Det är kanske finare när man har en större mage, eftersom det inte syns så mycket nu vad det är jag gör ett hjärta till. Men, vi vet ju! Vi vet!

Jag har täcke och kudde med blåa elefanter på.... bara så alla vet.... heheh

Jag skulle somna tidigt bestämde jag mig för men icke sa nicke. Jag läste här om dagen att vecka 9 är den värsta illamående veckan och jo tack, jag har märkt det. Trots mina försök att stoppa illamåendet med en det ena och en det andra så går det inte. Lergigan efter lergigan åker ner i halsen på mig men illamåendet hänger kvar.
Men som det stod så var vecka 9 värst och då kan man trösta sig själv med att det snart går ner. Äh, jag ska inte klaga. Lite illamående har väll ingen dött av, men snälla hormoner inge mer nu?!

Jag ska försöka sova nu så att jag är någelunda pigg imorgonbitti. Godnatt!

Jag har precis en såndär stund då det verkligen går upp för mig att jag ska bli mamma. Jag ska ha barn!
Helt oförstående står jag med tårar i ögonen framför spegeln och försöker se mig själv som en mamma. Tårar av lycka, tårar av sorg, tårar av kärlek.
Det är mycket att ta in just nu, men jag lever på dessa stunder då jag verkligen inser att jag bär på Bebis och jag längtar. Åh, som jag längtar.

Jag var hon som alltid var fullast, hon som alltid festade hårdast och skämdes aldrig över snedstegen som ibland togs på fyllan. Jag levde för helgernas bravader och det tillsammans med Markus, killen som röjde precis lika mycket som mig. Tillsammans gick vi igenom varenda grej som kom i vår väg och det oftast med svamlande röster och vacklande steg. Vi var ett riktigt radarpar, två människor som alltid var redo att gå loss. Vi visste att tillsammans hade vi kul vare sig vi hamnade på världens brakar fest eller på en sunkig hemmafest med tråkiga människor. Jag älskade varenda sekund och skulle aldrig byta bort dom mot någonting.
Visst levde vi inte hälsosamt inte, men vi gillade det. Tillsammans triggade vi varandra till det yttersta och det var inte alltid ofarligt men vi levde på kanten och det var precis så vi ville ha det.

Jag vet inte exakt vem jag är och vem jag ska bli. Ibland vill jag säga att jag är exakt samma person som förut bara att jag är gravid men det stämmer inte 100 procent eftersom jag inte längre fyller mig med alkohol eller röjer som jag då gjorde.
Jag ser inte längre fram emot helgen på samma sätt eftersom jag vet att jag inte kan få samma kick som jag fick då jag tankades med sprit. Jag är väll inte samma person, jag kanske inte är lika galen och rolig som jag är med hög promille i kroppen.
Jag ska bli mamma. Jag ska ha barn. Jag ska ansvara för en annan människas liv, uppfostra någon, lära någon och ge kärlek till någon som jag har skapat. Tillsammans med min själsfrände Markus skapade jag ett liv, ett liv som vi är skyldiga att ändra livsstil för. Jag kan inte längre supa mig bort varenda helg. Jag har en liten att tänka på nu även om den än så länge bara ligger i magen så måste jag sätta h*n i första hand.

Jag har alltid varit barnkär och alla som känner mig har alltid vetat att jag är den som kommer att bli mamma först. Vi alla har vetat enda sedan jag var mindre att jag kommer att få barn i ung ålder så det är egentligen ingen chock att jag som 18 år är gravid. Jag vet att jag inte kommer att ångra mitt beslut om att behålla barnet som växer inuti mig. Men det är självklart att jag känner mig en aning ångestfylld över att livet helt plötsligt ska ta en helt ny vändning. Som jag har sagt förut så är jag långt ifrån redo att ta ett sådant här stort ansvar och jag har ingen aning om hur man är en mamma, jag är rädd för förlossningen och vad som väntar efteråt MEN jag är redo att växa. Jag är mer än villig att ta på mig denna roll och en sak är säker och det är att jag kommer att klara det och jag kommer att bli en jäkla bra mamma!

Sne

 Idag bestod av gäster, mat och sömn.

 Min syster har kommit hem från pluggandet i östersund över veckan.

 Jag och Markus har haft ett långt samtal i veckan öga mot öga men jag finner mig inte klokare. Han älskar mig men kan inte vara med mig. Jag blir lämnad oförstående, för jag förstår verkligen inte.

 Livet känns extra surt över att bli lämnad själv samtidigt som livet känns extra härligt med tanke på vad som väntar.

 Jag har börjat få lite ångest över att ingenting kommer att bli som förut igen men jag antar att det är en process det med. Jag ångrar inte mitt val och jag vill inte välja annorlunda men lite ångest får jag allt stå ut med. Förändringar är inte alltid dåliga!

 Sist men inte minst så längtar jag. Som en tok! Jag vill ha min bebis här i famnen nu på en gång. Få känna känslan och få det till en verklighet. Jag är minst sagt redo men mer än villig att växa med uppgiften.

Niklas kom och hämtade mig igår så åkte vi tillsammans upp till Hennie en stund. Efter att vi varit där ett tag så åkte vi hem till varsitt håll. Jag tvättade mig och la mig i sängen för att titta på film men så kom första reklamen och då orkade inte mina ögon hålla sig uppe längre.

Nu har jag precis vaknat, tagit mig en skål fil och undrar vad man ska göra av denna gråa tråkiga dag. hm.. Vi får se helt enkelt. Först och främst ska jag väll in i en liten dusch, på med lite kläder och på med lite smink.

Tidigare idag: Jag, mamma och Denise åkte iväg till Jakan och kikade lite i affärer. Jag hittar många klänningar och tänker "ååh vad fin den där skulle vara i sommar" och i samma veva kommer jag på att i sommar så är jag inte så liten och nätt att jag kommer i en tight fodralklänning. Men inga tårar över det, eftersom jag vet att anledningen till varför jag kommer vara större i sommar är för att jag kommer ha en mysig gravidmage med världens underverk i.

Nu: Proppmätt och känner mig som en stoppad korv. Jag, mamma, pappa, Denise och Karro har varit uppe på Alexandra och ätit gott.

Senare: Ska jag hem till Hennie med några vänner. Det blir trevligt kan jag tänka mig. Skönt att komma ut med vännerna.

Bild: Jag, runt 2-3 års åldern.

                                                                




Stor som en rosenknopp

Ditt barn får nu en mer mänsklig form. Embryot rätar ut sig, och nu ser man halsen. Han eller hon ser mer och mer ut som en liten person, och om vi tittar på näsan ser vi små hål som så småningom blir till näsborrar.

Huvudet är nästan hälften så stort som kroppen, och ditt barn rätar ut sig mer och mer. Nervsystemet utvecklas och blir mer moget, särskilt hjärncellerna.

Armar och händer växer snabbare än ben och fötter. Barnet spänner de växande musklerna i armbågar och leder.

Huruvida du väntar en flicka eller en pojke bestämdes i samma ögonblick som spermien mötte ägget, och nu börjar barnets testiklar eller äggstockar att bildas.

Fler hormoner än någonsin

Den här veckan går nivåerna av det illamåendeframkallande hCG-hormonet upp rejält (vilket även innebär att de strax går ned!). Förbered dig alltså på en tuff vecka med idel illamående och humörsvängningar.

Känner du dig varm och lite svimfärdig ibland?

Det beror på att stora blodmängder nu behövs för att förse moderkakan med näring. Därför börjar mängden blod att öka i din kropp, och den kommer att fortsätta öka genom hela din graviditet. Den ökande blodmängden kan få koncentrationen av hemoglobin, i dagligt tal kallat järnvärdet eller blodvärdet, att gå ned. Det är därför viktigt att du äter mat som innehåller massor med järn. Från och med den fjärde graviditetsmånaden behöver de allra flesta kvinnor tillskott av järn.
På grund av alla de skäl som vi har tagit upp är det inte ovanligt om du känner dig lite svag då och då. Försök att äta nyttig mat, vila och dricka mycket vatten.

Nu ska jag ta mig upp till tandläkaren och inte för att glömma så är min bebis 9 veckor idag!!
2 månader och en vecka!
Snälla tid, gå fortare!!

Inatt drömde jag att jag fick en son, en underbar liten fin son men helt plötsligt så var han inte en liten bebis längre utan han var runt två år. Han kallade mig Nellie och mina föräldrar för mamma och pappa vilket berodde på att jag inte hade funnits där som mamma för honom utan det hade mina föräldrar gjort. I drömmen hade jag en minnes lucka på två år och kunde inte för mitt liv förstå vart jag hade varit under tiden då min bebis växt upp. Mamma och pappa berättade att jag hade varit ute och festat, rest och levt precis som en vanlig tonåring utan barn. Jag kommer ihåg smärtan av att mer eller mindre förlorat två år av mitt barns uppväxt.

Aldrig ska detta hända! Aldrig! USch, fy vad hemskt det var. Tur att det bara var en dröm!

- Varför slutade Markus tycka om dig bara för att du började bli med barn?

- Du är ju fortfarande du... bara att du kommer bli lite tjockare!

- Du kan ju ha stora tröjor på dig, då syns det inte ens att du har ett barn.

- Du har ju inte barnet utan det är ju bara i din mage just nu. Du har det ju inte i handen ännu.


Det är helt underbart hur enkelt det låter när han säger det. Allting är så självklart..

Timmie, 8 år

Det är för mycket just nu...

Jag har precis lämnat av Natta vid bussen. Gud vad trevligt det var att ha henne här. Även om vi inte har träffats på flera år så var det som om det var igår vi sågs. Ingenting var stelt eller obekvämt utan pratet rullade på helt underbart. Jag har nu hittat en stylist till min Bebis. Natta har ett stort intresse för barnkläder så det blir att ta med henne när det är shopping dags. haha.

Snart ska jag ut på en promenad med Sara. Jag är så glad att jag har alla mina vänner!

 Coopan med Danni gick bra, super skönt väder ute!
 Jag har fått en tid hos Mvc i Huddinge, ja jag vet. Jätte långt dit men tydligen så är dom jätte bra där med stöd till unga föräldrar and so on.
 Jag skickade ett sms till Markus med tid och plats, han svarade "jag kommer :)", jag är nöjd och tycker det är bra att han hänger med, han behövs!
 Nathalie är på väg hem till mig för att fika lite. Väldigt trevligt eftersom det var år sedan jag såg henne sist.

Bostadsmarknaden är ju rena rama djungeln! Nu har jag iallafall registrerat mig och ställt mig i kö på 3 olika sidor så nu får jag vänta, se och hålla ögonen öppna.

Nu tänker jag iallafall ta en paus ifrån datorn och åka till coop med Daniela.

Från olika håll får jag höra att jag är elak mot Markus för att jag väljer att behålla vårat barn. Det sägs att jag har tvingat på Markus någonting som han inte vill ha med att göra och jag får nu stå ut med att målas upp som boven i dramat. Jag vill inte bara stå och höra på när man gång på gång smutskastar mig för att jag blev gravid och nu gjort valet att behålla barnet vare sig pappan vill det eller inte.

För att bli gravid mina kära så har man sex (om det inte sker via provrörsbefruktning and so on). Det behövs både spermier och ägg för att ett barn ska kunna bli till och spermierna kommer från killarna och äggen befinner sig i tjejerna. Markus är kille och jag är tjej. Markus har spermier och jag har ägg. Vi har haft sex och på så sätt har jag blivit gravid. Om det nu är så att man inte vill ha barn men fortfarande vill ha sex så måste använda preventivmedel t.ex. Kondom, p-piller, p-stav, yeah you name it. Preventivmedel är både killen och tjejens ansvar. Jag använde ingenting och det gjorde heller inte Markus men vi hade sex i alla fall.

Markus visste mycket väl om att ifall jag skulle bli gravid så skulle jag utan tvekan fullfölja graviditeten. Jag har gjort en abort förut i mitt liv och skulle aldrig överväga att göra det igen. Jag och Markus var två om det här. Det är inte jag själv som har gjort mig gravid utan Markus är väl medveten om hur barn blir till men valde ändå att ha sex utan preventivmedel. Got it?

Sammanfattande: Jag har inte själv blivit gravid. Jag har inte ljugit om att jag äter p-piller eller någonting annat. Jag har inte sagt att jag gör en abort om jag blir gravid. Det är alltså inte ensam som jag har skapat en oplanerad situation utan det har vi gjort tillsammans, jag och Markus.

Nästa person som känner för att tala om för mig eller mina vänner hur elak och självisk jag är som behåller barnet fastän Markus inte känner sig redo ber jag att tänka om. Tänk på sexualkunskapen. Tänk på när ni själva har sex med någon. Ni är två, eller hur? Jag och Markus var också två.

Nu är vi inte längre två utan nu är jag själv. Jag vet och har hört att vissa gottar sig i det och tycker att jag får skylla mig själv för att jag blir lämnad eftersom jag nu är så elak och vägrar abort. Det är synd att människor är så trångsynta att dom inte förstår att jag inte har mig själv att skylla för att jag blir lämnad. Jag har tillsammans med en annan människa skapat ett liv och nu tar jag mitt ansvar som mamma att föda, uppfostra och älska mitt barn. Mitt barn!

Det är ett barn vi pratar om gott folk. Det är ett liv. Jag är i vecka 8 och där inne i magen har det redan ett hjärta börjat slå. Armar, ben, armbågar, luftrör, antydan till fingrar och tår, finns där. Jag har fått se det lilla livet med hjälp av ultraljud. Det syntes inte mer än en liten klump men det mest otroliga var att jag kunde ser hur hjärtat slog. Det är inte bara en strunt sak utan det är ett liv, ett liv som jag har skapat tillsammans med Markus men som jag nu ska ta hand om själv.

Jag är inte elak som behåller barnet jag bär på då jag gör det utav kärlek och ansvar. Hade det varit så att jag behöll barnet bara för att hämnas, förstöra, reta, Markus så hade det varit en annan sak men nu är inte fallet så. Jag vill inte ta bort mitt barn. Jag ska bli mamma och Markus kommer, vare sig han vill eller inte, att bli pappa och jag är ledsen över hur han känner inför mitt val men den här gången tänker jag inte sätta någon annan än mig och mitt barn i första hand.

gammal bild. Saknar mitt hår

Pappan till barnet lämnade mig igen.

Bild från Saras 18års fest!

Vecka 8+2

Jag har precis stått och skalat potatis i vad som kändes en evighet medans pappa stått bredvid och donat med resten av maten. Ikväll vankas det plankstek här hemma! Mums! Vi lagar mat tillsammans med en massa bra musik, fast just nu har jag tagit en paus för att mamma ska sätta i hårfärg i håret på mig. Mörkbrunt, blir nog bra.

Ikväll ska jag hem till Danni med några vänner, spela kort och snacka lite skit stod på schemat hörde jag. Det blir super för mig som är uttråkad men för trött för att åka ut på jätte äventyr.

Sara, Danni och Jag från några månader sedan då vi spontant bokade in oss på ett hotell tillsammans med Markus, Wille och Victor. Fy, vi hade så jäkla kul där! Bad, bastu, dricka och gott sällskap! Mys! Vill tillbaka!

Nu så har jag kommit hem från Matilda. Det blev hamburgare för min del och thaimat för hennes. Ingen av oss åt upp utan la oss i soffan och kollade på tv. Matilda var så mätt att hon knappt kunde röra sig medans jag sedan sprang och små åt en tugga på min hamburgare varje kvart.
Nu sitter jag i soffan med datorn i knät och kollar på Troja som går på 6an. Jag älskar filmen och jag älskar brad pitt i denna film!

Nu är jag trött och ska gå och lägga mig, ska upp tidigt imorgon. Jag och Markus har tid hos mödravården klockan 08.00.

Bild från google

Bild från imorse

Hur underbar är den inte? 2.995 kr Ny! på blocket!

Muffins i ugnen, chokladmuffins. Att jag kunde baka är väll bara det något fantastiskt. Sedan att det var ett av dom enklaste recepten som finns spelar ingen roll.
Nu väntas det på saft och muffins tillsammans med Mamma. Vi har faktiskt gjort oss förtjänta av det efter våran långa promenad ute med hunden.

 Illamåendet har blivit mycket, mycket bättre. Underbart att faktiskt kunna börja njuta av graviditeten och slippa kräkas minst en gång i halvtimmen.

 Idag har jag varit i Kista och handlat smink och nagellack, samt varit ute på en lång promenad i det fina vädret.

 Igår åkte jag tillsammans med Markus hem till Niklas med massa godis och kollade på film. Dock började jag må lite pissigt efter en stund så då körde Markus mig hem.

 Imorgon börjar första veckan av två praktikveckor vi har istället för skola. Jag ska inte praktisera då jag ska försöka tenta av större delar av engelskan. Jag ska även få komma till skolan och få stå för mig själv och klippa, fixa lite på docka. Sedan har dom sagt att jag kan få ta med mig egna "kunder" att öva på under tiden då tvåorna har kundpass. Så det blir nog bra det här.

 Även om det är ett bra tag kvar till Bebis kommer ut så kan jag inte låta bli att i vissa stunder längta så mycket att det känns som om jag ska gå sönder. Min lilla fina...

 Barnmorskan var underbar! Trevlig, munter kvinna med en otroligt härlig inställning. Inget gnäll om att jag är för ung och att barn är jobbiga blabla. Utan hon gav mig fakta och sade åt mig att tänka över båda alternativen som finns innan det är försent för att sedan inte stå där och ångra sig för att man inte har tänkt ordentligt. Åh, man blir så glad när man finner människor som faktiskt stöttar och inte ser ner på en. Stor cred till Jakobsbergs ungdomsmottagning som har tagit emot mig så bra under dom få gånger som jag varit där. Det är ju något helt annat än kärringen uppe på Kungsängens UM.

 Jag har bråkat, skrikit och gråtit blod pågrund av Bebis pappa som nu faktiskt är min pojkvän. Han är en underbar människa som jag aldrig vill förlora även om jag mer eller mindre vill strypa honom ett x antal gånger per dag. Vi älskar varandra och jag hoppas och tror att vi gör det bästa av vad som väntar. Det känns bra att ha honom här, nära igen men samtidigt är jag rädd över att han ska lämna mig igen. Det är något man får skjuta åt sidan för oro över saker och ting finns överallt hela tiden och det tjänar ingenting till att gå runt och älta det hela tiden.

 Jag ska ringa till MVC och Solängen stöd för blivande mammor på Måndag. MVC för att kolla om dom vill träffa mig tidigare pga. min medicinering osv lite sånt. Annars brukar man inte bli inskriven fören man är i ca. vecka 12 men vi får se. Solängen ska jag ringa för att få lite stöd och för att bestämma in möte för att få lite information och kunskap om praktiska saker som behöver ordnas innan och efter Bebis är här. Bidrag som föräldrapenning och lite sådant antar jag.

 Annars så har mamma, pappa och lillebror varit iväg på kryssning sen i onsdagskväll och dom kommer hem i eftermiddag. Daniela var här från onsdag- torsdag och gjorde mitt humör på topp. Vi beställde hem skräpmat, hyrde film, åt godis, glass och spelade en massa Wii. Det värmer mig något otroligt att jag har så fina vänner som ställer upp. Sötnosen säger också "Jag tänker lite så att... Jag måste lära mig byta blöjor....." Och så ser hon sådär förtvivlad ut som att det är mount everest hon ska bestiga. Haha.

 Igår kom Sara och gjorde oss sällskap också. Tillsammans var vi lite flickiga och målade naglarna tillsammans medans vi väntade på att Markus och Niklas skulle komma förbi och spela lite Wii med oss. Sara är mig en underbar tjej! Hon får mig alltid att skratta men samtidigt en som kommer med vettiga och goda råd. Älskade vän!
Kvällen slutade ganska så tidigt men sedan bjöd jag tillbaka Markus och vi lågtätt ihop hela tiden. Kändes som om vi hade varit ifrån varandra i år och dar, haha.

 Sötnosen hade också köpt filmen "luftslottet som sprängdes" för att han vet att jag läst böckerna och älskar dom andra filmerna. Han vågade inte säga att den var från honom så han bad Niklas ge den till mig men jag är inte dum och Niklas är inte bra på att ljuga. Även sådana små saker gör att jag älskar honom ännu mer. Min fina Markus!

Natten till idag bjöd inte på så mycket sömn.
Mamma låg inne hos mig för att lindra min smärta och få mig att falla i sömn. En massa tårar och funderingar över frågor som jag inte har något svar på senare så somnade jag. Idag är huvudvärken hög och tårarna är mig hack i hälarna men jag skjuter iväg dom för att verka starkare än vad jag egentligen är.
Jag är som sagt aldrig ensam, jag är alltid minst två!
Jag längtar efter dig Bebis!

Pappan till barnet lämnade mig.

Hej!
Jag är väll vad vi kallar en ung blivande mamma. Jag är 18 fyllda år och väntar mitt första barn eller mina första barn kanske jag ska skriva eftersom jag ännu inte vet om det är mer än ett barn där inne i magen.
Torsdag den 25 Februari nu år 2010, såklart, fick jag fick bevittna två streck på ett graviditetstest. Jag är nu gravid i, vad jag antar, vecka 5 vilket är väldigt tidigt men lika betydelsefullt för det. Det här är min dagbok där jag kommer att skriva precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och enbart för min skull. Här vill jag kunna skriva av mig när jag behöver och vill. För att få ut det jag vill men också för att kunna blicka tillbaka på min graviditet senare. Vill jag klaga som en kissnödig gammal kärring om hur jobbigt det är när jag mår illa på morgnarna så gör jag det. Vill jag skriva osammanhängande texter som ingen annan än jag förstår så gör jag det. Det är min "dagbok" om min graviditet och mitt liv.