Markus väckte mig härom natten för att säga att han vill hitta på mer saker tillsammans med mig. Jag vet inte när vi skulle ha tid till det men det lät ju som en fin tanke. Idag säger Markus att han vill börja göra mer saker här hemma istället för att bara titta på tv om kvällarna. Åh, tänker jag och tankarna om renovering började snurra tills han säger att han vill köpa pennor och papper för att rita. Rita? Ja, okej det är väl kul. Men varför denna plötsliga rastlöshet? Håller min man på att gå in i en kris av något slag eller är det bara så enkelt att han vill bli en romantisk konstnär. Jag vet inte riktigt, men det ska bli intressant att se vart detta leder.

Förutom det så har vi alla varit hemma idag. Metallica var inte helt okej i kistan imorse, jag ligger fortfarande döende och Markus är hemma för att ta hand om sina tjejer. Metallica sov hela natten igår utan några som helst uppvak, så vi håller hårt om tummarna för att det ska bli så inatt igen. Hon borde ju vara så pass bra snart att vi kan återgå till våra normala rutiner.

Jag har roligt nog blivit sjuk, och det under bara en natt. Jag har mina aningar om vem det är som har smittat mig. Jag säger inga namn men hon börjar på M och slutar på etallica. Men tillbaka till tycka-synd-om-Nellie-pratet, jag har feber, ont i halsen, ont i huvudet, ont i hela kroppen, har fått suspekta kliande utslag på ryggen och är väldigt snorig. Som ni kan läsa så är mitt tillstånd inte stabilt just nu. Jag är inte ens säker på om jag överlever den närmaste veckan. Nej nu skämtade jag. Ont skit förgås inte så lätt, och om jag skulle försvinna vem ska då driva Markus till vansinne varje dag, varje minut? Nej precis. Lita på mig gott folk, han ska inte få en lugn stund han inte. Ja och sen måste jag förstås finnas här för min Metallica, men det förstod ni ju. Hur som haver. Det jag egentligen skulle knappa ner här lite snabbt innan ögonen hoppar ur hålorna i protest mot datorljuset var att det var otroligt mysigt att vara gravid, och jag saknar det. Med det sagt kan jag stänga ner datorn. Hejs!

Vår fredag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Markus ville gärna till sin kompis som hade fest så vi åkte dit efter att middagen. Det var inte sådär jätte roligt men vad gör man inte. Vi tog en taxi hem och medan Markus skulle betala tog jag hans nycklar och gick i förväg hem. Det lilla problemet var bara att jag somnade på soffan på en gång och Markus blev utelåst. Han lyckades tillslut klättre upp på ballkongen och försökte i tre timmar att knacka på rutan så att jag skulle vakna. Tillslut hade jag vaknat och släppt in honom och inte hade jag tyckt att det var konstigt att han helt plötsligt befann sig på ballkongen. Jag tycker det är jätte knäppt att jag lyckades somna så fort och så tungt. Markus råkade krossa rutan på ballkongen då han knackade väldigt hårt i hopp om att väcka mig. Yes! Skönt med lite extra onödiga kostnader. Annars så är vi rätt nöjda med kvällen, men nästa gång tänker jag hålla hårt om att inte ändra planerna, för denna gång blev det inte så värst roligt.

Jag har precis kommit hem efter en liten shoppingtur med Beatrice och lilla Elvin. Puh! Äntligen kan jag stryka julpynt från inköpslistan. Jag är inte mycket för julpynt och prylar men lite grann vill vi ju ändå ha här hemma. Det blev två stycken julstjärnor på fot till köksfönstrerna, en bricka till adventsljus, lite mossa och pynt till brickan och fem stycken porslinsprydnader. Det känns alldeles lagom för min del, och för ekonomins del om inte annat. Jag får hoppas på att pappan och dottern här hemma också tycker att det räcker, men det gör dom nog. Jag brukar aldrig känna av den där berömda julkänslan som alla pratar om och ser inget mysigt i att pynta och ha mig, men den här gången ska det bli mysigt. Trots att det inte är mycket dekorationer så ska jag njuta av att sätta upp dom, för att inviga vår första jul tillsammans i vårat hem. Åh!

Det var ingen fröken som ringde från förskolan igår utan dom sa att hon hade varit jätte pigg och glad hela dagen, förutom snorig näsa. Men gud vad skönt, tänkte jag, då kanske natten inte upprepas. Ha! Tji fick jag. Natten blev precis likadan som den innan och jag led med Markus när han var tvungen att gå ut genom ytterdörren vid 04.00 då det precis blivit tyst här hemma.

Hur som helst är det vår fredag idag, och med det sagt ska jag börja städa så att det är fint här hemma tills min man kommer hem. Just nu ser det ut som om det blir middag, ett glas vin här hemma till ett parti Alfapet (vi har gått och blivit alfapet torskar, och har varit det ett bra tag nu. Vi tröttnar aldrig) och sedan åker vi och spelar biljard.

Metallica har alltid sovit väldigt bra. Redan när hon var en månad sov hon hela nätter och har varit väldigt duktig på att somna själv i sin säng. Hon har aldrig krävt en plats mellan mamma och pappa i deras säng och inte heller förstört sina föräldrars ryggar genom vaggande varje kväll. Men inatt tog hon ut sin rätt. Jag vet att jag inte får klaga efter alla dessa nätter av lyx men man blir lätt bekväm och då är det svårt att inte känna självömkan när helvetet väl bryter ut. Hon var helt hysterisk inatt. Här skulle det inte sovas, inte ätas, inte vaggas, inte sova inne hos mamma och pappa, hon skulle helt enkelt ingenting. Två frustrerade föräldrar med ögon som gick i kors fick tillslut gå på instinkten och den sa oss att hon hade ont någonstans. Efter två timmar med konstant skrikande gav vi henne en liten dos alvedon för att försöka lindra det som gjorde henne illa. Det tog en halvtimme innan hon sjönk in i en orolig sömn som fortsatte hela natten (morgonen kanske jag ska säga eftersom klockan var fyra när hon väl somnade om) med flera uppvak. Jag vet inte om det var rätt att ge henne alvedon eftersom man ska vara försiktig med att ge det om det inte är så att dom verkligen behöver det, men vi gick som sagt på magkänslan. Som föräldrar märker man snabbt när det är något som inte står rätt till eller om det bara är en mardröm eller dylikt. Vi kunde båda två se och höra att något uppenbarligen var fel i natt. Jag har ju själv en förjäklig huvudvärk och känner mig allmänt hängig så det är mycket möjligt att det är något sådant som spökar hos lilla Tallica också.

Imorse var hon därimot som vanligt och är nu på förskolan men jag sitter beredd med telefonen ifall dom skulle ringa från förskolan. Jag har en liten känsla av att det kommer bli så, och det är inte mer än rätt om det nu är så att hon är liten sjukling. Då får hon komma hem och joina mamma i soffan.

Steg 1: Var inte blyg med att erkänna din förkärlek till flickvännens overknee-strumpor. Själ ett par ur hennes garderob när hon inte ser och sätt på dig dom. Kom ihåg att dom ska vara så högt uppdragna som möjligt och detta ska göras efter du har satt på dig kalsonger, men innan du klär på dig något mer.

Steg 2: Dra upp kalsongerna för att få en känsla av att det är string. Detta kan göra lite ont men vill man vara fin får man lida pin.

Steg 3: Det är nu dags att fånga din flickväns uppmärksamhet och få henne att bekräfta dig. Så, hur gör man det på bästa sätt? Jo, du dansar samtidigt som du sjungar Britney Spears- piece of me. Kollar hon ändå inte så får du ta till taktiken sätt-paketet-i-gung-med-juck-rörelser. Funkar inte det heller? Nej då får du helt enkelt göra ett närmande. Ge henne en lapdance. Tackar hon nej- insistera. Fortfarande ett nej- ignorera. Detta kan anses som stötande och jag skulle tro att vissa ser det som sexuellt ofredande, men den diskussionen får vi ta en annan dag.

Nu ska vi äta lussebullar och dricka julmust. Myspys!

Jag råkar ha en dålig kamera

Jag är sjuk, igen. Det känns som om det är dags att acceptera att jag har fått min mors härliga hälsa. (Menar på att hon i princip aldrig blir av med förkylning, huvudvärk etc. Jag tackar gud för att hon är frisk förövrigt) Dessutom har vi sovit väldigt dåligt här hemma den sista veckan. Jag har som längst sovit ungefär fem timmar i sträck, och då är jag den av mig och Markus som sovit mest. Stackaren som behöver ställa väckarklockan på 05.00 är helt slutkörd. Men på fredag har vi barnvakt och då ska vi hitta på något roligt ihop och koppla av. Vi funderar på att försöka hitta något trevligt ställa där man kan spela biljard. Jag har fått för mig att jag är en mästare på biljard, men det behöver absolut inte vara sant för det. Det är ofta jag tror mig vara bra på saker och så är jag rejält kaxig vilket leder till att jag får skämmas ögonen ur mig då det visar sig att jag knappt vet hur man gör. Men denna gång (som alla andra gånger) är jag rätt säker på att jag kammar hem en seger.

Metallica är på förskolan och Markus på jobbet. Jag ska ta hjälp av en treo för att bli av med huvudvärken innan jag gör lite nytta här hemma.

Min och Sannas kväll blev lite vildare än vi hade tänkt oss men kul hade vi och det är det viktigaste. Jag mådde som jag förtjänade i lördags, vilket var väntat efter alla de vinglasen jag fick i mig hehe.

Jag och Metallica har varit på kalas idag. Det var min lillebror och hans kompis som hade kalas tillsammans på något ställe i spånga där de hade massa aktiviteter. Metallica var förstås förliten för att deltaga men vi hade roligt vid sidan om.

Ja, det var typ det jag hade att säga. Gud vad tråkig jag är. Jag kanske kommer på något mer och roligare att skriva senare. Nu ska jag dra på en film och krypa upp bredvid min man.

Skulle inte du kunna visa i bilder eller i video hur eran lägenhet ser ut?

Hur var du när du va yngre, runt 12-15?
Var du en nörd,poppis,mobbare,mobbad?

Svar: Jo visst kan jag göra det. Måste bara få tummen ur arslet och kameran ur lådan.


Gud vilken svår fråga, haha. Det beror helt på vem man frågar. Jag tyckte nog att jag var rätt cool medan andra säkert ansåg mig vara en nörd. Mobbad var jag nog inte, dock kan jag ha varit lite av en mobbare. Jag var en bitch skulle jag tro, en uppkäftig fjortis, men en väldigt osäker sådan. Jag kunde hosta fram ordet hora när någon jag ogillade gick förbi och jag kunde skriva "dra åt helvete" på provpappret innan jag lämnade in det till läraren, bara för att jag inte kunde någon fråga. Vid 15 år fick jag min diagnos ad/hd och efter det lugnande jag ner mig ett par kilo. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga. Jag brukar i alla fall säga att jag önskar att Metallica inte blir som jag när jag var i den åldern, hehe.

ska ni ha fler barn? isf när?

Svar: Ja, vi vill ha fler barn. Vi har tänkt oss kanske uppåt fem år mellan Metallica och hennes framtida syskon. Det är i alla fall så vi tänker just nu, men sedan vet man aldrig vad som händer. Livet har bevisat många gånger att det inte alltid blir som man har tänkt sig.

Hej! Jag har följt din blogg från början och tycker du och din familj verkar fantastisk! Jag undrar hur det var att förenas (eller vad man säger) med markus igen efter graviditeten?

Svar: Hej! Vad roligt. Jag håller med dig, min familj är fantastisk!
Det är väldigt kluvna känslor i den frågan. Det var såklart jätte jobbigt samtidigt som det var något av det lättaste. Jag och Markus har, vad jag skulle vilja kalla det, ett väldigt starkt och speciellt band mellan oss. Vi pratar om minuter innan allt var "som vanligt" mellan oss igen efter de månaderna som gick utan att vi hade någon kontakt. Jag har aldrig varit arg på Markus för att han lämnade mig och trots att hans handlingar smärtade något otroligt förlät jag honom långt innan han ens hann be om ursäkt. Jag har alltid förstått honom på ett sätt som han själv inte ens förstår. Han blev jätte förvånad över att jag kunde förklara varför han gjort som han gjort, eftersom han själv inte alltid visste. Det har aldrig funnits något tvivel om vår kärlek till varanda och på så vis var det rätt enkelt och naturligt för oss att hitta tillbaka.

Hur mycket älskar du din vän Sanna på en skala från 1-10? Vem tycker du bäst om, Sanna eller Rikard? Och så sist men inte minst... tycker du Sanna är snygg?

PuzzzzzzzZZzz hihi

Svar: Hahah! Tja... En trea kanske, eller en svag fyra kan vi väl säga. Med risk för att du blir ledsen så måste jag säga Rikard, men det betyder inte att jag inte gillar dig också. Snygg? Njaa, alltså du duger ju i krig.

Seriöst svar: På skalan hamnar vi på en solklar tia. Du har blivit en av mina bästa vänner och jag är otroligt glad över att ha fått en sån underbar vän. Eftersom vi skulle vara seriösa denna gång så måste jag svara att jag tycker bäst om dig Sanna, för att... Nej men någon förklarning behövs nog inte, hehe. Sist men inte minst så tycker jag att du är vrålsnygg!

 

Är det jobbigt att ha barn?
Får du och Markus mycket tid för varandra?
Tror du att ni kommer vara tillsammans föralltid?

Bra blogg!

Svar: Jo självklart är det jobbigt att ha barn ibland, men allt det roliga väger upp.

Ja det skulle jag vilja påstå. Vi har bestämt sen förut att vi som minst ska ha barnvakt en gång i månaden för att bara ägna oss åt varandra. Fy och skam tänker moraltanterna om det, men det struntar vi i. Sedan har vi ju tid då Metallica tex. Sover. Vi brukar alltid ha en stund i soffan på kvällen tillsammans, även om det oftast slutar med att Markus snarkar och jag blir irriterad över att inte höra tvn.

Jag vill gärna tro att vi kommer vara tillsammans för alltid. Annars hade jag inte förlovat mig med mannen. Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt det, sen om det är önsketänkande eller kvinnlig intuition spelar mig ingen roll, hehe. Vi båda ser en framtid tillsammans.


hejsan jag undrar om du någongång ångrar att du skaffade barn sådär tidigt? och var det itne läskigt att flytta hemifrån och ihop med en kille?
Metallica är skit söt btw!

Svar: Hej! Nej det ångrar jag aldrig. Metallica är det bästa som har hänt mig och jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja byta bort det liv jag har nu. Jag älskar att vara mamma, sen om jag är 19 eller 40 spelar ingen roll!

Nej, jag tycker inte att det var läskigt. Faktiskt kändes det inte konstigt alls att flytta hemifrån, vilket jag trodde det skulle göra. Att flytta hemifrån tillsammans med Markus kändes som det mest naturliga i världen. Det var självklart att vår lilla familj skulle bo ihop. Det var heller inte läskigt att flytta ihop med en kille eftersom jag känner den här killen bättre än han själv och vice versa. Vårt familjeliv flyter på utomordentligt och har gjort det från första början. Det är förstås inte alltid rosa och fluffigt men det förstår ni ju.

Hej jag är 21 och funderar på barn. Tkr du att man borde vänta tills man är äldre och har "upplevt allt" Du är väl väldigt lycklig? :) Snälla svara! :)

Svar: Hej!
Jag tycker att frågan är väldigt svår för mig att svara på, för vem är jag att råda dig egentligen. Jag tycker som så att vill man ha barn och det känns rätt så ska man gå på det. Man kan uppleva saker och ting med barn också, men det blir förstås på ett annat sätt. Man kan tex. Resa, men om man reser med sitt/sina barn blir det antagligen ingen supar-resa till magaluf. Det ända jag skulle råda dig till är att tänka över beslutet noggrannt och räkna in allt som ett barn innebär. Många ser bara gulligull med bebis men att skaffa barn innefattar mycket mer än så. Det är ett livslångt beslut att bli förälder, och det är jätte påfrestande vissa dagar. Därimot tror inte jag på att man ska vänta "bara för att", om du förstår vad jag menar. Jag tror inte att man någonsin blir helt hundra procent redo för ett barn förrän man väl står där med sin bebis. Jag tror heller inte att det finns någon ultimat tidpunkt för att skaffa barn, du kommer alltid ha något för dig som tex. Jobba, plugga eller vad som men det går att göra allt det med ett barn. Det finns alltså ingen eller inget annat än du själv (och den du tänker skaffa barn med) som kan besluta om du/ni är redo eller inte. Men som svar på din fråga, så nej, jag tycker inte att man ska vänta tills man upplevt allt för du kommer säkerligen alltid komma på något nytt du vill uppleva. Ett barn hindrar dig inte från att uppleva livet. Hade du varit yngre än 18 hade jag kanske uppmanat dig till att vänta i alla fall något år men det är som sagt inte mitt beslut att ta.

Jag är väldigt lycklig, ja. Metallica var inte planerad men mer än välkommen. Det har löst sig bra för oss både ekonomiskt och allt där till. Vi har lyckats skapa ett väldigt fint och bra liv utifrån den oplanerade situationen och jag ångrar aldrig att jag valde att sätta min dotter till världen. Hon har gett mig en mening med livet.

Det kanske inte blev det svar du var ute efter riktigt men jag kunde inte bättre än så. Hör gärna av dig och berätta hur det går, och vad som händer. Jag blir så nyfiken, hehe.

Breaking dawn på bio ikväll och jag måste erkänna att jag har längtat litegrann. Jag har läst böckerna och jag har faktiskt ganska höga förväntingar, vilket jag inte borde eftersom böckerna alltid är bättre än filmerna. Det är jag, Nisen och Beatrice som ska gå tillsammans. Haha, det där lät kul tyckte jag. Var liksom tvungen att slänga in vilka jag skulle gå med. Det var säkert bara jag som tyckte det var roligt. Med det sagt kan vi gå vidare till att prata om vad jag ska göra efter bion. Jag ska nämligen möta upp min kära Sanna på ett (make that two) glas vin i centrum. Vi tyckte att det var dags för en liten mamas night out. Hur som ska det blir jätte trevligt med både bio och vinmys. Nu känner jag att jag bara babblar så jag avrundar här. Hej!

Anonym om Tidigare middag:
kan inte du ha frågestund? om du svarar på alla frågor då kanske vi slutar fråga sånt som du bara tar bort? snälla!


Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska ställa mig till det här, haha. Jag har många gånger sagt att jag aldrig ska ha en frågestund av något slag, för jag skulle bara känna mig otroligt töntig. "Nu är det frågestund allihopa. Kom igen, jag vet att ni alla undrar något om mig. Its all about me!" Nej men gud! Jag får röda kinder bara jag tänker på det.
Jag trodde att man ställde frågor lite när som, om man undrade över något och inte inväntade en frågestund, men jag kanske har fel. Jag svarar gärna på era frågor, om ni har några, men måste vi kalla det för frågestund? Haha. Därimot kommer nog vissa frågor förbli obesvarade. Jag vet inte om en "frågestund" ändrar det faktum att jag valt att ignorera dom innan.

Men okej, visst. Har ni några frågor så kör på. Ni hittar till kommentarsfältet själva, hehe.

En frågestund... Åh herregud, om ni bara visste vad pinsamt jag tycker det här är. Jag får verkligen försöka hålla mig från att inte ta bort detta på en gång. haha

Jag tror att det vankas 1-års trots här hemma. Satan, vilka utbrott den där lilla flickan kan få. Hon kastar både sig själv och saker i golvet. Hon gör sig stel som en pinne men andra sekunden är hon hal som en ål och slingrar sig ur greppet man trodde hade. Jag undrar också hur hon kan skrika så mycket och så högt, hur mycket luft kan hon egentligen få plats med i sina små lungor. Tårarna sprutar på henne i vissa fall och då blir mamman såklart knäsvag trots att jag vet att hon bara testar mig, det lilla monstret. Andra gånger är hon så arg, riktigt förbannad att när hon tittar på en så blir man nästan rädd. Om blickar kunde döda, tja då skulle Metallica tagit världsrekord i att döda och jag i att dö förstås. Dumt nog var jag inte beredd på en 1-års trots, utan jag väntade på att den där berömda 3-års trotsen skulle komma. Ha-ha, lååång tid kvar tänkte jag. Somliga straffar gud med detsamma.


Men men, trilskas med en 1-årings vilja och trots är väl också något man ska ha gjort innan man dör.

Smarta Sanna kom på en bra grej igår när vi pratade om att Metallica är så trött efter förskolan, och det var att vi skulle äta middag nästan på en gång när Metallica kommer hem. Det gjorde vi igår och det fungerade bra faktiskt. Hon åt bra och jag antar att maten gav henne energi nog för att orka leka mer och vara vaken längre. Hon var relativt glad och pigg ända till kvart i sju då hon hoppade i säng och somnade på en gång. Därefter sov hon hela natten och vaknade vid halv sju på morgonen vilket vi tycker är en bra tid att gå upp. Jag tänker köra vidare så här och hoppas på att det fungerar lika bra som igår.

Jag och Markus åt pannkakor till lunch och jag passade på att göra lite extra så att det finns att värma till middag. Skönt att ha middagen klar. Nu ska jag ringa lite samtal och sedan försöka tvinga mig till att ta tag i vårat sovrum som är i stort behov av städning.

Den här fina bilden på Bella med toffs hade Sanna lagt ut på sin blogg idag. Hon är så himla underbar lilla Isabella. Vi är otroligt glada över att ha lärt känna Sanna, Rikard och Isabella. Dom har kommit oss väldigt nära på kort tid och jag älskar det. Kan vara världens goaste människor det där. Jag ska nog faktiskt springa över dit nu, hehe. Överraska lite, plus att dom har varm choklad där hemma som ska vara väldigt god har jag hört. Det måste jag ju smaka!

Fröknarna berättade att Metallica bara hade sovit 40 minuter under dagen, vilket betyder att hon var en väldigt trött tjej. Vilket i sin tur betyder att mamman får ett jätte jobb med att hålla henne vaken och sysselsätt tills det är dags att sova. Vi gick hem till mormor för att leka men efter en stund var det inte kul där längre. Vi gick då hem för att göra middag men det blev ingen mysig matstund här hemma inte. Metallica var så trött att hon inte kunde koncentrera sig på att äta. Hon skrek och kastade tallrik och mat på golvet och sedan skrek hon om att få upp tallriken därifrån, om och om igen. Tillslut fick jag inse att det inte skulle hamna mycket mer mat i magen på henne och vi gick då för att bada. Det, som allting annat var också bara kul en stund innan hon började kasta sig hej vilt och skrika. Redan vid kvart i sju sov hon.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra med det här. Hon är satans trött efter förskolan och för det mesta fungerar ingenting då. Jag vill inte att hon ska sova en stund där vid fyra för då kommer hon vara vaken länge på kvällen men samtidigt funkar det ju inte om hon är så trött att hon inte ens kan få i sig middagen ordentligt. Måste klura ut någon sorts plan.

Världens finaste Elvin var hos mig idag medan hans mamma var hos frisören. Hela tre timmar fick vi vara tillsammans bara han och jag, super mysigt! Fasters älskade lilla kille.

Efter att ha lämnat tillbaka min lånebebis till hans mamma Beatrice, var det bara för mig att börja städa lägenheten. Det är klart nu, lagom till att jag ska dra på mig ytterkläderna och hämta min älskling från förskolan. Markus jobbar sent idag och det ska vi ta vara på. Metallica och mamma-kväll blir det med fisk till middag, bad och kex framför tvn innan vi stupar i säng. Jag är dödstrött och Metallica brukar heller inte vara den piggaste efter en dag på förskolan.

Jag har under de senaste två timmarna läst igenom varenda ord på denna blogg, från allra första början till senaste inlägget, http://hannasblandning.blogspot.com.

Tårarna har runnit på mig likt kranar och jag har snyftat så högt att Metallica gnällt till inne i sin säng, vilket i sin tur gjort att jag gråtit ännu mer. Därinne ligger min älskade lilla Metallica och sover så gott, i pyjamas, utan bandage och utan kroppen full av mediciner. Det är sådant man ofta tar för givet, men som man tänker på då man hör annat. Hanna som skriver bloggen jag nämnt ovan är mamma till Hugo som är sjuk, ruskigt sjuk. Barn är så otroligt oskyldiga och försvarslösa att jag mår illa av bara tanken av ett barn som lider så som Hugo eller på andra hemska sätt.

Mitt hjärta blöder och mina tankar går till lilla Hugo och hans familj.

Trots att vi i vår familj vänder på varenda enkrona för att få det att gå ihop så skänkte jag nyss pengar till Rädda Hugo! Jag kände att det var det ända jag kunde göra efter att ha läst, även om det inte handlar om en överflödig summa pengar så känns det bra att ha hjälpt till.

Nu ska jag pussa lätt på en sovande Metallica, viska tyst att jag älskar henne och tacka alla gudar som sägs ska finnas, men som jag inte tror ett dugg på, för Metallicas hälsa innan jag går och lägger mig.

Shoppingen gick utomordentligt. Vi är nu vinterskor, tre par vantar och en mössa rikare. Presenter till Markus fick vi med oss också. Det är ju faktiskt farsdag imorgon. Efteråt åkte vi hem till stäket och Metallica lekte med farfar medan mamma och farmor drack ett glas vin samtidigt som middagen gjordes iordning. Markus kom dit lagom till maten och nu är vi hemma för att lägga en väldigt trött tjej. Själv har jag fått hallegosingen på hjärnan och säger det till allt. Det är Metallicas farmor som har smittat av sig. Jag skrattar fortfarande åt att hon sa "åh hallegosingen. Kung Louie i miniformat" igår när lilla djungelboken kom på tvn. Kanske är det bara jag som tycker det lät kul..

Ja ja, nu ska jag faktiskt unna mig ett litet vinglas till för denna lördagskväll. Hehe.

Metallicas fina farmor ringde igår och ville följa med till förskolan för att hämta Metallica. Självklart fick hon det och idag har vi planer att åka på en liten shopping. Metallica behöver vantar och nya vinterskor, eftersom vi smidigt nog bara hittar den ena skon av de paret hon fick för inte så längesen. Det är så typiskt.

Vi har pecis ätit lunch och Metallica ligger och tar en nap just nu. Jag ska bara vila i soffan tills hon vaknar och vi ska ge oss ut på äventyr med farmor. Det blir även middag hos farföräldrarna ikväll. Skönt. Slipper vi laga mat, hehe.

Ögonen mina går i kors. Jag är uppe way past my bedtime för att jag prompt ska vara vaken när Markus kommer från jobbet. Bara för att jag, när han kommer hem, ska gå och lägga mig. Är det inte knäppt egentligen, hur man väntar uppe på någon bara för att få gå och lägga sig bredvid varandra samtidigt. Markus borde hur som helst komma hem inom en väldigt snar framtid, annars förlorar jag nog kampen mot John Blund. Trots att jag är trött som ett svin och har ett ärende som jag inte alls har lust med imorgon så är jag glad. Hade det inte varit för att jag var kissnödig som satan hade jag skrivit lycklig istället för bara glad. Jag känner mig mer levande än jag gjort på ett tag. Jag njuter av fulla drag. Den här känslan ska jag hålla fast vid. Jag ska ta i för kung och fosterland för att få surfa på den här vågen länge. Nu ska jag tvinga mitt arsle upp ur soffan och gå tömma blåsan (wow vad den där meningen inte lät som mig) och sedan kan ni byta ut ordet glad mot lycklig, för det är precis det jag är.

Jag som liten
Jag älskar dom här två bilderna just för att dom ger mig en känsla av tvättäkta lycka.

Metallica har faktiskt varit en väldigt glad tjej idag och inte alls så trött som hon varit de senaste dagarna efter förskolan. Vi har haft super kul idag med massa skratt. Metallica älskar att bli jagad. Hon börjar krypa iväg men så stannar hon och står stilla pch väntar på att man stampar i golvet och säger "vart ska du ta vägen" då skrattar hon samtidigt som hon kryper sitt fortaste därifrån. När man fångar henne ska man ta tag i hennes fossingar och dra henne bakåt på golvet innan man gör det hela om och om igen. Vi har också läst samma bok säkert 30 gånger, som vanligt. Jag blir galen redan vid tredje gången men inte har jag hjärta att säga nej när hon räcker boken till mig och sedan kryper upp i knät. Lilla älsklingen. Det är fantastiskt hur stor hon har blivit och hur otroligt duktig hon är. Det går inte en dag utan att hon imponerar på mig med nya som gamla kunskaper. Jag hoppas hon på något sätt vet hur stolt jag är över att få vara hennes mamma.

Det är alldeles strax dags att hämta Mc'Tallsan. Det är ju faktiskt rätt mysigt väder ute, så jag tror att vi tar en liten promenad förbi en lekplats på vägen hem och gungar lite. Jag har bjudit över oss på middag hos mina föräldrar idag igen, hehe. Vi är lite sällskapssjuka jag och min dotter. Jag har vuxit upp i en familj på sex personer och djur därtill och har nog ännu inte vant mig vid att det bara är vi två (tre när Markus är hemma förstås) här hemma. Visst är det jätte mysigt vid tillfällen men det är trevligt med sällskap också. Metallica blir nog bara överlycklig över sin mammas kvällsplaner då hon är störtförälskad i sin morbror Timmie. Jag förstår inte, eller jo det gör jag men hon blir verkligen helt galen bara hon får syn på honom. Underbart!

Metallica är på förskolan. Markus börjar inte fören vid två, så han är hos en kompis. Jag sitter i soffan med datorn i knät och tänker att jag ska fixa klart med alla de där klädkartongerna som ännu inte är färdigt. Det orkar jag dock inte. Men jag tänker på det i alla fall och det är väl tanken som räknas?

Det blev en natt med många uppvak och Metallica fick sig till och med lite välling sådär vid tre tiden. Vi var inställda på en jobbig natt eftersom hon alltid får feber på natten efter vaccination, så det är inte lika jobbigt när man vet varför hon vaknar och vad hon vill ha för att somna om. Nattens feber och gnälliga humör var som bortblåst på morgonen så nu är hon på förskolan och lajar. Hämtas klockan tre ska hon göra och fram till dess ska jag fortsätta med klädkartongerna.

Gissa vem som redan sover? Gud vad trött hon var den lilla Bubbasen efter både vaccination och förskola. När jag kom till förskolan blev hon super glad men när hon förstog att vi skulle gå hem så stack hon iväg från mig, satte sig en bit bort och skakade på huvudet när jag bad henne komma. Jag både älskar och hatar det. Det känns som om vi kommer att få ha ett par duster där med skrik och gnäll när man ska gå hem men samtidigt är det otroligt skönt att hon trivs så bra. Vi har hur som helst busat hemma hos mormor med kusin Elvin idag innan vi gick hem och lekte lite. Det blev sedan en tidig middag vid fem tiden, följt av ett bad och nu ligger hon som sagt och sover. Vad ska jag göra? Jo jag ska ta tag i alla kartonger med kläder som står inne i vårt sovrum och skräpar. Döda. Mig.

Puh. Nu har jag städat mig svettig och ska alldeles strax dra på mig ytterkläderna för att gå och hämta mitt hjärta. Som jag har saknat henne! Ikväll jobbar pappan i den här familjen sent så det blir en mamma och Metallica kväll. Undra vad vi ska hitta på för mysigt. Kanske ska vi bara slappa lite och njuta av att vara ensamma hemma, hehe.

Metallica har skaffat sig en femte tand upptäckte jag igår. Skönt! Då vet vi vad hennes gnälliga humör och snoriga näsa berodde på. Vaccination för lilla damen idag och det gick jätte bra. Efter besöket på bvc for vi till förskolan för att droppa av Metallica. Hon såg så otroligt stor ut där hon kröp på golvet i kapprummet innan vi skulle gå. Mitt hjärta värkte medan jag gick ut därifrån, inte för att hon protesterade ett dugg utan för att någon del i mig vägrar inse hur stor hon faktiskt har blivit. Jag ska hämta henne vid tre igen och innan det tänkte jag hinna städa upp lite här hemma.

Jag orkar faktiskt inte ens prata om vad som sades på mötet som jag hade igår i skolan. Det jag kan säga är att jag troligtvis kommer att skrota gymnasiet, frisörutbildning och allt vad det heter och istället plugga till något annat. Jag har en hel del att tänka på samt ett och annat beslut att fatta. Just nu snurrar det bara runt i huvudet men förhoppningsvis kommer vi på rätsida snart.

Bubbas var ju sjuk hela förra veckan och är fortfarande inte helt kry, så det blir ingen förskola idag. Det kommer troligtvis inte bli det imorgon heller eftersom hon ska vaccineras (om hon är så pass bra att vaccination är lämpligt). Det som hade gått så bra på förskolan och hon verkade trivas utomordentligt. Synd att sjukdomar och elände ska komma och förstöra. Men man ska väl inte gråta över spilld mjölk tänker vi och tar nya tag så fort hennes kropp tillåter. Vi ska i alla fall iväg till min skola idag på ett möte. Det var inte alls vad jag hade lust med men det är ett måste. Metallicas mormor följer med oss för att underhålla Metallica medan mamma pratar skolgång.

Usch. Jag vet inte alls vad jag ska göra med skolan. Jag har verkligen ingen lust att gå i skolan längre men jag vill såklart ha utbildningen, och jag antar att jag då måste härda ut. Jobba är jag ju inte heller sugen på vilket jag måste göra om jag hoppar av skolan. Jag vill helt enkelt bara vara hemma med Metallica, göra det som faller oss in och slippa ha en plats man varje dag måste gå till även om man inte har lust. MEN så ser inte min verklighet ut och kommer troligtvis aldrig göra det, så vidare inte vi skrapar fram ett par miljoner. Då skulle vi ju faktiskt kunna... Nej. Tillbaka med fötterna på jorden. Nu ska jag göra lunch till min Fialotta som borde vakna vilken sekund som helst.

Markus föräldraledighet är slut och idag har han lämnat oss hemma för att åka och jobba. Vi tycker alla att det är super tråkigt men vad ska man göra. "Pappa måste tjäna pengar så att du kan få en ponny på din 10årsdag" säger han till Metallica. Vart ska vi ha den undrar jag. "På balkongen såklart?!" svarar han som om det vore det mest självklara i världen. Hur som... Metallica är fortfarande hängig och har hittills bajsat fyra gånger idag. Hon är alltså risig i kistan och hennes mamma är töntigt nog väldigt känslig för bajset och lukten. Jag skämtar inte när jag säger att jag härom dagen kräktes när jag skulle byta på henne. Yes!

På bvc sa dom att det är vanligt att dom blir dåliga i magen i samband med febern, men jag har mina misstankar om att det beror på vällingbytet. Vi böt till sempers välling för några dagar sedan och det var då det började, men jag vet inte riktigt så vi får väll helt enkelt vänta och se.

Sanna och Bella ska i alla fall komma över och leka lite med oss. Sanna var så uttråkad där hemma (och hon saknade oss så himla himla mycket) att hon kände sig modig nog att chansa på att det inte är någon magsjuka Metallica har dragit på sig. Vi har diskuterat fram och tillbaka om ifall Bella skulle bli smittad eller inte och tillslut slänger Sanna ur sig att "Äh, vi är ändå bara hemma om dagarna så vad gör lite feber". Hahah! Då är man mer än bara uttråkad!