Nu blir morbror Bobbie glad att hon gillar koalan hon fick av honom i julklapp.

Like i've said before- Even if saving you sends me to heaven!

Jag fick sovmorgon idag och har precis vaknat. Huvudvärk sitter kvar men annars känns det super skönt. Markus tog henne imorse och vid nio tog mamma med henne till lillebrors fotbollsträning. Efter träningen ska dom nämligen åka direkt till simhallen för att bada. Mamma gillar egentligen inte att bada i simhall för hon blir så frusen men bebispoolen är uppvärmd så där kan hon tänka sig att sitta. Sedan kom hon på problemet att där kan hon ju inte sitta själv bland bebisarna, utan en bebis. Metallica! Snacka om att mjölka ur allt från mormorskapet.

Jag ringde imorse till Metallicas farmor och bjöd in oss själva på en fika. Hon blev super glad. Innan vi åkte dit besökte vi jakobsberg för att handla inbjudningskort till dopet. Köpte även en Mitt första år bok till Metallica. Har tänkt att göra det så många gånger men aldrig fått det gjort men nu så. Kom därifrån 800kr fattigare. Bara frimärkerna kostade mig 288kr! Det är inte nådigt vad dyrt. Sedan for vi som sagt hem till Marie och fikade. Metallica var en jätte glad tjej och pratade massor med sin farmor som gott nog hade en nybakad kaka stående i ugnen när vi kom. Nu har vi nästan precis kommit hem och jag har slängt i mig lite frukost, hehe. Bättre sent än aldrig.

Älsklingen imorse

Vi har ätit en super god middag med Bobbie och Bea som gäster. Efteråt gick jag ner till konsum och köpte glass som jag blev sugen på och nu sitter jag i soffan som en säck med potatis. Markus är inne i stan på streetstar och han vet inte hur sen han blir. Jag vill inte ringa och störa heller men jag vet att han ska jobba imorgon så han kan väll inte bli allt för sen.. Hoppas jag. Äh, nu är jag töntig. Jag kan somna själv! Ja verkligen! Tror jag.. Jo men det kan jag. Absolut. Eller.. Men ja det kan jag göra. Fast vill jag..? Det här tönteriet vill jag inte erkänna för honom. Måste komma på ett sätt att ringa och kolla med honom men verka obrydd.


Update: Jag slog en signal till Markus.
- Hej. Inte för att jag bryr mig men när tror du att du är klar där borta?
Svar.
- Okej. Det spelar ingen roll för mig men kommer du hit och sover bredvid mig eller?
Svar.
- Okej. Nej men jag bryr mig ändå inte. Skulle vara skönt att sova själv så att.. Ja. Hörs sen.

Jag skötte det förbannat snyggt!

Gammal bild på oss.

Vi har inga dagsrutiner över huvud taget här hemma. Om det beror på att hon har blivit äldre och det händer mycket eller något annat vet jag inte. Jag känner mig nästan lika vilsen som jag gjorde första dagen vi kom hem från BB. För någon vecka sedan visste jag allt. När hon åt. När hon sov. När hon vaknade. När hon bajsade. Ja, allt men nu vet jag ingenting. Jag antar att det är att hon har blivit äldre och vill inte längre sova så mycket på dagarna. Nu vill hon nog vara mer vaken och hållas sysselsatt. Så nu börjar jag projektet att skapa nya rutiner under dagarna. Det är lite svårt att förstå att hon faktiskt har blivit äldre och inte längre är den där pytte lilla bebisen som nöjer sig med att äta, prata lite med mamma och sova. Men det är såklart roligt det med bara vi får in lite rutiner så att vi har något att förhålla oss till. Just nu sover hon och jag och Markus ska nog ta lite frukost. Såg att han var på godispåsen så vet inte hur sugen han är på frukost nu, hehe.

Kära Niklas har varit här och Metallica har bajsat! Woho för båda sakerna!

Det här blir ett lätt tidsfördriv i tråkiga stunder. Vi får se om det rinner ut i sanden efter ett tag eller om jag faktiskt slutför listan. Medan bebis sover kör jag igång med dag 1.

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – Min bästa vän.
Dag 3 – Det här har jag svårt för.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någon jag vill träffa.
Dag 6 – Ett ögonblick.
Dag 7 – Mina rädslor.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Någonting jag ångrar.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Det bästa jag vet.
Dag 12 – En första.
Dag 13 – Det här åt jag idag.
Dag 14 – Jag för ett år sedan.
Dag 15 – Kärlek enligt mig är.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En sak jag älskar.
Dag 18 – Det här saknar jag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min tro.
Dag 21 – Min vardag.
Dag 22 – Så här ser jag på mig själv.
Dag 23 – 5 saker som gör mig ledsen.
Dag 24 – 5 saker som gör mig glad.
Dag 25 – Mina syskon.
Dag 26 – Mina föräldrar.
Dag 27 – Ett till ögonblick.
Dag 28 – Något jag alltid bär med mig.
Dag 29 – En sak jag hatar.
Dag 30 – Mina 5 bästa minnen.

Här hemma jublade vi av glädje imorse av att Metallica inte längre har feber. Tempen låg på 37.2. Åh vad skönt!
Dessvärre var pappa inte lika glad när vi ringde honom. Han hade tydligen fått soppatorsk precis vid utfarten av vår parkering och blivit stående. Det var bara för honom att vandra till OK för att köpa en dunk och nej, han var inte på bra humör. Jag försökte lägga på så fort som möjligt för att inte råka ut för hans dåliga morgonhumör (ordet hemskt vore en underdrift) och soppatorsk kan knappast ha gjort det bättre. Han åkte härifrån klockan 06.00 men vid 20 över 7 hade han precis lämnat kungsängen. Bra start på dagen. Jag måste komma ihåg att ringa till BVC idag! Metallica hade tydligen inget recept kvar på apoteket. Lite klantigt av mig att inte ha hållt koll på det där för nu blir det lite brått. Som tur är finns det att köpa burkvis på apoteket om det skulle behövas men det känns surt att betala 217kr för en burk när man vanligtvis med recept betalar 120kr för SEX burkar.

Jag lät Metallica sova tills hon vaknade av sig själv, vilket hon gjorde vid halv fyra. Febern har sjunkit ett par grader och ligger nu på 37.8. Skönt! Någon alvedon har ännu inte behövts utan hon är nöjd som det är fast hon är väldigt hängig och blank om ögonen. Nu sover hon igen som den utslagna hjälten hon är. Idag när hon vaknade skulle jag gå och göra iordning mat så jag drog igång hennes giraff som spelar musik och satte den på sidan av sängen. När jag kom in igen låg den vid sidan av henne och jag trodde att den hade åkt ner av sig själv eftersom den rör på huvudet samtidigt som den spelar. Jag satte upp den igen men fick då till min förvåning se hennes lilla hand styras och ta tag runt benet på giraffen och dra den till sig. Hon greppar saker och ting som av slump hamnar i hennes hand men det här var första gången jag såg henne sträcka sig efter något på det där viset. Nu börjar det hända grejer. Jag sitter fortfarande på hel spänn och inväntar första skrattet. Jag har trott ett par gånger nu att hon skrattat men det låter mer som om hon drar efter andan och det blir ett ljud. Skrattet borde komma snart, i alla fall tycker jag det.

Den underbart söta giraffen har hon fått av fina Josefin som var här i fredags och hälsade på. Det verkar som om Metallica förälskade sig i den lika mycket som jag. Det finns en liten metallgrej som man vrider om så spelar den en lugn musik samtidigt som den vrider, gör cirklar (?) med huvudet. Super fin!

Igår innan jag gick och la mig tänkte jag att vi hade haft tur för att Metallica inte visat på någon biverkning efter vaccinet. Klockan fyra inatt vaknade hon och var super ledsen men 38.1 i feber. Av med pyjamasen för att kyla och i med mat sedan somnade hon gott om till klockan 10. Febern sitter fortfarande i men jag avvaktar med alvedon tills dess att det verkligen behövs. Nu glider hon omkring i blöja och strumpor och en filt i beredskap och är relativt nöjd. Vi får se hur länge det här håller i sig.

Det har varit tyst här ett tag nu och det beror på att jag helt enkelt inte haft någon lust att skriva. Dessutom har det inte hänt värst mycket att skriva om heller. Idag är vi bjudna på ett litet kalas hemma hos Matildas farmor. Den söta damen har tjatat alldeles för länge på att få träffa min lilla tjej så idag ska det bli av. Jag är på otroligt dåligt humör idag att jag kämpar för att inte ryta så fort jag öppnar käften. Det blir nog bättre snart, hoppas jag. Det är i princip det jag har att säga. 

Jag pratade med min mentor häromdagen och vi planerade lite inför min skolstart. Jag ska dit nu redan den tredje februari och ha ett litet möte med henne och min nya lärare för att prata om vad som behöver göras och hur det har varit för mig tidigare i skolan. På måndagen den sjunde ska jag dit och ha lektion. Då startar jag på riktigt. Det blir tre dagar i veckan. Två dagar tre timmar om dagen och en heldag 9-15 vilket låter helt okej för mig. Svider dock lite redan nu att veta att jag ska lämna ifrån mig Metallica ett par timmar tre dagar i veckan men det ska nog gå bra. Det ska bli skönt att komma igång och få den här utbildningen klar. Visserligen är det två och ett halvt år kvar tills dess att jag är klar men när det är över är jag färdigutbildad frisör och det är det värt. Jag är töntigt nog smått nervös över att börja i en ny klass och behöva lära känna nya människor. Jag kommer gå ihop med 94or vilket jag i sig inte ser som ett jätte stort problem men vad har vi att prata om tänker jag. Vardagliga ting? Ja, jo men vi lever i princip helt olika liv. Jag är tre år äldre och har barn vilket jag tvivlar på att någon annan har i den klassen men det ska nog fungera i alla fall. Känns lite si så där att komma tillbaka till skolan. Som sagt ska det bli skönt att få det klart plus att jag tycker att det är väldigt kul med frisör men samtidigt känner jag lite så att jag är "för gammal" för gymnasiet. (Missförstå mig rätt) Kanske bara är jag som tänker lite tokigt. Vi får se vad som händer och hur det går.

Mormor och morfar kom vid två snåret igår och satte igång med storstädning. Jag fick order om att bara sitta i soffan och spela kort med Matilda så det blev ett par parti Skip-bo under eftermiddagen. Min tvåbarnsmamma lek slutade lagom till middagen igår då pappa kom hem. Ikväll kommer mamma och Denise hem också, som jag har längtat! Efter att Metallica gått och lagt sig igår kväll passade jag och Matilda på att sticka till gymmet. Det blev ingen lång träning eftersom vi kom iväg så pass sent men det var skönt att komma dit och röra på sig lite.

Jag leker tvåbarnsmorsa till Metallica och lillebror just nu med start från igår. Dessutom är hunden hemma och vill gå ut, rätt svårt med barnvagn då jag inte kommer fram i skogområde. Har sagt till Markus att påminna mig om att vi aldrig ska skaffa hund. Timmie är dock nio år och klarar sig rätt bra själv men det är en del att göra. Mat ska lagas, lämna och hämta på skolan, få honom i säng i tid, få upp honom på morgonen och få honom att bli klar i tid till skolan. Att få honom att göra sig iordning är ingen lätt match. Han sjunger, dansar, glömmer vad han ska göra, fastnar vid tvn och ja ni vet, gör det mesta förutom det man bett honom att göra. Jag bad honom gå och packa sin gympapåse och inser efter fem minuter att jag inte sett eller hört honom. Vart hittar jag honom? Jo i tvättrummet upptagen med att utreda om han får plats i torktumlaren. Ibland får man lust att strypa ungen men när jag ser på honom ser jag mig själv. Adhd is the shit. Eller.. Hehe. Nej men igår sov både Markus och Matilda här så jag hade sällskap och avlastning så att det räckte och blev över. Imorse hjälpte Matilda till med Metallica också för jag hade ingen lust att dra upp henne ur sängen halv nio och ta med henne ut när jag skulle lämna Timmie på skolan. Inte för att det är jobbigt för mig men jag vill inte störa hennes sömn nu när hon är dålig och Matilda är mer en glad. Mormor och morfar har ringt stup i kvarten och vill hjälpa och jag som helst vill klara mig själv har sagt att allt funkar bra, vilket det också gör. Idag ringde mormor och insisterade på att komma och hjälpa mig med städa och laga mat. När hon nämnde lasagne så gav jag med mig och välkomnade henne.

Jag är så himla nöjd med livet just nu att jag inte tänker bry mig om att vi är sjuka här hemma, har sovit dåligt och ork som ligger på noll. Jag hade haft många lovliga samtal den här veckan som varit och det är med skräck blandad förtjusning jag inser att vi är på väg framåt. Jag har en sådan otroligt vacker dotter att jag inte vet vart jag ska ta vägen när jag ser eller tänker på henne. Det finns absolut inga ord i världen som beskriver vad jag känner för den lilla tjejen. Till det toppar jag med världens finaste Markus. Han kom dessutom igår med en liten ask innehållande en ring till mig. Varför jag fick en present var för att han i tisdags bara hade känt för att köpa mig en och för att påminna mig om att jag är bra. Inte nog med att själva tanken var fin utan han träffade mitt i prick gällande ringen också. En jätte fin "enkel" och stilren ring i silver. Precis som jag gillar det!

Nu när hon skulle på kalas och allt drog vi till med en klänning, strumpbyxor och en kofta. Den jätte söta klänningen har hon fått i present av Daniela.

Har precis stått som en tönt och stirrat i fönstret på när Markus bar ner henne, spände fast henne och körde iväg med henne. Snart kommer dom hem igen.. Snart. Nu ska jag passa på att vila.

Min lördagkväll bestod av hemmgjord pizza, två drinkar blandade av pappa och guitar hero med Matilda, pappa och Timmie. Metallica hade en sämre natt och vaknade lite till och från. Klockan sju gjorde hon morgon och då kom Markus hit. Stackars lilla grodan är fortfarande hängig men idag ska hon på kalas hos sina farföräldrar för farfar fyller år. Jag blir hemma för att jag inte känner att jag orkar åka iväg och träffa folk när jag är sjuk. Markus har åkt för att köpa en present till sin pappa och kommer snart och plockar upp Metallica. Som den töntmorsa jag är känns det sådär att hon ska åka iväg någonstans utan mig men jag vet att hon är i goda händer. Med sin pappa hos farmor och farfar får hon det garanterat trevligt och dessutom ska hon få träffa sin gammelfarmor-farfar plus lite andra släktingar från Markus sida. Själv ska jag ta en treo, något att äta och lägga mig på soffan.

Det känns som om jag håller på att bli sjuk och tråkigt nog verkar Metallica vara påväg åt det hållet hon med. Hon är hängig och gnäller i princip hela tiden till och med i sömnen och medan hon äter. Det jobbiga med mig är att jag inte kan sätta fingret på vad det är som är dåligt. Jag känner mig jätte konstig i kroppen, ingenting känns som det ska. Helst skulle jag vilja gå och lägga mig nu på en gång men det kan jag inte göra riktigt än. Först måste lite småplock göras så som diska nappflaskor, städa iordning lite på rummet men sen, sen kan jag gå och lägga mig. Markus kommer snart och ska bada samt lägga Metallica. Jag ska nog göra mig iordning och när Metallica hoppat i säng ska jag begära killning på ryggen av Markus. "Jag mår ju faktiskt inte så bra...." ska jag säga samtidigt som jag tar på den oskyldiga-ynkliga-tyck-synd-om-mig-minen. Om inte det funkar så får jag väll använda ordet sexstrejk. Det är ett säkert kort. Funkar alltid!

Jösses vad jag var trött imorse. Fick tvinga upp ögonlocken när klockan ringde (läs Metallica ropade). Kändes som om jag vaknat på helt fel sida när jag klev upp ur sängen men drogs till rätt då Metallica log när hon fick syn på mig. Det går inte att vara på dåligt humör när hon lyser upp som hon gör. Medan jag gjorde frukost till Metallica blev hon överöst med pussar och kramar från sin mormor som nu har åkt till min syster på Gotland. Nu blir det tom här hemma utan Metallicas fina mormor men som tur är blir hon inte borta allt för länge, plus att hon har med sig Denise hem. Jippi! Både jag och Metallica längtar efter mosterkattunge.

Jag ringde och väckte Matilda för en timme sedan. Stackarn lät yrvaken när jag ringde och satte igång men en lång utsaga om planer och annat jag har i tankarna. Men som vanligt lyssnar hon och kommer med de bästa råden och finaste orden. Nu skulle hon hoppa in i duschen och sedan bege sig hit och äta frukost, hehe. Hon måste älska mig väldigt mycket som står ut med mig.

Såhär såg pappa och dotter ut när vi åkte iväg idag. Metallica hade en jätte söt liten beige väst på sig och till det ett par beige miniuggs. Undrar ni vad det är hon har på huvudet så är det en mössa som hennes pappa kom hem med häromdagen.. Jag förbannade den så fort jag såg den men vad ska man göra. Den är ful som stryk (enligt mig) men håller henne varm.

Äntligen är dopet bokat. Den 19 mars i eds kyrka blev det. Skönt att det var ledigt då eftersom det var det närmaste datumet som funkade i och med min systers arbetstider. Jag frågade om att dom inte ville spela CD-skivor men hon jag pratade sa att det går alltid att förhandla om. Dom ville helst ha levande musik men är det en låt man vill ha som inte går att framföra rätt på något annat sätt än på skiva så går det bra. Nu är det dags att börja göra inbjudningar och lite sådant. Det är lite mer än två månader dit men lika bra att börja nu och få inbjudningarna utskickade i god tid.

Super fin bebis i super fin body som är köpt av en super fin pappa. Super fint va?

Jag har suttit ett bra tag nu och pillat på min design. Jag har stirrat mig blind på datorskärmen så nu är det dags att gå och lägga sig. Huvudvärken blev inte precis bättre av att jag satt här och glodde och höll på med massa koder. Blä. Rätt nöjd är jag väll ändå, lite små justeringar som kan göras men nu är jag alldeles för tjock i huvudet. Headern är en såkallad mouseover så att ni vet. Heheh. Nä, sängen var det. Godnatt!

Idag är det en röddag vilket innebär att Markus inte har jobbat utan varit här med oss hela dagen. Jag fick skönt nog sova ut och vakna av mig själv klockan 10 då jag gick upp även fast bebis och Markus snarkade. Vi har bara myst och slappat hela dagen. Markus skämde bort mig med sushi till lunch. Nu har han precis åkt iväg för att han skulle fixa något men ska komma tillbaka senare. Metallica ligger och sover medan jag sitter i soffan med huvudvärk.

Ibland drömmer Metallica mardrömmar och det märker vi genom att hon helt plötsligt skriker till, verkligen tjuter och blir jätte ledsen. Det går över efter högst en minut och sedan somnar hon om. Vi brukar undra lite över vad det är hon kan drömma om, vad är det som kan vara så läskigt för en människa som knappt vet någonting om världen.

Nu vet vi. Markus skrämde henne i badet idag. Efter att ha suttit med huvudet vänt bort från Metallica vänder han hastigt det mot henne och ropar "heeeej" varav Metallica hoppar högt, väntar en sekund innan hon börjar gråta. "Det är sånt här hon kommer drömma mardrömmar av" säger Markus. Ja, då vet vi. Nästa gång hon tjuter till så vet vi att det är en läskig pappa som skriker hej i hennes dröm.

Jag har precis ansökt om dagisplats till Metallica. Borde väll egentligen gjort det tidigare då jag vet att det är kaos med att få en plats men nu är det gjort i alla fall. Är skeptisk till de flesta dagis här i närheten men har hittat ett som jag önskar och sedan två extra alternativ som känns helt okej. Nu får jag vänta och se. Håller tummarna på att få en plats på första alternativet. Det är ju ett bra tag kvar tills det är dags. Får redan lite små ångest över att hon ska vara borta från mig på dagarna. Jag kommer säkert gråta som den tönt jag är och inte vilja lämna ifrån mig henne. Är så otroligt rädd att något ska hända mitt hjärta, speciellt då jag inte är i närheten. Hur överlever man det? Usch. Nej, vill inte tänka på det. Som sagt det är ett bra tag kvar tills det är dags.

Nu har tösen sovit och det är dags för att vakna upp och äta lite mat samt ha en liten vaken stund. Rutinerna håller vi fortfarande hårt i. Imorse sov hon till kvart i åtta. Skönt, men som vanligt somnade jag inte fören sent så utvilad är jag inte. När ska jag lära mig..

Jag kan kolla på honom nu och upptäcka saker som jag förut inte såg. Han har jätte fina ögon som glittrar, hur fånigt det än låter. Han har världens charmigaste sätt att prata på även fast han inte försöker. Saker som förut skulle ha irriterat mig stör mig inte längre. Jag tror och hoppas att jag låter honom veta att jag tycker han är fin. Något så otroligt fin. Han får vara precis som han är. Han får mig alltid att skratta, ibland även de gånger han inte ens menar att vara rolig. Jag trivs och är bekväm i hans sällskap. Jag är skeptisk till giftemål men om bröllop ska äga rum är det honom jag vill möta vid altaret. Det känns väldigt töntigt att sitta här och skriva ner ord som troligtvis inte intresserar någon men ibland kommer känslor ur mig bättre i form av bokstäver. Jag vet att han läser det här och jag hoppas att det jag skriver inte kommer som en nyhet för honom. Det här hoppas jag att han redan vet om för det är viktigt för mig att han vet vad jag känner för honom. Jag försöker att ofta påminna honom om att det är honom jag vill ha vid min sida och att jag är stolt över att få vara hans. Jag är glad över att det är han som är pappa till mitt barn och jag hoppas att våra tankar och planer om en framtid ihop förblir. Mannen i mitt liv, pappan till mitt barn och min bästa vän. Markus.

Åt god middag hemma hos Daniela. Gjorde mig iordning och tog en eller två drinkar innan jag åkte till Alexander. Märkte mitt upp i allt att jag fick min mens, första mensen efter graviditeten. Räknade ner och kysste Markus på tolvslaget. Blev lovad ett fint kommande år. Skålade med fina vänner och önskade alla ett gott nytt år. Märkte att jag knappt druckit någonting då jag inte haft varken sug eller större lust. Åkte nykter hem vid tio i ett och sitter nu i sängen och väntar på Bobbie som har köpt Mcdonalds till mig och den sovande onyktra mannen bredvid mig (Markus).

Jag har haft en bra nyårsafton trots att jag känner mig väldigt tråkig som inte är den där festprissen längre. Insåg ganska snabbt under kvällen att supa sig full och dansa på bordet inte längre är något för mig. Kände mig tråkig som ville åka hem men jag hade gjort mitt där och fann inte något nöje med att vara kvar längre. Nu är jag som sagt hemma och ska äta lite mat och sedan sova. Skönt!