och imponerad när jag vaknade till liv och insåg att han själv badat, matat, underhållt Metallica och höll på att natta henne. Missförstå mig rätt, han är jätte bra med Metallica och att han kan ta hand om henne det vet jag. Illamåendet har lagt sig och Markus har nästan precis gett sig av för att fira Niklas som fyller år imorgon. Själv åker jag till gotland imorgonbitti och ska därför sätta igång och packa nu sedan blir det sängen. Vi kommer hem igen på onsdag och Markus har i förtvivlan frågat hur han ska klara sig fyra dagar utan bebis (och mig såklart, hehehh). Det gör oss gott att sakna lite. Hörs på onsdag, torsdag. Hejs!

Know that no matter how many knives we put in each other's backs
That we'll have each other's backs, 'cause we're that lucky
Together, we move mountains, let's not make mountains out of molehills,
You hit me twice, yeah, but who's countin'?
I may have hit you three times, I'm startin' to lose count
But together, we'll live forever, we found the youth fountain
Our love is crazy, we're nuts, but I refused counsellin'

I can forgive and forget i just dont want you to forget that i forgave

Just nu:

Och hittade bilder på min dåvarande vägg som var helt nedkluddrad. Såg en liten text som var "inramad"

Vi höll ihop en gång i tiden för flera år sedan. Numera träffas vi på öppna förskolan med våra barn. Hehe. Det är lite kul hur livet förändras.

Dotter                                                           Pappa

Jag har precis varit på läkarbesök. Det är dags att börja medicinera igen med concerta som jag var tvungen att sluta med under graviditeten. Älskade Metallica fick skönt nog stanna hemma med mormor medan jag var iväg, då slapp hon böka sig upp och ner ur vagnen. Jag ska börja fundera på dop. Både jag och Markus är skeptiska till kyrkligt dop men jag ser det ändå som en tradition och kan nog tänka mig att hälla lite vatten på Tallicas huvud. Måste man sjunga en massa psalmer? För det känner jag dock inte för. Jag får fundera vidare lite..

Idag var jag och Metallica på ungmamma träff på öppna förskolan i bro. Denna gången var hon vaken och glad större delen av timmarna vi var där förutom en liten stund då hon slumrade till när jag gungade henne i babysitter. Framåt kvällen var Metallica en super trött tjej så efter ett bad och kvällsmål somnade hon på stört i sin säng. När hon somnat slog jag och älskade Matilda på en film och åt onyttigt. Nu är det hög tid för mig att stänga av datorn och sova så att jag är en pigg och glad mamma imorgon. Jag längtar tills det är dags att vakna och busa med min älskade bebis. Åh vad jag är lycklig. Det är inte klokt vad en sån liten människa kan ge så mycket glädje.

Mitt fina barn!

Över ett år gammal bild på mig och en glad Danni

Bebis sover och jag har tråkigt.. Super tråkigt. Jag har precis varit snäll och hjälpt Markus med att äta ikapp till dagens datum i hans chokladkalender. Den där jäkeln hade ju inte ens öppnat lucka ett! Vad väntar han på? Bättre tider? Hoppas han blir glad över min fina gest. Stackars mig som var tvungen att smälla i mig 13 hela bitar. Ett tack ska jag åtminstonde ha när han kommer hem. Kanske borde jag underlätta för honom och äta upp hela nu när jag ändå håller på.. Fast nä, så lätt ska han inte ha det. Han är 19 år, det är dags att han lär sig och börjar hålla ordning på sin egen kalender. En lucka varje dag, ska det vara så jävla svårt? Skärpning Markus! Själv har jag varit super duktig med ätanden av min egen kalender. Den var slut redan innan första december.

Bara för att man går och lägger sig tidigt så vill inte hjärnan tagga ner utan går på högvarv så fort man lägger huvudet på kudden. Det var inga jobbiga tankar som snurrade så slappna av kunde jag göra i alla fall tills dess att jag somnade. Metallica vaknade klockan 06.40 imorse och somnade snabbt om efter mat, hon ligger fortfarande och sover. Egentligen skulle jag kunna gå och sova en stund till (gick upp för att gå ut med hunden) men nu känns det som om det bara skulle göra mig segare. Bättre att jag nu efter frukosten gör mig iordning så att jag är klar när lilla damen vaknar. Längtar efter att hon vaknar så att jag får pussa på henne, det var ju faktiskt ca. Tre timmar sedan!! Heheh

Igår hade vi finbesök av Nathalie som var här och fikade och dränkte bebis i ett hav av fina ord. Idag har vi varit över hos Bea på mysig adventsfika. Ikväll tänker jag försöka komma i säng samtidigt som Metallica. Jag behöver sova. Förstår inte riktigt vad det är för energi man går på längre. Dags att ta mig i kragen och faktiskt gå och sova när det finns tid. Mina batterier behöver laddas upp.

Nej vet ni gott folk, jag vill inte ens berätta vad min överraskning från Markus var. Vi kan säga som så att jag har en aningens men för livet nu och drömde mardrömmar hela natten. Funderar på att stämma honom för denna skräck han orsakade hos mig och hoppas på ett fett skadestånd. När han såg min reaktion och insåg att oh oh, this is not good, drog han till med att det här var ju inte den riktiga överraskningen nej nej, utan den riktiga glömde han i bilen så den får jag kommande dag. Jag tror han ljög för att försöka vinna tillbaka min tillit och kärlek. Lyckas han? Det återstår att se när jag får den "riktiga överraskningen".

Hur som haver så har vi varit på BVC nu på dagen och gissa om min tjej har blivit stor. Hon mätte 55.8cm och vågen stannade på 4630g. Hon är en sån fin liten sex veckors bebis. Nä nu får hon ta och bestämma sig, tänker ni, ena sekunden är hon stor och andra sekunden är hon liten. Men då ska jag säga er kära människor, jag är själv lite kluven där. Jag tycker hon har blivit stor jämfört med när hon föddes men hon är ju fortfarande mammas lilla nutte snutte gulle plutte lilla ytte pytte tiny winy bebis. (sagt med bebisröst)

Förutom en liten promenad med Richard så har jag och bebis bara slappat hemma idag. Markus är på väg hit och har sagt sig ha en överraskning till mig. Suck, jag som hatar överraskningar och med Markus vet man aldrig. Ska skynda mig i säng nu och hinna somna innan han kommer hit. Han börjar super tidigt imorgon bitti så förhoppningsvis slipper vi ses och därav slipper jag överraskningen. Nej, det är väll ingen idé han lär tvinga upp mig även fast jag skulle råka sova. Tror jag får satsa på att spela död istället..

När man har en dansare till pappa får man glatt glida omkring med pappas crew logga på tröjan

Jag mådde inge vidare idag vilket gjorde att jag fick ställa in dagens planer. Det blir att fika med Nathalie nästa lördag och besöka monstrus farmor och farfar gör vi imorgon. Istället för att ränna omkring har vi tagit det lugnt hela dagen med hennes pappa. Älskling hade idag på sig en Rolling stones body som Markus har köpt. Jag har länge varit förälskad i den och många gånger varit nära på att klicka hem den trots att jag tycker att den är lite dyr. Bodyn syns lite på bilden i headern. Den är SÅ fin, men allt klär ju en skönhet som man säger.

Älskade! Metallica syns knappt där hon har gosat ner sig under pappa.