Vi testade som sagt på en smakportion igår. Majs och potatis blev det och Metallica älskade det redan från första tuggan. Hon satt och gapade stort hela tiden och smilade så fort hon fått sig en tugga.

Denise är den äldsta av oss och fyller 25 det här året. Jag har alltid sett henne som den ambitiösa av oss som jobbar hårt för att nå sina mål. Denise är en kräsen tjej när det kommer till killar och det vet hon nog om själv. Vi brukar skämta om att Timmie som är nio år kommer att skaffa barn innan henne fast egentligen är det inte så mycket skämt i det. Något vi alla är väl medvetna om är hennes morgonhumör. Att säga något olämpligt (eller något alls) till henne när hon är nyvaken är som att ge sig själv en dödsdom. På vissa plan är vi väldigt lika och på andra väldigt olika. Hon är färdigutbildad socionom och jobbar just nu på Hassela, gotland. Eftersom hon bor på jobbet är hon bara hemma två veckor var sjätte vecka och jag längtar efter henne lika mycket hela tiden. Jag hoppas att hon vet hur stolt jag är över henne och att jag ser hur hårt hon jobbar och har jobbat. Hon är för mig en förebild.

Bobbie kommer efter Denise och fyller 23 i år. Jag ser Bobbie framförallt som en kille med vettiga åsikter som bär på konsten att debattera. Han är nog en av de mest lojala och omtänksamma man kan hitta. Precis som med Nisen så är vi väldigt lika men ändå olika. De flesta som har varit med under vår uppväxt säger att jag och Bobbie har ett speciellt band mellan oss. Jag tror dom. Bobbie kommer alltid vara min hjälte. I Juli det här året blir han pappa. Inte vilken pappa som helst utan världens bästa. Att han sedan har världens finaste tjej och blivande mamma vid sin sida är bara ett plus.

Timmie är den lilla sladdisen som föddes tio år efter mig. Det vill säga att han fyller tio i år. Han är faktiskt den enda av oss fyra som är planerad. Min lillebror har alltid varit det käraste jag har. Jag älskade honom redan innan han föddes och i honom har jag funnit styrka tusentals gåner. Timmie är den av mina syskon som jag är mest lik och det har vi fått höra av de flesta. Jag kan se mig själv i Timmie rakt igenom, hela tiden. Jag skulle nästan kunna påstå att vi är kopior av något slag. När han var liten knöt vi otroligt starka band som än idag håller i sig trots att han ibland driver mig till vansinne. Men så är det väll med syskon. Timmie är väldigt smart vilket han har bevisat många gånger. Han är en av dom som kan se att jag är ledsen även fast jag skrattar. Liten kille med otroligt stort hjärta som är mån om alla i sin närhet.

Just nu är jag på otroligt dåligt humör. Ingenting känns kul. Anledning till det finns men jag ser ingen vits med att skriva ut det här. Markus skulle hem och duscha och tog Metallica med sig. Jag är super rädd för att hon ska känna av mina känslor och på så sätt bli orolig. Jag vill absolut inte att mina mindre glada känslor ska påverka mitt lilla monster. De flesta gånger sväljer man känslorna och är glad utåt men som idag kunde hon ju åka med sin pappa och hälsa på farföräldrarna på samma gång. Jag passar på att tänka och känna lite extra nu så är jag glad igen när dom kommer tillbaka. Kanske blir det till att hitta på något kul ikväll med några vänner. We will see. Just nu är jag som sagt inte på humör men det kanske vänder. Nu när jag tänker efter är det inte ens en stor grej jag är grinig över, utan det är mest en principsak. Kommer nog aldrig sluta förvånas över hur lätt jag brusar upp över saker som egentligen knappt rör mig i ryggen. Så är det varje gång. Något händer, jag djupdyker i situationen som uppstått och allt blir större än vad det från början var. Tillslut är jag ledsen över något som inte är något att vara ledsen över. Suck. Det konstiga är att jag är väl medveten om detta och vet exakt hur det slutar men ändå blir det såhär om igen. Är det meningen att man ska lära sig någon gång?

Metallica blir fyra hela månader idag. Jag blir kluven när jag pratar om tiden för samtidigt som jag tycker att fyra månader är jätte lång tid känns det som det var igår hon kom till världen. Metallica har också börjat tycka om att bli buren med ansiktet in mot kroppen. Alltså så att hon ligger med huvdet mot bröstet och jag älskar det. Vet inte om det beror på att hon har varit hängig nu senaste dagarna eller om hon faktiskt har blivit mer gosig. Mina armar kan värka och göra ont av att bära omkring på henne men jag vägrar lägga ifrån mig henne. Det var längesen hon ville ligga tätt intill mamma och mysa. Och om det nu är något som bara är för stunden och kommer gå över snart så tänker jag ta vara på varenda sekund. Hur som helst ska vi faktiskt dagen till ära ge Metallica sin första sked smakportion. Vissa säger att man ska vänta andra säger att det inte spelar någon roll. BVC och barnläkaren har sagt att det är okej att börja vid fyra månaders ålder och nu är hon ju faktiskt fyra månader. På dagen, hehe. Hon intresserar sig så mycket när vi andra äter mat att jag struntar i moralkärringarna som påstår att man ska vänta så länge som möjligt. Till en början är det ju bara någon tesked det handlar om. Spännande att se vad hon kommer tycka om det.

1. Metallica i egen hög person. Det är väll en självklarhet. Metallica gör mig alltid glad även fast hon ibland får mig att slita håret från huvudet.
2. Familj och vänner. Behövs ingen förklarning i guess.
3. Övervinna rädslor och lyckas med något. Jag blir glad av att klara av saker och ting. Att bevisa för mig själv att jag klarar mer än vad jag tror.
4. När Markus är ledig. Hehe. Jag älskar när Markus är ledig. Förklaringen till det är så enkel som att då är han hemma med oss och det blir både jag och Metallica glada av.
5. Jag blir också glad av att göra saker som får mig att må bra. T.ex. Träna.

Det finns en klänning som jag har spanat in i säkert ett år nu. För mig är den to die for. Den kostar 700kr och jag anser inte att jag har dom pengarna att lägga ut på en klänning. Sedan finns det ett tre par skor jag har haft ögonen på ett bra tag också men även dom är för dyra för min plånbok. Jag brukar försöka övertala mig själv om att kanske behöver jag klänningen och ett par skor till t.ex. Dopet, hehe. Men det går inge vidare för även jag förstår att det inte är behövligt. Nu har Markus kommit med ett förslag att om jag är villig att skjuta upp köpet av en bäddmadrass som kostar 3000kr får jag klänningen och ett par skor. Först blev jag hur nöjd som helst och kände att det kunde jag ju faktiskt tänka mig att gå med på. Svävade på moln ett tag och tankarna gick om vilka skor jag skulle välja. Föll ganska hårt mot marken när jag insåg att jag inte kunde ta emot erbjudandet. Det är ju vår ekonomi det handlar om. Även om han köper klänning och skor åt mig förlorar jag i princip lika mycket pengar själv. Jag hatar det här med pengar. Jag hatar att jag alltid ska klicka mig in på hemsidor som säljer en massa fint och därefter inte kunna släppa tanken av den fina klänningen eller skorna jag sett. Det är ju inte så att jag inbillar mig själv att jag har pengar till övers att köpa kläder till mig själv för utan jag är väl medveten om min begränsade budget. Trots det plågar jag mig själv med att leta upp grejer jag vill ha, lägga det i shoppingkorgen för att sedan klicka mig därifrån utan att ha köpt något. Men jag antar att jag inte är själv om det här.

Jag gör desperata försök här hemma för att roa en liten hängig tjej som själv inte vet vad hon vill. Hoppgungan åkte fram för att göra debut. Det blev en succé och med lite musik blev det ännu bättre.


En väldigt fin dreggelmaja.

Sakerna kommer inte iordning nu så första punkten är inte det som gör mig mest ledsen eller så. Men alltså ledsen.. Jag vet inte. Att jag blir ledsen hänger oftast ihop med att jag blir arg.

1. När någon kommer till skada. Speciellt när någon försvarslös oskyldig skadas. T.ex. Barn, djur. Psykiskt eller fysiskt spelar ingen roll.
2. När man inte håller saker man lovat eller ändrar något man bestämt. Är man inte helt hundra på att man kommer hålla det man lovar så lovar man inte över huvud taget.
3. När jag misslyckas. När något inte blir som jag vill eller har tänkt mig.
4. Olycka inom familj och vänner.
5. När jag tappar kontrollen. När jag är hjälplös, maktlös.

Imorse när Metallica vaknade var jag snabb in till henne och tände lampan. När jag är ute i köket och ska göra mat uppfattar jag klockan. 05.36? Vad gör Tallica uppe? Antingen hade hon en liten period där som hon inte sov djupt och saknade nappen. Eller så är det för att hon inte är riktigt bra just nu. Hur som helst är det lönlöst att försöka få henne att somna om när jag väl tagit upp henne. Hon kommer på att hon är hungrig, jag har pratat med en töntigt ljus röst och fått henne att skratta. Inte vill hon gå och lägga sig på en gång då. Men jag tror att till och med bebis tyckte att klockan sex var lite för tidigt att göra morgon. Efter bara 10 minuter gick ögonen i kors och hon fick kämpa för att hålla sig vaken. Vid sju gav vi upp och hon fick hoppa i säng igen.

Idag steg jag upp tidigare än Metallica själv faktiskt. Hörde ifrån sängen när mamma, pappa och Timmie dukade fram frukost och blev sugen så jag klev upp och gjorde morgon. Metallica vaknade någon halvtimme senare men har nu somnat om igen. Lilla plutten är alltid så himla glad att man själv inte kan låta bli att le. Markus är dålig och blir hemma från jobbet idag. Funderade på att väcka honom med frukost på sängen men väljer istället att låta honom sova så länge han vill.

Igår åkte vi och mötte upp hans mamma och pappa på jysk för att kika på sängar. Vi provade ut två stycken och la sedan en beställning så att dom är klara att hämta om två veckor. Då har vi säkert hunnit måla klart och kan ställa in dom i lägenheten. Det är nu helgen som kommer som Bobbie ska börja flytta ut sina saker och vi kan sätta igång att fixa. Jag som trodde att jag och Markus hade någorlunda lika smak har nu insett att det vi är långt ifrån ense. Vi får väll kompromissa var min första tanke men jag tänker faktiskt vara elak och inte låta honom bestämma någon färg på väggarna. Han har lagt fram förslaget om en illorange vägg och resten svarta i vardagsrummet vilket jag känner inte alls blir bra. Djävulen har han också fått för sig ska flytta in och han pratar hej vilt om djävulska saker vi ska ha i rummen. Jag hoppas att han skämtar för satan vill jag inte ha i mitt hem. Förutom Matilda då. (internt skämt)

Den här var lite svår tycker jag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag ser väll på mig själv precis så som jag är antar jag. En 19 årig tjej som ser ut att kunna vara 16, hehe. Jag ser en tjej som klarar mer än vad hon tror vilket är bevisat. Jag ser en mamma även fast jag fortfarande har svårt att förstå att jag faktiskt är en. Jag är väldigt kritisk och dömande mot mig själv och kan därför se på mig själv lite skevt. Men egentligen beror det helt på när jag kollar efter. Vilket humör jag är på, hur jag mår och varför. Jag kan se på mig själv på många olika sätt. Ååh! Nej jag orkar inte skriva om den här mer. Jag är helt vilsen i tankarna nu. Hur ser jag på mig själv? Äh.

Med risk för att ni blir gröna av avund på min fantastiska shopping..


Två paket blöjor och en kartong nutramigen. Bra skit!

Mamma var nog inte tröttare än bebis trots allt. Metallica sov i drygt tre timmar. Efter att ha ätit, tittat på lekisar och pratat massor sover hon igen. Den här gången lär hon inte sova lika länge för vid klockan sju är det dags att vakna. Då är det baddags. Jag älskar badstunderna säkert lika mycket som hon själv gör. Det är så otroligt mysigt att sitta där i badet med en glad liten groda som skvätter och har sig. Efter badet blir det att hoppa i pyjamasen, äta lite mat och sedan är det läggdags. Med stor del av kraften tillbaka är jag en glad mammsing. Jag känner att det har blivit lite dystert de sista dagarna men det är väll så det är i livet ibland. I should know. Efter regn kommer solsken, är det inte så dom säger?

Jag älskar att må bra och allt som hör dit till. Min vackra dotter, min familj och mina vänner. Jag älskar att göra saker som får mig att känna mig stolt och duktig. Jag älskar att göra framsteg och övervinna rädslor. Som ni säkert förstår älskar jag Metallica mest av allt. Jag älskar hur hon bara av att bli till satte mitt liv i rätt kurs. Jag älskar hur jag har utvecklats som människa det senaste året och hur jag har växt i mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag har funnit en styrka och ett lugn som jag aldrig tidigare haft och det älskar jag. Sedan finns det såklart andra saker jag känner att jag älskar. T.ex. Som att läsa en bra bok, hehe. (Säg ingenting Markus! Jag vet att jag är en nörd.)

Jag satte ner grodan i badet och gjorde pussljud mot henne som tydligen måste varit super kul för ut kom första skrattet. Jag fortsatte desperat med pussljuden för att få henne att skratta igen och försäkra mig om att det verkligen var ett skratt och visst var det det. Ett så underbart litet skratt! Som jag har längtat.

13.30-15.50

Love of my life, my soulmate. You're my best friend!

Ganska precis ett år sedan

Igår kväll var vi några vänner som åkte till jakobsberg och bowlade. Jag åkte dit med ett väldigt självförtroende men som snabbt drogs ner. Jag var inte så bra på bowling som jag trodde mig vara men kul var det. Vi bowlade i ca. Två timmar innan vi åkte hem och sov. Idag har min mormor och morfar varit här på middag och Bobbie och Bea tittade förbi också. Bea sa att hon tyckte att jag skulle uppdatera bloggen oftare. Men det känns inte som om jag har så mycket att skriva om. Det känns tråkigt att bara skriva vad man har gjort på dagen om det inte har hänt något speciellt alls. Men för hennes skull ska jag göra ett försök till att vara lite roligare med uppdateringen.

Behöver jag förresten säga vem av oss det var som ville ha pyjamasen med kossan på?

Vi är precis hemkomna från stinsen. Att byta en tröja som gått sönder var vad som styrde oss dit men det räckte självklart inte med det utan det blev lite shopping också. På hms pojkavdelning hittade vi en fin "jacka" till Metallica som vi roffade åt oss. Att den hängde på pojkavdelningen struntade vi helt i. Byxor, body och tröja fick också följa med och flytta in i Metallicas garderob. Egentligen behöver hon inte mer kläder men det är så svårt att låta bli när man går där i affärerna. Mamma köpte jätte söta kläder till lilla batman också. Åh, jag blir helt sjuk när jag ser babykläderna i strl 50. Förstår inte att Metallica har varit så liten att hon fått plats i dom. Markus slängde ur sig "kan vi inte skaffa en pojke också så att han kan ha den här" när han höll upp ett plagg. YES! Tänkte jag. Fler barn! Det där ska jag komma ihåg och spela på sen. Men inte än. Inte riktigt än.. Hehe.

Vid två tiden idag körde jag och Matilda en runda på gymmet innan vi åkte hem och fina Bea kom över och gjorde oss sällskap. Markus kom hit efter jobbet och efter att ha färgat mitt hår och lagt Metallica slocknade vi i sängen en stund medan dom andra åt middag. Efter att ha sovit åt vi en försenad middag och sedan gick Markus och la sig igen. Själv har jag suttit i soffan med Bobbie, Bea och Mamma och kollat igenom gamla kort. Otroligt vad lik Metallica är mig på vissa kort från när jag var liten. Nu ska jag gå och lägga mig bredvid Markus. Jag är helt slut.

Frukost: En macka och till det drack jag ett glas apelsinjuice.
Lunch: Det blev en sen lunch. Sushi.
Middag: Kycklingwok med nudlar.
Och sedan har det slunkit ner en och annan godis.

Roligt. Hehe

Igår blev vi "godkända" av styrelsen här i föreningen vilket innebär att jag och Markus i princip äger en bostad nu. Det som är kvar att göra är att när vi har flyttat gå upp till banken tillsammans med Bobbie och skriva över lånet på oss. I slutet av februari får vi tillgång till lägenheten och då är det bara att sätta igång att måla väggar (och tak, hehe.) sedan är vi redo att flytta in. Seperationsångesten från mina föräldrar, speciellt mamma, finns här hela tiden men jag tröstar mig med att vi bara flyttar tre ynka minuter härifrån. Trots det är jag så himla glad. Det ska bli jätte mysigt och kul att flytta framförallt för att jag ska få flytta ihop med Markus. Jag, Markus och lilla Metallica. Precis som en liten familj, hehe. Jag är också super glad för att Bobbies jätte fina, stora svarta soffa inte passade hemma hos Bea vilket innebar att dom behövde köpa en ny och vi kunde få köpa hans. Jag är kär i den soffan och har skämtat om att den ingår i lägenheten så jag blev mer än nöjd. Mamma och pappa sa sedan att dom ville köpa den till oss i inflyttningspresent. Ytterst tacksamt! Både Markus pappa och min pappa vill att vi ska ta tv från dom för att de ska få en vettig ursäkt till att köpa nya. Nej men allt rullar på och ser ljust ut och jag ler som aldrig förr. Super läskigt men super kul. Det här blir nog mer än bra tror jag.

Den här var svår. Jag vet inte alls vad jag ska skriva om och Markus ger mig dumma förslag som första gången jag såg honom, första gången jag pratade med honom and so on. För hans skulle kan jag försöka men jag vet inte hur mycket jag kommer ihåg.

Första gången jag såg mannen var på en fest i kallhäll. Det var sommarlovet till ettan och jag var 15 år. Jag kände ingen som var där förutom vännerna jag kom dit med men slog mig ner vid ett bord och hade en kille med röd keps på min högra sida. Killen med röd keps bjöd brudan han hade i knät på shottar hon inte tyckte om och i smyg skickade vidare till mig. (Det slutade med att jag stog i en buske och spydde senare under natten)

När sommarlovet var slut började jag på mediaprogrammet i upplands-bro gymnasium. I klassen jag började i fanns det en kille som jag kände igen genom hans röda keps på huvudet men jag kunde inte placera vart det minnet var ifrån. Lite senare under året började jag umgås med ett litet gäng killar i klassen och däribland fanns rödkepan som nu fick ett namn, Markus. Här någongång fick jag upp ögonen för honom men kunde inte sätta fingret på vad jag kände. Någon tilldragelse fanns det men jag hade ingen tanke på att det fanns annat än vänskap mellan oss. (Nu när jag tittar/tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag kunde vara så blind. Markus var inte diskret med att visa att han ville betydligt mycket mer än bara vara vänner. Hehe)

En kväll var vi några stycken som bestämde oss för att festa lite hemma hos Markus. Niklas hämtade mig med moppen och körde mig till stäket. Där hemma drack vi sprit och sjöng singstar. Alexander var sneaky as hell och utsåg sig till någon sorts matchmaker under kvällen. Jag blev inkallad på ett rum för att bli förhörd och lika så gjorde han med Markus. I slutet av kvällen stog jag och Markus ute på altanen och gick igenom vad som hade sagts under våra möten med Alexander. Jag vet inte exakt vad som sades men något som ledde till att jag stegade fram till Markus som satt på altanräcket och pussade, kysste(?) honom. Alexander är än idag mäkta stolt över sin fina insats.

Ja det var väll det jag hade att säga. Det blev inte bara EN första men det gör väll ingenting. Första gången jag såg honom, första gången jag pratade med honom och första gången vi kysstes. (hatar ordet kysstes. Kyss, kyssas. KYSS? Jaja) Lite minne har jag i alla fall.

För tillfället bullar vi upp med kuddar tills farmor sytt iordning kudden till stolen.

Idag har det varit full fart hela dagen. Första stoppet var ungdomsmottagningen klockan kvart i nio sedan klockan tio var vi med mormor till läkaren. Efter det mötte vi upp gammelmorföräldrarna på en fika i jakobsberg följt av en shopping. Till mig blev det lite välbehövda underkläder eftersom alla bhar jag hade innan graviditeten är för små och de jag hade under graviditeten är förstora. Metallica fick lite fina kläder från Kappahl- Newbie som jag för övrigt älskar! Det är så otroligt fina kläder tycker jag dock fanns inte det jag hade spanat in men jag hittade lite annat som fick följa med hem. Stog länge och tittade på en blus-klänning som jag kärade ner mig i men valde att ta den någon annan dag. Väl hemma blev vi inte långvariga för Metallicas farmor kom och plockade upp oss och vi tog en tur till IKEA. Farmor köpte Metallica en super fin matstol som jag och Markus nu har monterat ihop. Enkel, vanlig svart trä matstol. Farmor hade även med sig en påse med kläder hon hade shoppat till sitt barnbarn. Och tänka sig vad jag drog upp ur den påsen? Jo klänningen jag tidigare hade stått och suktat efter! Från IKEA åkte vi hem till dom i stäket för att möta upp Markus flytta över oss till hans bil och åka hem hit. Direkt när jag kom innanför dörren var det bara att byta om och sedan iväg till gymmet med Matilda. ÄNTLIGEN ska jag få gå och lägga mig.

Metallica har hittat sina händer och suger frenetiskt på dom. Långt in i munnen ska dom vilket ibland resulterar i att hon kräks.


Hon kämpade sig runt från mage till sidan till rygg.

Jag kom på den här listan nu och orkar inte ställa mig och ta något kort. Men då kom jag på att jag har en bild där jag har samma kläder på mig som idag. Yes! Då lägger jag in den istället. Det är ingen som märker att den inte är från idag, tänkte jag. Heheh. Oupsi..

Blåa jeans och ett vitt linne med tryck på. Enkelt.

Det skulle väll vara rökningen men jag vill inte säga "önskar att jag inte hade" för jag vet inte om jag önskar det. Jag skulle kunna sluta om jag bara ger mig fan på det men jag är inte riktigt där ännu. Jag vill inte sluta helt enkelt, det skulle isåfall vara för att spara pengar.

Min ovana att såra människor jag egentligen inte vill när jag känner mig osäker skulle jag väll önska att jag inte hade. Jag hatar att visa mig sårbar och vill gärna inte erkänna när något gör mig ledsen. Jag kan skämta om saker som egentligen sårar mig och jag kan skratta åt saker som jag i min ensamhet gråter över. När jag hamnar i situationer som får mig att känna mig "hotad" eller osäker tar jag ofta till jag-bryr-mig-inte-attityden. För att skydda mig själv slår jag mot personen ifråga så hårt jag kan. (Nu menar jag inte fysiskt) Jag har alltid tänkt lite så att anntingen slår man så att det känns eller så gör man det inte alls. Tyvärr är jag väldigt bra på att träffa precis där det gör som ondast. Men på senaste tiden vill jag säga att jag har blivit bättre. Eller ja, det vet jag att jag har. För jag vet att det är inget bra sätt och det sårar säkert bara mig mer än någon annan.

Mina två hjärtan sover fortfarande. Jag sitter i soffan och har trotsat aptiten med en tidig lunch men nu har jag tråkigt. Ska ingen av dom vakna snart? Mamma sitter i soffan med mig men hon är inge rolig. Hon bara tittar på Mrs Marple på tv och jag har inte hängt med från början så det är inge kul. Kanske ska jag ta tag i städningen så jag har det gjort men det har jag ingen lust med. Nu kom jag på det! Jag ska klistra in bilder i Metallicas mitt första år bok och sedan sminka mig. Wiho!

– Till att börja med är jag jätte rädd för spindlar. Rädd är en stor underdrift.
– Jag är nog ganska rädd för känslor både mina egna känslor och andras känslor för mig. Kanske är det för att jag alltid har haft svårt att hantera dom eller så är jag bara rädd för vad dom för med sig.
– Jag är livrädd för att något ska hända Metallica. Det är inte hälsosamt att gå runt och oroa sig jämt och ständigt och jag lyckas ganska bra med att hålla oron i schack men när jag väl tänker på det är jag livrädd. Min största mardröm!
– Jag är töntigt nog rädd för att få hål i tänderna. Hittills har jag aldrig haft något hål men jag är paranoid när det gäller det och tror alltid att jag har hål. Sprang till tandläkaren i alla fall en gång i månaden förut. Nu har jag försökt släppa det.
– Ska jag vara ärlig så har jag panikångest-rädslor som jag jobbar med t.ex. Äta borta och åka kommunalt.
För stunden kan jag inte komma på något mer men det här räcker väll.

Jag och Markus kom på klockan 21.30 igår att vi var sugna på nachos och var då tvugna att ta oss iväg till rotebro för att hitta en matbutik som var öppen. När vi kom hem lagade vi mat och kollade klart på en film innan vi gick och la oss. Metallica vaknade halv åtta imorse men ligger nu och sover igen. Hon lär inte sova så länge så nu ska jag ta tillfället i akt och skriva lite adresser på kuvert så att vi kan få iväg dopingbjudningarna någon gång.

Metallica har ändrat sovrutiner. Numera gör hon tvärtom vad hon gjorde för någon vecka sedan. Hon är vaken två-fyra timmar innan hon vill sova en timme för att sedan vara vaken ett par timmar igen. Detta skedde över en dag. Vad hände undrar jag. Visst är det kul att hon vill vara vaken mer och börjar bli mer intresserad av saker och ting omkring sig men jag trodde det skulle ske lite successivt. Hon börjar bli jätte duktigt på att greppa saker och tar tag i det mesta som kommer i hennes väg. Är det nu det är dags att inse att min lilla bebis verkligen börjar bli stor? Tre månader låter inte så mycket men bebisarna utvecklas och växer så otroligt fort. Det gäller att ta vara på varenda sekund.

Jag vill träffa min farmor som gick bort i september 2010. Jag träffade henne strax innan det men innan dess hade vi inte setts på säkert fem-sex år. Jag hade mina anledningar till att inte velat träffa henne men nu känns det som skit saker. Hade jag vetat att hon skulle lämna oss så tidigt hade jag träffat henne mer. Jag fick i alla fall berätta för henne att hon skulle bli gammelfarmor även om hon hade hört det från min faster tidigare. Hon blev så glad när hon fick syn på mig och sade sig knappt känna igen mig. Hon pratade mest hela tiden om barnet i min mage och hur underbart det är med barn. För min farmor var barn meningen med livet och hon älskade barn mer än något annat. Hon bjöd alltid på sig själv och ville att alla skulle skratta och vara glada hela tiden. Tyvärr hade hon en sjukdom som tog fram sämre sidor hos henne vilket fick mig att ta avstånd. Jag ångrar mig nu och har otroligt dåligt samvete. Jag längtade efter att få se henne ihop med Metallica eftersom jag vet att dom båda hade älskat varandra. Farmor var alltid den knäppa som gjorde allt för ett leende. Av hela mitt hjärta önskar jag att hon hade fått chansen att bli gammelfarmor och få se Metallica, om inte se henne växa upp så i alla fall få träffa henne. Jag trodde mig ofta inte känna något för min farmor men så fort jag fick höra att polisen hittat henne död i sin villa rann tårarna på mig som floder. Det var min farmor. Min älskade farmor. Så ja, det är henne jag skulle vilja träffa och berätta allt jag skrivit nu och mycket mer som jag har inom mig. Jag skulle vilja sätta mig ner med henne och be om ursäkt för hur det hade blivit och berätta att trots alla problem så älskade jag henne. Metallica föddes nästan exakt en månad efter hennes bortgång och var 11 dagar då farmors begravning ägde rum. Jag vill tro och hoppas att farmor befinner sig i himlen och kikar ner på oss ibland. Förhoppningsvis mår hon bra nu och har farfar bredvid sig. Vila i frid älskade farmor!