Till en dotter från en mamma
Mitt älskade barn! Det finns inte ett ord i denna värld som skulle kunna beskriva min kärlek till dig på ett rättvist sätt. Jag älskar dig något otroligt, så mycket att jag ibland är rädd att jag ska falla i bitar. Du är utan tvekan det bästa i mitt liv. Jag är oerhört stolt över att få vara din mamma och jag tackar gudarna varje dag för att just du kom till oss. Du är den finaste lilla flickan som någonsin funnits på denna jord och det kan ingen ta ifrån dig. Jag vill tacka dig för att ha visat mig meningen med livet. Du har räddat mitt liv och gett mig förmågan att andas ordentligt. Genom livet ska vi gå tillsammans, för alltid, hand i hand, du och jag, mor och dotter. Jag älskar dig!
Sana Banana
Min fina vän Sanna fyller år idag, hela 22 år! Vi hade planerat restaurang, bowling, bastu, god dricka och trevligt sällskap, men då ska hon givetvis bli sjuk. Det är så himla typiskt, men vi håller fortfarande hårt om tummarna på att hon hinner bli piggare till kvällen. Jag har terroriserat henne genom att ringa var femte minut och frågat hur hon mår, hehe. Sista gången jag ringde svarade hon till och med "hur mår du, antar jag att du ska fråga", hehe, "nej. Jag skulle fråga vad du gör men hur mår du då?". Hon måste älska mig!
Äntligen klar (snart)
Jag har precis kommit hem från skolan, eller tvättstugan kanske jag ska säga. Jag gick förbi tvättstugan på väg från bussen och bokade in mig på en gång, sen gick jag bara hem och hämtade de sista kassarna innan jag gick ner igen. Nu är tvätten igång och om en timme ska det tumlas och hängas sedan är all tvätt tvättad. Satan vad skönt! Den här gången ska jag verkligen försöka tvätta lite oftare så att det inte blir sådana berg med tvätt som man sedan aldrig orkar ta tag i. Det borde ju inte vara så svårt att hålla korgen tom när man tänker efter men ändå står man där gång på gång med tvätt upp till öronen. Knäppt egentligen. Men men.
Balklänning, heheh
Markus och jag åker till Göteborg nästa helg med hans jobb. För mig väntar vila, spa och shopping medan Markus kan se fram emot konferans och prata jobb. Lördagkvällen är det finmiddag som står på schemat med dresscode galakläder. (om jag har förtstått det rätt, vilket jag verkligen hoppas annars kommer jag se dum ut) Min garderob gapar tom när det kommer till sådana klänningar men nu har vi hittat en som jag ska ha. Håll i hatten, det är en balklänning. Ja, jag har köpt en balklänning! Det kändes väl en aning överdrivet men Markus försäkrade om att jag inte kommer vara den enda som är så pass finklädd, så då är jag nöjd.
Bild från google
Tallico-bobo
Lata människor
Mitt förhållande till tvättandet börjar gå överstyr. Jag märkte det idag när jag kom på mig själv med att längta tills tvätten skulle bli klar så att jag kan dra igång en ny maskin. Det är nog egentligen inte så konstigt med tanke på hur mycket tvätt vi faktiskt har, jag vill nog mest bara ha det överstökat och få bort den stora högen med kläder. Nu kanske ni får upp en bild i huvudet av en liten tvätthög som så fint ligger på ett badrumsgolv, radera den bilden, tänk er istället mount everest som ligger på ett badrumsgolv- det är vår tvätt det. Det är egentligen pinsamt hur mycket smutstvätt vi har. Vi har till och med köpt nya kläder till Metallica bara för att vi inte har "orkat" ta tag i tvätten, ehehh.. Det där skulle jag kanske inte erkänt. Jag slutar skriva nu innan jag avslöjar något mer som gör att någon snart kommer knacka på dörren och ge oss ett pris i årets latmaskar. Fast å andra sidan skulle ett pris vara kul... Jag som aldrig vinner annars.
självömkan när den är som bäst, hehe
Jag är fortfarande dålig. Det är så himla typiskt, att man inte kan få vakna en enda morgon och känna att jo men idag mår jag bra. Är det inte huvudet så är det magen, är det inte magen så är det halsen. Mitt immunförsvar har gett sig av och det verkar inte ha någon plan på att komma tillbaka. Suck.
Hur som helst så har jag tagit Metallica till förskolan och självklart tog vi vrålåket, det vill säga pulkan. Ballico var en nöjd tjej förutom när hon var tvungen att hoppa av varje gång vi skulle gå över vägen, men jag är alldeles för rädd för att gå över med henne släpandes där bak.
Nu ska jag varva vila med tvättning. Usch, jag får sådan ångest av att jag missar lektioner men vad ska man göra. Jag tror inte mina klasskamrater skulle uppskatta min hostande, nysande, snorande och illamående närvaro.
Hur som helst så har jag tagit Metallica till förskolan och självklart tog vi vrålåket, det vill säga pulkan. Ballico var en nöjd tjej förutom när hon var tvungen att hoppa av varje gång vi skulle gå över vägen, men jag är alldeles för rädd för att gå över med henne släpandes där bak.
Nu ska jag varva vila med tvättning. Usch, jag får sådan ångest av att jag missar lektioner men vad ska man göra. Jag tror inte mina klasskamrater skulle uppskatta min hostande, nysande, snorande och illamående närvaro.
Sen natt eller tidig morgon
Alexander var på besök hos oss igår, han stannade även över natten. Vi kom inte i säng förrän halv fem på morgonen och jag måste erkänna att jag är inte längre gjord för sådana sena kvällar. Markus och Alex spelade Risk (ett brädspel) och anledningen till att jag inte somnade var för att jag råkade bläddra förbi film efter film på teven som jag sedan såklart var tvungen att se klart.
Vi tog oss i alla fall iväg till kista idag för att shoppa lite nya kläder till Metallica. Det blev en väldigt, väldigt snabb visit i kista och vi gick bara in i två ynka affärer men mer än så hann vi tyvärr inte innan vi insåg att det var dags för middag.
Hennes pappa blev kär i en skjorta som han redan ikväll klädde på henne. Världens finaste Metallica!
Och nu när jag väl hade en och annan bild att lägga upp så fungerar det inte. Suck! Jag får väl försöka imorgon igen!
Vi tog oss i alla fall iväg till kista idag för att shoppa lite nya kläder till Metallica. Det blev en väldigt, väldigt snabb visit i kista och vi gick bara in i två ynka affärer men mer än så hann vi tyvärr inte innan vi insåg att det var dags för middag.
Hennes pappa blev kär i en skjorta som han redan ikväll klädde på henne. Världens finaste Metallica!
Och nu när jag väl hade en och annan bild att lägga upp så fungerar det inte. Suck! Jag får väl försöka imorgon igen!
Fortsatt sjukstuga
Vi har fortsatt sjukstuga här hemma, nu även med hosta. Metallica låter förskräcklig så henne matar vi med bisolvon (hoppas ni förstår att jag inte menar hela tiden utan enligt anvisningarna) och själva dricker vi treo som besatta. Metallica har under en och en halv vecka haft väldigt dåliga nätter och vi har funderat över att det skulle vara en ny tandsing på g, fast vi har inte sett någon. Men idag när Metallica skrek i högan skyn fick jag syn på den, en kindtand har dykt upp och rätta mig om jag har fel men dom är väl värst? Lilla Ballico-bobo har alltså skaffat sig en kindtand och jag hoppas att sömnlösheten beror på den och att det lugnar ner sig snart, nåja i alla fall tills nästa tand ska fram.
Vi hade egentligen tänkt att åka iväg och handla lite nya kläder till Metallica men hon var alldeles för hängig. Lilla skrutten somnade på soffan framför barnprogram. Åh, det gör så ont i mamma hjärtat när hon är dålig. Jag vill så gärna kunna ta det ifrån henne!
Vi hade egentligen tänkt att åka iväg och handla lite nya kläder till Metallica men hon var alldeles för hängig. Lilla skrutten somnade på soffan framför barnprogram. Åh, det gör så ont i mamma hjärtat när hon är dålig. Jag vill så gärna kunna ta det ifrån henne!
Krångede 2011
Mens är ett väldigt fult ord om man tänker efter
Jag är hemma igen. Varför? Jo för att jag har mens. Ja och? Ja, jag hann inte mer än ut ur toaletten innan jag känner att det rinner trots tampong. Jag kanske råkade sätta in den lite snett tänker jag och byter för att sedan bege mig ut. Väl vid busshållsplatsen märker jag att åh vad roligt, jag har blödit igenom byxorna. Ringer Markus som skrattar, jag kan inte se det roliga i det hela! Ringer mamma som säger att det inte är någon ursäkt till att inte gå till skolan, och jag håller med, det är en skit dålig ursäkt men jag är villig att ta det. What to do. Jag tänker inte åka till skolan för att sedan bli kallad för mens-lisa resten av terminen. Jag blir hemma.
06.25
Den långa dagen igår gick super bra, och efter förskolan passade vi på att hälsa på Metallicas kusin Elvin. Han har blivit sån stor kille och han är så underbar och fin att man blir helt galen!
Något som är mindre trevligt är att Markus har smittat mig med någon jäkla förkylning. Jag frågade honom hur han kunde göra så här mot mig och han svarade att det inte var något personligt. Jag har precis varit magsjuk tillsammans med Metallica, jo det är klart som korvspad jag tar detta personligt. Har han något emot mig? Vill han bara inte vara sjuk själv? Vad är det frågan om? Synd att killar inte kan prata om saker och ting utan försöker visa sina känslor på andra sätt, som tillexempel nu i Markus fall- smitta mig med förkylning. Halsen har svullnat upp ordentligt i natt vilket har gjort att jag har sovit extremt dåligt, vaknat flera gånger med panik känsla av att inte få någon luft och drömt mardrömmar.
Nu vaknar Metallica hör jag vilket är lite knäppt för hon brukar alltid sova till klockan sju, men okej, jag är ju vaken så nu får hon också upp och hoppa. Skola 8.30-11.00, efteråt måste jag ta tag i städning. (Ja, jag vet Matilda att jag säger det varje dag, och den enkla anledningen till det är att jag måste städa varenda dag. Välkommen till sambo, småbarnsförälder och latnellies värld!)
Något som är mindre trevligt är att Markus har smittat mig med någon jäkla förkylning. Jag frågade honom hur han kunde göra så här mot mig och han svarade att det inte var något personligt. Jag har precis varit magsjuk tillsammans med Metallica, jo det är klart som korvspad jag tar detta personligt. Har han något emot mig? Vill han bara inte vara sjuk själv? Vad är det frågan om? Synd att killar inte kan prata om saker och ting utan försöker visa sina känslor på andra sätt, som tillexempel nu i Markus fall- smitta mig med förkylning. Halsen har svullnat upp ordentligt i natt vilket har gjort att jag har sovit extremt dåligt, vaknat flera gånger med panik känsla av att inte få någon luft och drömt mardrömmar.
Nu vaknar Metallica hör jag vilket är lite knäppt för hon brukar alltid sova till klockan sju, men okej, jag är ju vaken så nu får hon också upp och hoppa. Skola 8.30-11.00, efteråt måste jag ta tag i städning. (Ja, jag vet Matilda att jag säger det varje dag, och den enkla anledningen till det är att jag måste städa varenda dag. Välkommen till sambo, småbarnsförälder och latnellies värld!)
Lång dag imorgon
Det blev ingen städning, ingen hämtning av bilder och inte någon pluggning för mig idag. Vet ni varför? Jo för att jag somnade vid 11 tiden och vaknade inte förrän 20 över tre! Ni kan ju tänka er vilken ångest jag hade när jag vaknade och insåg att jag sovit bort hela dagen. Jag som hade så mycket att göra. När jag väl vaknat var det i princip dags att gå och hämta Tallico. Sanna och Bella hakade på och efteråt gick vi hem till dom för lite lek, vi blev kvar på där på middag också.
Nu måste jag plugga lite för att sedan sova. Det är en lång dag imorgon, lämna Metallica 07.30, skola 08.00-16.00, hämta Tallica direkt efter och Markus ska jobba över så han blir sen. Det ska bli spännande att se om jag klarar av en helt fullspäckad dag, då tänker jag mest på morgonen, att ta sig upp och hålla tidsschemat. Men det är klart vi klarar av det där. Jag och Metallica är ett bra team!
Nu måste jag plugga lite för att sedan sova. Det är en lång dag imorgon, lämna Metallica 07.30, skola 08.00-16.00, hämta Tallica direkt efter och Markus ska jobba över så han blir sen. Det ska bli spännande att se om jag klarar av en helt fullspäckad dag, då tänker jag mest på morgonen, att ta sig upp och hålla tidsschemat. Men det är klart vi klarar av det där. Jag och Metallica är ett bra team!
Den här nedrans bloggtorkan
Bloggandet blir bara sämre och sämre, varför vet jag inte riktigt. Kanske beror det på att jag inte har något att skriva om, även fast jag gör saker varje dag som jag skulle kunna skriva om. Men jag vill inte ha en blogg där jag skriver inlägg som tillexempel "Hej! Idag har jag varit i skolan, det var kul. Metallica har varit på förskolan, det gick bra. Snart ska vi äta middag, det ska bli gott. Hej då!" Jag vill ju att inläggen ska skrivas då jag verkligen har något att skriva för annars är det inte kul. Sen att bloggen fortfarande är smyckad med julkulor och röda toner så här in i januari gör det inte roligare, men som sagt har jag omformaterat min dator så jag har varken bilder eller förra designkoden kvar. Måste. Ta. Mig. Ork. Att. Hämta. Allt. Från. Pappa. Kanske det jag ska göra idag, nu när jag har studiedag och allt. (Inte för att jag annars har några lektioner på onsdagar men i alla fall) Ja ja, först av allt jag ska (update: haha. När jag läste igenom inlägget såg jag att jag hade skrivit "först av allt jag ska" å herregud, jag menar ju självklart "först av allt ska jag". Det var bara det jag skulle säga. Jag tyckte det var lite kul, eller ja okej mycket kul.) dra igång en film och vila lite, sen blir det städning och (förhoppningsvis) hämta mina sparade dator-grejer hos pappa.
Jag vet också att jag är jätte dålig på att lägga in bilder, och jag önskar själv att jag skulle bli bättre på det. Jag har i alla fall en bild att bjuda på som kommer från min mobil- lilla Talls ute och går med vagnen!
Jag vet också att jag är jätte dålig på att lägga in bilder, och jag önskar själv att jag skulle bli bättre på det. Jag har i alla fall en bild att bjuda på som kommer från min mobil- lilla Talls ute och går med vagnen!
Ett stycke svar
bara en fråga om När jag inte själv kräks så torkar jag upp kräks:
Lillan kommer ju ställa frågor när hon blir äldre om när hon låg i magen. Har ni tänkt på vad ni ska säga då? Asså om ni ska säga som det var eller om ni ska säga att pappan var med hela tiden?
passade på att fråga nu när du ändå skulle svara på frågor i det ämnet hihi
Svar:
Ja, hon kommer troligtvis att ställa frågor och hon kommer också att få svar på dom. Hon kommer att få höra sanningen, för inte heller vill jag ljuga för min dotter. Den dagen hon frågar hur det var under graviditeten, om hennes pappa och jag var tillsammans kommer jag att svara precis som det var. Med det menar jag att vi var unga, hennes pappa blev rädd och vi gick skilda vägar för en stund. Hon kommer också få höra att han kom tillbaka redan innan hon var född, var med vid förlossningen och har sedan dess varit världens bästa pappa.
Jag kommer inte att belasta henne med mina egna tankar och känslor jag då hade, och heller inte med hennes pappas mindre bra handlingar under graviditeten, för jag anser inte att det angår henne. Det är för mig ingenting hon behöver höra eller veta för det var mellan mig och Markus. Det var inte Metallica han lämnade utan det var mig, av ovisshet och rädsla lämnade han mig för en stund. Jag kommer att vara noga med att hon förstår det, att hon aldrig tror att hennes pappa inte ville ha just henne.
Lillan kommer ju ställa frågor när hon blir äldre om när hon låg i magen. Har ni tänkt på vad ni ska säga då? Asså om ni ska säga som det var eller om ni ska säga att pappan var med hela tiden?
passade på att fråga nu när du ändå skulle svara på frågor i det ämnet hihi
Svar:
Ja, hon kommer troligtvis att ställa frågor och hon kommer också att få svar på dom. Hon kommer att få höra sanningen, för inte heller vill jag ljuga för min dotter. Den dagen hon frågar hur det var under graviditeten, om hennes pappa och jag var tillsammans kommer jag att svara precis som det var. Med det menar jag att vi var unga, hennes pappa blev rädd och vi gick skilda vägar för en stund. Hon kommer också få höra att han kom tillbaka redan innan hon var född, var med vid förlossningen och har sedan dess varit världens bästa pappa.
Jag kommer inte att belasta henne med mina egna tankar och känslor jag då hade, och heller inte med hennes pappas mindre bra handlingar under graviditeten, för jag anser inte att det angår henne. Det är för mig ingenting hon behöver höra eller veta för det var mellan mig och Markus. Det var inte Metallica han lämnade utan det var mig, av ovisshet och rädsla lämnade han mig för en stund. Jag kommer att vara noga med att hon förstår det, att hon aldrig tror att hennes pappa inte ville ha just henne.
Magsjukan över för denna gång
Vi överlevde denna gång och är krya igen båda två. Jag hade skola idag 8.00-11.00 vilket gick super bra. Det känns bara bättre och bättre för varje gång jag är där, det är faktiskt kul att vara tillbaka vid skolbänken. Jag är otroligt taggad på att plugga, skrapa ihop alla poängen och allt vad skolan innebär. Studiemedel har jag sökt och blivit beviljad vilket är ganska självklart men jag blev ändå lättad för kurslitteraturen är inte billig.
Men över till något annat, nu ska jag sätta mig och svara på några frågor jag har fått i kommentarsfältet.
Men över till något annat, nu ska jag sätta mig och svara på några frågor jag har fått i kommentarsfältet.
Metallica åker rutschkana på förskolan. (Och min bebis-mamma-tönt-röst, hehe)
Ett stycke svar
Anonym om När jag inte själv kräks så torkar jag upp kräks:
usch hoppas ni blir friska snart!
men du jag följer din blogg och har gjort det från början den är jätte bra.
jag har lite frågor om du vill besvara. jag har ingen blogg så du kan gärna svara i ett inlägg. tack på för hand! =)
varför gjorde du och markus slut?
hur kändes det att vara själv och gravid?
hur blev ni ihop igen?
hur känns det att vara och ha en egen liten familj?
kan du lägga upp en bild på dig och markus?
oj. det blev många frågor. =)
Svar:
Hej! Tack, det hoppas vi med. Vad gullig du är, självklart ska jag svara på dina frågor så gott jag kan.
1. Jag antar att du menar varför vi gjorde slut när jag blev gravid och den anledningen är faktiskt ganska svår att förklara. Det är komplicerat och många saker som spelade roll är för privata att skriva här. För att göra en lång historia kort kan jag säga som så att Markus blev rädd och visste inte vad det skulle innebära att bli pappa. Det är ungefär det jag vill skriva, sedan finns det mer saker som ligger bakom men med respekt och framförallt förståelse för inblandade vill jag inte basonera ut det här.
Det hade alltså ingenting med kärlek att göra. Vi slutade aldrig älska varandra och det är ju bevisat med tanke på var vi står idag.
2. Det kändes precis som det låter- ensamt och gravid, hehe. Nej men det är klart det var tråkigt att göra den resan som ensamstående eftersom vi båda "köpte biljetter", men å andra sidan växte jag så otroligt mycket i mig själv att jag faktiskt har Markus att tacka på något konstigt vänster. Dessutom var jag aldrig själv, jag hade ju (självklart) alltid bebis och fantastisk familj samt underbara vänner. Jag gick heller inte runt arg och hatade utan jag lärde mig att acceptera situationer som dom var och det resulterade i att jag hade förlåtit Markus redan innan jag visste om det. Jag var aldrig arg på honom, jag tyckte mer synd om honom.
3. Jag har inget riktigt svar på hur vi blev tillsammans igen för jag vet inte ens när det hände, hehe. Vi tog upp kontakten igen ungefär en månad innan Metallica kom, och därefter träffades vi varje dag. När Metallica sen hade kommit började han sova hos oss och vi bara gled in i "gamla vanor". Men jag kommer ihåg när vi pussades första gången efter vårt långa uppehåll, och det var när vi låg i sängen och kollade på film. (Detta var alltså efter att Metallica hade kommit) Jag kommer ihåg hur pirrigt det var och det kändes verkligen som om man var tretton år, nykär och tafatt. Haha. Vi bara blev helt enkelt!
4. Helt underbart! Det känns skrämmande naturligt och helt rätt. Det är svårt att föreställa sig något annat, det är så här det ska vara. Jag, Markus och Metallica är ett och det är exakt som det ska vara. Jag tycker att vi är en helt otrolig familj och ett super bra team om man kan säga så. Men såklart, som alla andra familjer, har vi upp och nedgångar, mindre bra dagar och mindre bra sidor men ingenting som vi inte klarar av att gå igenom. Det som inte dödar, härdar vilket i sin tur gör oss starkare, både som familj och egna människor.
5. Jo visst kan jag göra det men för tillfället har jag inga bilder alls på datorn. Vi har precis omformaterat min dator och bilderna ligger på en hårddisk hos pappa, men så fort jag hämtat dom så kan jag slänga upp en bild.
usch hoppas ni blir friska snart!
men du jag följer din blogg och har gjort det från början den är jätte bra.
jag har lite frågor om du vill besvara. jag har ingen blogg så du kan gärna svara i ett inlägg. tack på för hand! =)
varför gjorde du och markus slut?
hur kändes det att vara själv och gravid?
hur blev ni ihop igen?
hur känns det att vara och ha en egen liten familj?
kan du lägga upp en bild på dig och markus?
oj. det blev många frågor. =)
Svar:
Hej! Tack, det hoppas vi med. Vad gullig du är, självklart ska jag svara på dina frågor så gott jag kan.
1. Jag antar att du menar varför vi gjorde slut när jag blev gravid och den anledningen är faktiskt ganska svår att förklara. Det är komplicerat och många saker som spelade roll är för privata att skriva här. För att göra en lång historia kort kan jag säga som så att Markus blev rädd och visste inte vad det skulle innebära att bli pappa. Det är ungefär det jag vill skriva, sedan finns det mer saker som ligger bakom men med respekt och framförallt förståelse för inblandade vill jag inte basonera ut det här.
Det hade alltså ingenting med kärlek att göra. Vi slutade aldrig älska varandra och det är ju bevisat med tanke på var vi står idag.
2. Det kändes precis som det låter- ensamt och gravid, hehe. Nej men det är klart det var tråkigt att göra den resan som ensamstående eftersom vi båda "köpte biljetter", men å andra sidan växte jag så otroligt mycket i mig själv att jag faktiskt har Markus att tacka på något konstigt vänster. Dessutom var jag aldrig själv, jag hade ju (självklart) alltid bebis och fantastisk familj samt underbara vänner. Jag gick heller inte runt arg och hatade utan jag lärde mig att acceptera situationer som dom var och det resulterade i att jag hade förlåtit Markus redan innan jag visste om det. Jag var aldrig arg på honom, jag tyckte mer synd om honom.
3. Jag har inget riktigt svar på hur vi blev tillsammans igen för jag vet inte ens när det hände, hehe. Vi tog upp kontakten igen ungefär en månad innan Metallica kom, och därefter träffades vi varje dag. När Metallica sen hade kommit började han sova hos oss och vi bara gled in i "gamla vanor". Men jag kommer ihåg när vi pussades första gången efter vårt långa uppehåll, och det var när vi låg i sängen och kollade på film. (Detta var alltså efter att Metallica hade kommit) Jag kommer ihåg hur pirrigt det var och det kändes verkligen som om man var tretton år, nykär och tafatt. Haha. Vi bara blev helt enkelt!
4. Helt underbart! Det känns skrämmande naturligt och helt rätt. Det är svårt att föreställa sig något annat, det är så här det ska vara. Jag, Markus och Metallica är ett och det är exakt som det ska vara. Jag tycker att vi är en helt otrolig familj och ett super bra team om man kan säga så. Men såklart, som alla andra familjer, har vi upp och nedgångar, mindre bra dagar och mindre bra sidor men ingenting som vi inte klarar av att gå igenom. Det som inte dödar, härdar vilket i sin tur gör oss starkare, både som familj och egna människor.
5. Jo visst kan jag göra det men för tillfället har jag inga bilder alls på datorn. Vi har precis omformaterat min dator och bilderna ligger på en hårddisk hos pappa, men så fort jag hämtat dom så kan jag slänga upp en bild.
När jag inte själv kräks så torkar jag upp kräks
Metallica och jag har mysigt nog åkt på en magsjuka, så här hemma är det kräk-kalas och passande nog jobbar Markus denna lördag. Eftersom Metallica inte är så pass stor att hon kan gå till toaletten och kräkas så har det kommit kräks lite här och där. Det värsta var när hon ställde sig upp i soffan och sedan kaskadkräktes överallt. Vår tvättmaskin går på högvarv här hemma och som tur är har Metallica en sån snäll mormor som kom förbi och hämtade tvätt för att hjälpa till. När mormor hade gått började Metallica försöka klä på sig sina ytterkläder, bankade på dörren, tittade frågande på mig samtidigt som hon sa "mormor mormor mormor..." Lilla hjärtat ville bara gå hem till mormor och inte heller kan hon förstå varför mamma säger att vi måste stanna hemma. Min sjuka lilla gosunge.
07:30
Det var bra längesen jag ställde klockan på 06.30 för att åka till skolan, men jag gillar det. Nåja, i alla fall när jag väl kommit upp, för det där steget från sängen tog emot en aning. Hur som helst så är jag uppe och ska slänga på mig lite smink innan bussen går. Jag sitter och hoppas lite i smyg att Metallica ska vakna snart så att jag hinner pussa lite på henne innan jag går, hehe.
Oj oj, jag kan visst skriva väldigt mycket ibland
Jag klickade runt på nätet och kom in på bloggar som skrivs av vilsna flickor. 15 åriga flickor placerade på hem pågrund av att de misshandlat, missbrukat och inte fungerar i samhället. Jag blir uppriktigt ledsen men samtidigt rädd, hur kan det gå så snett? Det dyker upp en och annan bild och jag kan inte låta bli att få mammakänslor för dom allihopa. Jag vill hjälpa alla dom som samhället har tappat tron på, alla dom som socialen placerar på hem för att sedan placera om dom vid 18 år och därefter glömma bort dom. Jag vill lyfta på mattan de stackars barnen sopats in under och jag vill berätta att det finns hopp för dom. Jag tror att alla går att förändra om man lägger ner tillräckligt med arbete och om viljan finns där. Jag tror heller inte att någon människa föds elak utan dom formas av föräldrar, andra närstående och samhället. En dag vill jag bli fosterförälder och hjälpa ett barn som behöver det. En dag vill jag adoptera för att likaså förändra ett liv. Jag önskar att fler kunde tänka på de stackars barnen som finns där bakom den hårda attityden, för jag får ont i magen av vetskapen att många barn och ungdomar blir "undangömda" för att folk tappar hoppet efter ett eller flera försök att förändra.
Jag tycker självklart behandlingshem, och allt vad det heter är fantastiskt bra att det finns. Men jag vet att alldeles för många gånger blir barn och ungdomar undan sopade för att dom tycks ha förstora problem som inte går att jobba med. Kanske är det svårt att jobba med någon som tar droger och inte vill sluta, men man slutar väl inte försöka för det? Man sätter väl inte en 18 åring, som sen 13-14 år åkt runt på olika hem, i en egen lägenhet utan någon direkt plan över hur kontakten ska se ut för att sedan se denna ungdom falla tillbaka gång på gång. Jag ser inte vad som är rätt i det och det gör mig olycklig.
Jag tycker självklart behandlingshem, och allt vad det heter är fantastiskt bra att det finns. Men jag vet att alldeles för många gånger blir barn och ungdomar undan sopade för att dom tycks ha förstora problem som inte går att jobba med. Kanske är det svårt att jobba med någon som tar droger och inte vill sluta, men man slutar väl inte försöka för det? Man sätter väl inte en 18 åring, som sen 13-14 år åkt runt på olika hem, i en egen lägenhet utan någon direkt plan över hur kontakten ska se ut för att sedan se denna ungdom falla tillbaka gång på gång. Jag ser inte vad som är rätt i det och det gör mig olycklig.
Galen!
Jag blir galen snart! Jag sitter och försöker lägga in Metallicas nya schema på nätet, alltså hur hon ska gå under dagarna framöver, men tror ni att det funkar? Nej det gör det inte! Det står att användaren inte finns när jag försöker logga in och inte heller får jag skapa en ny eftersom mitt användarnamn är upptaget, ja jag undrar vem det kan vara... Jävla skit sida! Men okej tänkte jag och skapade en ny användare men denna gång i Markus namn, ja det funkade prima ballerina men sen upptäcker jag att hemsidan anser att Markus inte har något barn och därför inte kan skapa något nytt schema. Nehe, okej?!
Ååååh!!! Nej nu ger jag upp det här och så får jag ringa till den ansvariga imorgon och be om hjälp, för nu hade dom stängt, ganska förståerligt klockan åtta på kvällen men men.
Ååååh!!! Nej nu ger jag upp det här och så får jag ringa till den ansvariga imorgon och be om hjälp, för nu hade dom stängt, ganska förståerligt klockan åtta på kvällen men men.
ogah oy riced a somav
Jag har faktiskt redan börjat planera lite men jag längtar efter att sommaren ska komma så att jag får sätta igång på riktigt. Det ska bli otroligt roligt men framförallt lyckligt. Nu förstår säkert ingen vad jag pratar om och hur mycket jag än vill berätta så får jag inte, inte än i alla fall för det är fortfarande ett ganska bra tag kvar tills det är dags. Åååh! Ni undrar säkert varför jag skriver det här och väcker nyfikenhet när jag sen inte tänker berätta vad det handlar om, och det mina vänner är för att jag på något sätt försöker mätta mitt behov av att berätta för hela världen.
Städdag
Det blev ingen mamma-tallica-kväll igår för Markus kom hem redan vid sex tiden, men det gjorde oss inte allt för mycket. Beatrice och Elvin kom hit samtidigt som Markus och var här i någon timma innan det var läggdags för lilla Elvan. Han är så himla mysig att jag dör en liten bit, fy vad jag älskar den lilla killen!
Det är ingen skola idag för mig så det blir att ta hand om hemmet. Jag har redan städat någon timme men det tycks fortfarande vara lika stökigt som innan. Suck. Men jag får väl dra ett eller två varv till i lägenheten och hoppas på att det syns någon skillnad sen.
Det är ingen skola idag för mig så det blir att ta hand om hemmet. Jag har redan städat någon timme men det tycks fortfarande vara lika stökigt som innan. Suck. Men jag får väl dra ett eller två varv till i lägenheten och hoppas på att det syns någon skillnad sen.
Meningen med livet, ja det är du Metallica
Första riktiga dagen i skolan och det känns fortfarande helt okej. Jag har en liten släng av ångest över att jag inte beställt skolböckerna tidigare och nu kommer sitta utan böcker ett tag beroende på hur lång tid det tar att få dom. Men bortsett från det känns det bra att vara igång, imorgon är det religon på schemat och denna kurs läser inte Matilda så då blir jag "själv". Det ska nog gå bra det med. Men nu ska jag skynda iväg och hämta min lilla apbebis från förskolan, tror tillochmed att jag ska ta pulkan, fast det kanske är för lite snö för det? Äh, det märker vi. Pappan jobbar sent ikväll och det ser jag för en gångs skull framemot, hehe. Jag har längtat så mycket efter henne idag (vilket jag egentligen gör varje dag) och vi har inte haft så mycket ensamtid på senaste så det ska vi ha ikväll. Middag, bad, lek och sedan hopp i säng. Gud vad jag älskar att vara mamma, trots de stunder då man helst vill säga upp sig. Nej nu ska jag gå och hämta henne! Wiho!
Back to normal
Vi välkommnar tillbaka vardagen och ser fram emot att få lite fastare rutiner igen. Metallica gick till förskolan imorse vid nio tiden och vid tio befann jag mig i skolan. Det var bara introduktion för mig idag men imorgon drar det igång och jag är mer än redo. Jag längtar efter att få stoppa näsan i böcker och få skrivkramp samt känna nervositet när betygsättning närmar sig. De där orden kommer jag troligtvis få äta upp senare men just nu tänker jag glida på den här känslan. Sedan att jag och Matilda läser två kurser tillsammans och då blir classmates gör det hela bara bättre. Hon kommer dessutom på pyjamasparty ikväll, det blir en sleepover lite sådär dagen innan skolstarten, hehe.
Jag ska ta en treo nu och vila lite innan minigrisen ska hämtas från förskolan. Gud vad jag saknar henne, "lovet" har gjort att man vant sig alldeles för mycket av att ha henne här tultande hela tiden. Mammas hjärta! Påtal om Metallica, hon lär sig nya ord för varje dag som går. Jag trodde inte att det skulle gå så här fort men oj vad hon snackar nu. Några nya ord är: mormor, bea, babou (det är det jag kallar Bobbie), boll, blöja och sanna. Sedan tror vi oss höra en hel del mer ord men som ännu inte har blivit så välformade att vi förstår dom. Det är helt underbart att höra henne prata och att se henne gå är fantastiskt, men ack vad det svider till i mammahjärtat. Det är verkligen så att man både älskar och hatar när dom små liven växer upp!
Jag ska ta en treo nu och vila lite innan minigrisen ska hämtas från förskolan. Gud vad jag saknar henne, "lovet" har gjort att man vant sig alldeles för mycket av att ha henne här tultande hela tiden. Mammas hjärta! Påtal om Metallica, hon lär sig nya ord för varje dag som går. Jag trodde inte att det skulle gå så här fort men oj vad hon snackar nu. Några nya ord är: mormor, bea, babou (det är det jag kallar Bobbie), boll, blöja och sanna. Sedan tror vi oss höra en hel del mer ord men som ännu inte har blivit så välformade att vi förstår dom. Det är helt underbart att höra henne prata och att se henne gå är fantastiskt, men ack vad det svider till i mammahjärtat. Det är verkligen så att man både älskar och hatar när dom små liven växer upp!
Alldeles för mycket
Jag har suttit nu och försökt beskriva dagen men det går inte så bra. Det är alldeles för mycket känslor. Jag kan säga att det var helt otroligt att ha honom hemma även fast det smärtade när han åkte. Min älskade fina Bobbie!
Homecoming
Man skulle kunna tro att det är julafton och jag är en uppspelt femåring som väntar på tomten, så uppe i varv är jag. Nu är ju fallet inte så utan det är den sjunde januari och jag är en 20årig syster som väntar spänt på att min bror ska komma hem och hälsa på. Det känns helt otroligt att han ska komma hem för en dag. Min älskade!!
Uppdatering någon minut senare: Jag gick in på facebook och ser att min bror har uppdaterat sin status med "Nästa; Stockholm!" Mitt hjärta slog trippla slag. Det låter säkert inte som någonting men satan (!!) det här är stort! Det här är lycka, ren och skär lycka!
Uppdatering någon minut senare: Jag gick in på facebook och ser att min bror har uppdaterat sin status med "Nästa; Stockholm!" Mitt hjärta slog trippla slag. Det låter säkert inte som någonting men satan (!!) det här är stort! Det här är lycka, ren och skär lycka!
Ja, nu vet vi åtminstonde att vi lever
Metallica skrämde slag på sina stackars föräldrar igår natt. Den här mammans hjärta är fortfarande nära en infarkt och pappans hjärta ligger likaså i riskzon. Hon slutade andas och intog en hemsk blåfärg!! Det var det värsta jag har varit med om och paniken som jag kände då går inte att beskriva. Jag är glad att jag fick fram adressen till larmcentralen för så snurrig som jag kände mig kunde jag lika gärna ha svamlat om gårdagens middag. När ambulansen väl var på plats hade Metallica (tack och lov) börjat andas igen och var nog mer rädd än "skadad". Ambulansmännen lyssnade, kollade, ringde samtal och kom fram till att de kunde röra sig om falsk krupp eller tjockt slem i halsen som hon tillslut måste ha lyckats hosta upp. Vi skulle avvakta och sedan besöka doktor idag om andningen fortfarande lät ansträngd. Markus fick ligga vakt på Metallicas golv hela natten, för att försäkra oss om att någon är nära nog att vakna av minsta lilla host. Det här var det värsta jag har varit med om hittills i livet. Det här skulle kunna vara en av anledningarna till varför vissa inte skaffar barn. Fy fan vad sårbar man är!
"Tänk om" tankarna snurrar ännu motvilligt runt i huvudet, "tänk om hon inte hade fått upp slemmet eller vad det var. Tänk om det händer igen och då får hon ingen luft alls, inte ens så att hon kan hosta för att väcka oss. Tänk om..." Ja, ni förstår, massor av tankar som virrar runt och trycker upp hjärtat i halsgropen. Vår älskade lilla flicka, aldrig ska något får hända dig!!
"Tänk om" tankarna snurrar ännu motvilligt runt i huvudet, "tänk om hon inte hade fått upp slemmet eller vad det var. Tänk om det händer igen och då får hon ingen luft alls, inte ens så att hon kan hosta för att väcka oss. Tänk om..." Ja, ni förstår, massor av tankar som virrar runt och trycker upp hjärtat i halsgropen. Vår älskade lilla flicka, aldrig ska något får hända dig!!