Uppdaterade inlägget senare med en bild på hjärtat i vagnen

Går inte att beskriva kärleken utan den måste upplevas. Mitt hjärta, mitt allt, mitt barn!
Det är frustrerande att inte kunna säga hur mycket jag älskar denna lilla flicka. Inga ord räcker till, jag blir stum utav kärlek.

Idag har bebis varit ute på sin första åktur med vagnen dock var det inte jag som var ute med henne på en promenad utan det var mamma, pappa och lillebror. (mormor, morfar, morbror) Jag känner mig ännu inte pigg för att gå ut på en lång promenad utan blev hemma och fixade lite. Tvättade mig, åt frukost, plockade iordning på lite saker.

Inatt sov bebis i sin säng men jag måste erkänna att hon till sist hamnade bredvid mig i sängen, hehe. "Ja, du vill ligga bredvid mamma. M, mysigt att ligga här hos mamma och inte ensam i sin säng" mumlade jag för att inte erkänna att det egentligen var jag av egoistiska själ som ville ha henne bredvid mig.
Hon vaknade tre gånger inatt och åt, böt blöja och somnade snabbt igen. Min lilla pluffs. Första natten hemma har alltså gått alldeles utmärkt.

Nu ligger hon i vagnen och sover och jag längtar tills hon vaknar och vill komma till mig. Töntigt nog så har det känts väldigt tomt och faktiskt lite jobbigt den lilla timmen hon var ifrån mig.

Mina inlägg kanske inte blir så välskrivna, intressanta eller roliga utan jag försöker mer få ner det mesta på kort tid.

Jag har ju glömt att tacka för alla grattis kommentarer och lyckoönskningar. Jag tackar er alla här i ett inlägg för jag tror inte att jag har tid att gå in och tacka alla personligt. Så här kommr det: TACK SÅ JÄTTE MYCKET!

Idag är det den 29 oktober, med andra ord mitt bfdatum men det struntade ju bebis i och valde istället att komma den 26. Vilken lycka det är att sitta här med bebis tuttande, även om det är segt att skriva med en hand. Jag vet, hon heter fortfarande bebis men namn på hjärtat är på g.
Idag fick vi som sagt komma hem från bb vilket är super skönt. Vi har hunnit få lite besök från moster och kusiner. Markus kom förbi efter jobbet också annars har vi bara myst, ätit, sovit och bajsat. Precis som det ska vara. Vi laddar upp för idol ikväll.
Jag ska skriva ihop lite om förlossningen sedan också men det känns för jobbigt att göra med bara en hand (jag vägrar lägga ner bebis även fast hon nu har somnat) så det gör jag när jag har tid och känner för det.

Om det inte är förvärkar jag har så vet jag inte vad det är. Det är som en sammandragning som drar till i nedre delen av magen och det är "mensvärk" från ryggen till fram och sedan neråt. I natt blev det så illa att jag reste mig upp ur sängen för att försöka få dom att släppa genom att vanka fram och tillbaka över golvet, vilket inte gjorde någon skillnad. Dom gör ont och dom kommer ganska ofta men ännu vågar jag inte hoppas på att något skulle vara på g. Det är väll någon förberedelse skulle jag tro. Dumma, dumma förberedelser. Ge mig min förlossning!

Nu på morgonen ska jag i alla fall åka med mamma till läkaren och sedan ska vi ta en tripp till Kista. En liten shopping står på schemat.

Jag ångrar mig. Bebis får gärna vänta med att komma. Med den här huvudvärken och illamåendet är jag inte fit for förlossning om man säger så. Jag tror jag dör vilken huvudvärk jag har. Så bebis får hålla sig inne och jag får försöka vila.

Nätterna börjar ta stryk av all denna väntan. Det är nästan så att jag inte sover utan ligger bara i en dvala för att försäkra mig om att inte missa ett enda tecken. Jag försöker att släppa det med tanken och låta "naturen ha sin gång" utan att stressa upp mig men det går inte. Utan att jag kan göra något åt det så går jag runt och tänker på det jämt och ständigt. Jag hoppas verkligen att hon väljer att komma om en vecka (om inte innan, hehe) och inte vill stanna där inne allt för länge.
Kära Niklas och Josefine (som förresten fyller 18 år imorgon!) har gissat på att hon kommer den 23e fast just nu verkar det inte som om det blir bebis imorgon.
Vi får helt enkelt vänta och se när lilla flickan väljer att komma ut.

Idag har jag varit på mödravården för en kontroll samt skrivit en liten sammanfattning av graviditeten. Känns så overkligt att det bara är 8 dagar kvar till jag är beräknad. Känns nästan som om det var igår jag fick reda på att jag var gravid. Hur som helst så såg allting bra ut och mamma jublade högt när barnmorskan ville göra ett litet ultraljud. Hon är ju fortfarande lite sne över att hon råkade missa ett ultraljud för några veckor sen. Vi konstaterade i alla fall igen att bebis låg med huvud neråt. Jag fick en ny tid den 4 november men hur mycket jag än älskar min barnmorska så håller jag tummar och tår för att inte behöva träffa henne då. För den som inte förstod så håller jag tummar och tår för att ha fått bebis innan den fjärde så att det är anledningen till att inte träffa min kära barnmorska.

Nu ska jag lägga mig på soffan med täcke och kudde framför en film. Hoppas på att somna en stund. Jag mår jätte illa och det känns som om jag har dragit på mig en förkylning.

Efter att ha skrattat massor idag är jag super trött och ska lägga mig och sova nu. Jag vet nog ingen som får mig att skratta som Markus. Från det ena till det andra så har jag haft lite sammandragningar som faktiskt gjort lite ont idag och lite mensvärk har jag nog haft också, tror jag. Jag sitter ju och överanalyserar varenda värk i kroppen så det kan lika gärna vara jag som inbillar mig. Varenda toalettbesök blir en kontroll ifall slemproppen (vilket jäkla ord egentligen) lossnat. Det är nästan lite så att jag går på knäna och helt enkelt ber om smärta. Kom igen, sätt igång! Jag är redo.. Varför vill hon vara kvar där inne undrar jag. Är det verkligen så mysigt?

38+4

Mina bilder som jag framkallat damp ner i brevlådan idag så det har jag sysselsatt mig med nu en stund. Jag fick ett jätte fint fotoalbum av min syster för ett tag sedan och jag har bara längtat efter att få sätta in lite bilder.

Idag har pappa slipat ner spjälsängen och jag och mamma har börjat måla. Jag med mitt dåliga tålamod blev tjurig då jag inte tyckte att resultatet var bra innan det ens hade torkat. Mamma övertalade mig om att det kommer bli bättre när det har torkat och blivit målat en gång till så nu är jag lugn igen.
BBväskan började jag packa idag också. Gick igenom bebis garderob när jag skulle välja kläder till henne och skrattade åt mig själv när jag gång på gång gapade om att allt skulle matcha. "Nej men va? Jag har ingen helvit tjockare tröja. Det måste jag ju ha till den här bodyn? Och ingen vit tunn mössa har jag heller. Nej men den där har ju en beige rand där på kanten det går ju inte till det här. Ska jag ha ljusrosa strumpor eller lite mörkare rosa strumpor?" osv. Mamma suckade då jag konstaterade att en sista shopping runda måste göras. Att jag orkar..

Nu kan jag checka av blöjor, babyolja, babylotion, nappflaskborste, ersättning, tvättlappar, våtservetter både att ha i skötväskan och vid skötbädden. All right! Nu är vi på banan. Vit färg köptes idag också för nu måste sängen slipas ner och målas. Jag vill ha upp den bäddad och klar innan bf.

Just nu sitter jag i soffan efter att ha tagit en två-tre timmars tupplur. Pappa håller på med maten som jag ser framemot att äta. Bobbie är här på middag också och efteråt blir det nog en film. Lördagsgodis kan vi checka av också, såklart!

Jag var precis ute på en längre promenad. Jätte skönt var det förutom att bäcken, ben och rygg värker utav bara fan efter 5 minuter. Trots det ökade jag tempot och gick så fort jag bara kunde. Ibland kände jag för att öka tempot ännu mer och springa men det gjorde jag inte eftersom det troligtvis skulle ta död på mig. Jag saknar det så himla mycket, att kunna powerwalka, springa. Längtar verkligen tills efter förlossningen då jag kan börja röra på mig som vanligt. Då blir det rally med barnvagnen!

Nu på slutet har den där förbaskade tröttheten kommit tillbaka. Jag orkar inte längre stiga upp tidigt på morgnarna, hålla mig från att ta sovstunder på dagarna, dom rutinerna har jag kastat åt sidan. Jag behöver dessutom inte längre hålla mig vaken hela dagarna för att kunna somna på kvällarna för slocknar gör jag hur som helst. Jag tänker lite så att det är min rätt att nu sista veckorna ta ut sovmorgnar så mycket jag bara kan. Snart är det inte tal om sovmorgnar eller i alla fall inte då jag känner för det. Snart så är det bebis som bestämmer när morgon ska göras och då är det bara att följa med.

37+4

Jag och mamma har varit till Stinsen idag för att köpa gips så att vi kunde gipsa av magen men kom hem med annat istället. Panduro hade slut på gips men det hade inte H&M eller gina tricot på kläder så där gjordes det av med lite pengar.

Nu håller pappa på och monterar ihop och skruvar fast bebis garderob. Det ska bli så mysigt att lägga in hennes kläder i hennes egna garderob. Min lilla pluttis, snart är jag helt redo för hennes ankomst.

Bebisen

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.

Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

Du

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.

37+2

Matilda följde med till barnmorskan och allt var jätte bra. Bebis har fixerat sig nu och det firade vi med att åka till jakan och kika lite i affärer. Båda shoppade lite till lilltjejen. Jag köpte två par mjukisbyxor i beiget och vitt och ett par vita leggins medans Matilda slog till på en kizz-body och ett vitt set byxor +tjockare tröja.

Det kanske inte är värsta grejen att bebis har fixerat sig men det gjorde mig jätte glad. Hela dagen har jag glidit omkring med ett leende på läpparna medveten om att min flicka håller på och gör sig redo för att komma ut. Bäckenet är dock extremt jobbigt och plågsamt just nu. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle kunna göra så ont att bara röra på sig. Vända sig i sängen på nätterna får mig nästan att gråta.
Jaja, nu ska jag sluta klaga och vara glad över att det bara är 23 dagar kvar till bf!

Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.

36+4

Högarna med kläder tycks aldrig ta slut!! Det ser ut att bli en heldags tvättning idag igen. Direkt efter frukosten satte jag igång en maskin och vek samt sorterade tvätten som var torr. Jag ska inte klaga då jag inte har så mycket annat för mig faktiskt. Sängen ska börja målas nästa vecka då hunden inte är hemma så att vi slipper att det fastnar en massa svarta hundhår i den vita färgen.

Nu ska jag lyfta mig ur soffan och ta kort på magen så att jag kan lägga in en försenad graviditetskalender för vecka 37.

Jag kom för en stund sedan hem ifrån föreningens gemensamma bastu eller vad man ska kalla det. Jag och Verre blev sugna på att basta och dessutom så hade vi inte pratat på över en vecka så vi hade massor att ta igen. Nu har jag precis lagt mig tillrätta i sängen och ska snart stänga ner datorn och läsa innan jag somnar.

Måste bara skriva ner att på vägen hem från bastun (som dock bara är 4 minuters gång) fick jag svinont, eller ja molande jätte ond värk, i magen och ryggslutet och hela magen blev stenhård. Jag började automatiskt att hyperventilera och jag trodde nästan att jag skulle tuppa av. Slängde mig i soffan på en gång när jag kom innanför dörren och efter kanske 3 minuter så var smärtan borta. Vad var det? Sammandragning? Förvärk? Icke graviditetrelaterad magknip? Jag skulle nog tippa på förvärk kanske för det där var något jag inte känt innan. Kändes inte som någon sammandragning. Men samtidigt undrar jag om man bara får en förvärk och bara sådär helt plötsligt? Vad vet jag..