Dag 29 – En sak jag hatar.
Jag tycker att det är jätte konstigt att när jag blev gravid samt fick barn ökade mina vänner drastiskt. Helt plötsligt hade jag väldigt många vänner som ville fika, gå på promenader, träffas och prata. Vänner från förr som man knappast längre skulle kalla vänner började höra av sig och bete sig som om vi stog varandra nära. Det är jätte trevligt att folk vill höra av sig, önska mig lycka till och gratulera, men att vissa ska gå till överdrift och föreslå att vi helt från ingenstans ska börja umgås är för mig konstigt. Jag har undrat många gånger om dom inte skäms eller om dom faktiskt tror att jag inte ser att det inte är mig som person dom ville träffa utan mig som mamma. Är det häftigt att kunna säga att man har en kompis som har barn, eller vad är grejen? Det är skrattretande hur genomskinligt det är när människor försöker dölja deras riktiga avsikt. "Hej! Hur är det?.. Jag hörde att du skulle ha barn, vad roligt. Grattis.. Gud så längesen det var vi sågs. Ska vi inte ta en fika?.." Nej, varför skulle vi göra det? Vi umgicks när vi gick i åttondeklass och sedan dess har vi inte pratat. Varför ska vi återuppta kontakten nu när det inte funnits något intresse för det innan jag skaffade barn?
Jag kommer nog aldrig förstå det. Det är rent ut av pinsamt hur folk tror att dom är diskreta när dom i själva verket avslöjat sig redan från första början. Att dom ens vågar. Jag skulle aldrig våga hoppa in så där, just därför att jag vet hur synligt det faktiskt är när man vill något speciellt men försöker bädda in det fint i falsk vänskap. "Jag måste få träffa dig och lilla Metallica. Jag saknar dig.. Vi brukade ha så kul.." Ja, det brukade vi, för fyra år sedan!! Vilken anledning det nu var som gjorde att vi tappade kontakten ändras inte nu bara för att jag har barn.
Jag känner ofta för att dra en fuling. Tacka ja till en fika, men inte ta med Metallica. "Vadå, jag trodde det var mig du hade saknat, mig du ville fika med?" Undrar vilken min och svar man skulle få då. "Eeh, m. Juste. Jag kom på att jag har en tid att passa men en liten kaffe hinner jag nog med.." Äh, jag vet inte. Jag ska inte dra alla över en och samma kam heller. Visst finns det fina människor som hört av sig av ren nyfikenhet och vänskap men dom har också erkänt det från start. Det är jätte trevligt med intresserade personer men att låtsas att vi är bra vänner och att man bara måste träffa mig och min dotter är bara pinsamt, enligt mig.
Dag 28 – Något jag alltid bär med mig.
Minnen. Kort och bra.
Dag 27 – Ett till ögonblick.
Dag 26 – Mina föräldrar.
Jag har många gånger fått höra att jag och mamma har en relation som många drömmer om. Vi kan prata om precis allt och det naturligt. Det finns inget som är pinsamt eller dumt. Mamma är den jag alltid vänder mig till oavsett vad. Hon är min allra bästa vän.
Pappa är den som har varit med mig överallt. Även om resten av familjen alltid funnits där minst lika mycket så är det pappa jag ser när jag tänker tillbaka på en viss tid. Han höll alltid hoppet uppe åt mig när jag inte orkade. Jag och pappa är tillskillnad från mig och mamma väldigt olika. Men han är precis som mamma en av de första jag vänder mig till när jag behöver.
Det finns massor mer att skriva om mina föräldrar men jag vet inte hur jag ska sätta ord på det. Mamma och pappa är dom som har satt mig till världen och uppfostrat mig. Jag är mäkta stolt över mina föräldrar.
Dag 25 – Mina syskon.
Denise är den äldsta av oss och fyller 25 det här året. Jag har alltid sett henne som den ambitiösa av oss som jobbar hårt för att nå sina mål. Denise är en kräsen tjej när det kommer till killar och det vet hon nog om själv. Vi brukar skämta om att Timmie som är nio år kommer att skaffa barn innan henne fast egentligen är det inte så mycket skämt i det. Något vi alla är väl medvetna om är hennes morgonhumör. Att säga något olämpligt (eller något alls) till henne när hon är nyvaken är som att ge sig själv en dödsdom. På vissa plan är vi väldigt lika och på andra väldigt olika. Hon är färdigutbildad socionom och jobbar just nu på Hassela, gotland. Eftersom hon bor på jobbet är hon bara hemma två veckor var sjätte vecka och jag längtar efter henne lika mycket hela tiden. Jag hoppas att hon vet hur stolt jag är över henne och att jag ser hur hårt hon jobbar och har jobbat. Hon är för mig en förebild.
Bobbie kommer efter Denise och fyller 23 i år. Jag ser Bobbie framförallt som en kille med vettiga åsikter som bär på konsten att debattera. Han är nog en av de mest lojala och omtänksamma man kan hitta. Precis som med Nisen så är vi väldigt lika men ändå olika. De flesta som har varit med under vår uppväxt säger att jag och Bobbie har ett speciellt band mellan oss. Jag tror dom. Bobbie kommer alltid vara min hjälte. I Juli det här året blir han pappa. Inte vilken pappa som helst utan världens bästa. Att han sedan har världens finaste tjej och blivande mamma vid sin sida är bara ett plus.
Timmie är den lilla sladdisen som föddes tio år efter mig. Det vill säga att han fyller tio i år. Han är faktiskt den enda av oss fyra som är planerad. Min lillebror har alltid varit det käraste jag har. Jag älskade honom redan innan han föddes och i honom har jag funnit styrka tusentals gåner. Timmie är den av mina syskon som jag är mest lik och det har vi fått höra av de flesta. Jag kan se mig själv i Timmie rakt igenom, hela tiden. Jag skulle nästan kunna påstå att vi är kopior av något slag. När han var liten knöt vi otroligt starka band som än idag håller i sig trots att han ibland driver mig till vansinne. Men så är det väll med syskon. Timmie är väldigt smart vilket han har bevisat många gånger. Han är en av dom som kan se att jag är ledsen även fast jag skrattar. Liten kille med otroligt stort hjärta som är mån om alla i sin närhet.
Dag 24 – 5 saker som gör mig glad.
1. Metallica i egen hög person. Det är väll en självklarhet. Metallica gör mig alltid glad även fast hon ibland får mig att slita håret från huvudet.
2. Familj och vänner. Behövs ingen förklarning i guess.
3. Övervinna rädslor och lyckas med något. Jag blir glad av att klara av saker och ting. Att bevisa för mig själv att jag klarar mer än vad jag tror.
4. När Markus är ledig. Hehe. Jag älskar när Markus är ledig. Förklaringen till det är så enkel som att då är han hemma med oss och det blir både jag och Metallica glada av.
5. Jag blir också glad av att göra saker som får mig att må bra. T.ex. Träna.
Dag 23 – 5 saker som gör mig ledsen.
Sakerna kommer inte iordning nu så första punkten är inte det som gör mig mest ledsen eller så. Men alltså ledsen.. Jag vet inte. Att jag blir ledsen hänger oftast ihop med att jag blir arg.
1. När någon kommer till skada. Speciellt när någon försvarslös oskyldig skadas. T.ex. Barn, djur. Psykiskt eller fysiskt spelar ingen roll.
2. När man inte håller saker man lovat eller ändrar något man bestämt. Är man inte helt hundra på att man kommer hålla det man lovar så lovar man inte över huvud taget.
3. När jag misslyckas. När något inte blir som jag vill eller har tänkt mig.
4. Olycka inom familj och vänner.
5. När jag tappar kontrollen. När jag är hjälplös, maktlös.
Dag 22 – Så här ser jag på mig själv.
Den här var lite svår tycker jag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag ser väll på mig själv precis så som jag är antar jag. En 19 årig tjej som ser ut att kunna vara 16, hehe. Jag ser en tjej som klarar mer än vad hon tror vilket är bevisat. Jag ser en mamma även fast jag fortfarande har svårt att förstå att jag faktiskt är en. Jag är väldigt kritisk och dömande mot mig själv och kan därför se på mig själv lite skevt. Men egentligen beror det helt på när jag kollar efter. Vilket humör jag är på, hur jag mår och varför. Jag kan se på mig själv på många olika sätt. Ååh! Nej jag orkar inte skriva om den här mer. Jag är helt vilsen i tankarna nu. Hur ser jag på mig själv? Äh.
Dag 21 – Min vardag.
Även fast vardagarna brukar se likadana ut så är den ena dagen aldrig den andra lik. Vissa dagar är jätte jobbiga medan andra går som på räls. Vissa dagar är Metallica på dåligt humör och andra är hon super glad. Fast hon är överlag ett väldigt glatt barn vilket vi får höra från de flesta.
Dag 20 – Min tro.
Om vi ska prata tro i allmänhet så är jag en tjej som gärna tror gott om alla. Att alla är värda en andra chans och att alla kan förändras till det bättre med rätta hjälpmedel. Jag tror inte på att någon kan födas till att vara ond utan de har blivit formade så. Sveriges rättsystem är något jag inte tror ett skit på och jag vill spy så fort det kommer på tal. Fiffla med pengar är det värsta du kan göra i detta land. T.ex. Våldtäkter går knappt att anmäla och om du gör det är det större risk att du som offer blir uthängd och dömd än den som utförde brottet. Det är ett jävla skämt! Som jag har sagt tidigare tror jag att allt har sin mening. Saker och ting som händer och har hänt bra eller dåliga, har en egen mening. Jag tror att du behöver gå igenom olycka för att kunna känna lycka. Har du aldrig varit olycklig vet du heller inte hur det känns att vara lycklig. Efter regn kommer solsken. Jag tror heller inte på att älta saker eller hålla fast vid sådant som tillhör då. Lever du kvar i det förflutna missar du nuet och framtiden. Du ska stå med ena foten i nuet och andra i framtiden. Sedan finns det en hel del mer saker såklart men jag orkar inte dra allt.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Med risk för att ni blir gröna av avund på min fantastiska shopping..
Två paket blöjor och en kartong nutramigen. Bra skit!
Dag 18 – Det här saknar jag.
Dag 17 – En sak jag älskar.
Jag älskar att må bra och allt som hör dit till. Min vackra dotter, min familj och mina vänner. Jag älskar att göra saker som får mig att känna mig stolt och duktig. Jag älskar att göra framsteg och övervinna rädslor. Som ni säkert förstår älskar jag Metallica mest av allt. Jag älskar hur hon bara av att bli till satte mitt liv i rätt kurs. Jag älskar hur jag har utvecklats som människa det senaste året och hur jag har växt i mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag har funnit en styrka och ett lugn som jag aldrig tidigare haft och det älskar jag. Sedan finns det såklart andra saker jag känner att jag älskar. T.ex. Som att läsa en bra bok, hehe. (Säg ingenting Markus! Jag vet att jag är en nörd.)
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Höger bröstficka: Mobil.
Vänster bröstficka: Nycklar, tändare och lipsyl.
Höger nereficka: Plånbok.
Vänster nereficka: Cigaretter och handsfree om den inte är på.
Inneficka: Tamponger och medicin.
Dag 15 – Kärlek enligt mig är.
Det känns ibland som om jag inte har någon aning om vad kärlek är. Under år 2010 tappade jag tron på kärlek helt. Jag trodde inte att det fanns någon kärlek som var äkta förutom den till sina barn. Nu därimot vill jag gärna tro att jag har funnit den äkta kärleken. Det som finns mellan mig och Markus måste vara äkta för det känns så. Vad som än händer och har hänt och hur långt borta vi är eller har varit från varandra så har i alla fall jag alltid vetat innerst inne att vi älskar varandra. Någonstans finns det något som säger att det är vi och det kommer alltid vara vi. Kärlek för mig är något som faller sig naturligt. Något som inte behöver tvingas fram eller förklaras. Jag behöver inte säga att jag älskar honom varje dag för att han ska veta det och tvärtom. Jag tror att kärlek kan växa fram men det ska aldrig behövas någon övertalning om att den finns där. Jag förstår inte det där med att övertala den andra till att stanna om den inte vill. Sedan att man kämpar för att få ett förhållande att fungera är en annan femma men det måste vara ömsesidigt. Båda måste vilja annars går det inte. Kärlek är för mig ingenting man ska ta lätt på. Jag har lärt mig att det är något man ska ta vara på och inte ta för givet. Jag gjorde det förut. Jag blev för bekväm efter att tag och slutade visa hur mycket Markus betöd för mig vilket resluterade i att han började tvivla på om jag verkligen kände något för honom. Som jag skrev så behöver jag inte säga varje dag hur jag känner för honom men ibland behövs det. Ibland behöver man få höra hur älskad man är även fast man kanske vet det. Ja jag vet faktiskt inte om jag har fått fram någonting i texten jag har skrivit men ämnet är så luddigt. Det finns så mycket att skriva om kärlek så att det tillslut inte finns något att skriva alls.
Sedan finns det ju många olika slags kärlekar. Kärleken mellan två människor är den jag tänkt på nu men det finns ju kärlek till t.ex. Djur, saker osv. Det är ju annan kärlek, tror jag. Eller är det samma? Jag vet inte. Jag är lite lost och vet inte hur jag ska sätta ord på vad kärlek är. Men det här får duga.
Dag 14 – Jag för ett år sedan.
Ganska precis ett år sedan
Dag 13 – Det här åt jag idag.
Frukost: En macka och till det drack jag ett glas apelsinjuice.
Lunch: Det blev en sen lunch. Sushi.
Middag: Kycklingwok med nudlar.
Och sedan har det slunkit ner en och annan godis.
Roligt. Hehe
Dag 12 – En första.
Den här var svår. Jag vet inte alls vad jag ska skriva om och Markus ger mig dumma förslag som första gången jag såg honom, första gången jag pratade med honom and so on. För hans skulle kan jag försöka men jag vet inte hur mycket jag kommer ihåg.
Första gången jag såg mannen var på en fest i kallhäll. Det var sommarlovet till ettan och jag var 15 år. Jag kände ingen som var där förutom vännerna jag kom dit med men slog mig ner vid ett bord och hade en kille med röd keps på min högra sida. Killen med röd keps bjöd brudan han hade i knät på shottar hon inte tyckte om och i smyg skickade vidare till mig. (Det slutade med att jag stog i en buske och spydde senare under natten)
När sommarlovet var slut började jag på mediaprogrammet i upplands-bro gymnasium. I klassen jag började i fanns det en kille som jag kände igen genom hans röda keps på huvudet men jag kunde inte placera vart det minnet var ifrån. Lite senare under året började jag umgås med ett litet gäng killar i klassen och däribland fanns rödkepan som nu fick ett namn, Markus. Här någongång fick jag upp ögonen för honom men kunde inte sätta fingret på vad jag kände. Någon tilldragelse fanns det men jag hade ingen tanke på att det fanns annat än vänskap mellan oss. (Nu när jag tittar/tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag kunde vara så blind. Markus var inte diskret med att visa att han ville betydligt mycket mer än bara vara vänner. Hehe)
En kväll var vi några stycken som bestämde oss för att festa lite hemma hos Markus. Niklas hämtade mig med moppen och körde mig till stäket. Där hemma drack vi sprit och sjöng singstar. Alexander var sneaky as hell och utsåg sig till någon sorts matchmaker under kvällen. Jag blev inkallad på ett rum för att bli förhörd och lika så gjorde han med Markus. I slutet av kvällen stog jag och Markus ute på altanen och gick igenom vad som hade sagts under våra möten med Alexander. Jag vet inte exakt vad som sades men något som ledde till att jag stegade fram till Markus som satt på altanräcket och pussade, kysste(?) honom. Alexander är än idag mäkta stolt över sin fina insats.
Ja det var väll det jag hade att säga. Det blev inte bara EN första men det gör väll ingenting. Första gången jag såg honom, första gången jag pratade med honom och första gången vi kysstes. (hatar ordet kysstes. Kyss, kyssas. KYSS? Jaja) Lite minne har jag i alla fall.
Dag 11 – Det bästa jag vet.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Jag kom på den här listan nu och orkar inte ställa mig och ta något kort. Men då kom jag på att jag har en bild där jag har samma kläder på mig som idag. Yes! Då lägger jag in den istället. Det är ingen som märker att den inte är från idag, tänkte jag. Heheh. Oupsi..
Blåa jeans och ett vitt linne med tryck på. Enkelt.
Dag 7 – Mina rädslor.
– Till att börja med är jag jätte rädd för spindlar. Rädd är en stor underdrift.
– Jag är nog ganska rädd för känslor både mina egna känslor och andras känslor för mig. Kanske är det för att jag alltid har haft svårt att hantera dom eller så är jag bara rädd för vad dom för med sig.
– Jag är livrädd för att något ska hända Metallica. Det är inte hälsosamt att gå runt och oroa sig jämt och ständigt och jag lyckas ganska bra med att hålla oron i schack men när jag väl tänker på det är jag livrädd. Min största mardröm!
– Jag är töntigt nog rädd för att få hål i tänderna. Hittills har jag aldrig haft något hål men jag är paranoid när det gäller det och tror alltid att jag har hål. Sprang till tandläkaren i alla fall en gång i månaden förut. Nu har jag försökt släppa det.
– Ska jag vara ärlig så har jag panikångest-rädslor som jag jobbar med t.ex. Äta borta och åka kommunalt.
För stunden kan jag inte komma på något mer men det här räcker väll.
Dag 6 – Ett ögonblick.
Dag 5 – Någon jag vill träffa.
Jag vill träffa min farmor som gick bort i september 2010. Jag träffade henne strax innan det men innan dess hade vi inte setts på säkert fem-sex år. Jag hade mina anledningar till att inte velat träffa henne men nu känns det som skit saker. Hade jag vetat att hon skulle lämna oss så tidigt hade jag träffat henne mer. Jag fick i alla fall berätta för henne att hon skulle bli gammelfarmor även om hon hade hört det från min faster tidigare. Hon blev så glad när hon fick syn på mig och sade sig knappt känna igen mig. Hon pratade mest hela tiden om barnet i min mage och hur underbart det är med barn. För min farmor var barn meningen med livet och hon älskade barn mer än något annat. Hon bjöd alltid på sig själv och ville att alla skulle skratta och vara glada hela tiden. Tyvärr hade hon en sjukdom som tog fram sämre sidor hos henne vilket fick mig att ta avstånd. Jag ångrar mig nu och har otroligt dåligt samvete. Jag längtade efter att få se henne ihop med Metallica eftersom jag vet att dom båda hade älskat varandra. Farmor var alltid den knäppa som gjorde allt för ett leende. Av hela mitt hjärta önskar jag att hon hade fått chansen att bli gammelfarmor och få se Metallica, om inte se henne växa upp så i alla fall få träffa henne. Jag trodde mig ofta inte känna något för min farmor men så fort jag fick höra att polisen hittat henne död i sin villa rann tårarna på mig som floder. Det var min farmor. Min älskade farmor. Så ja, det är henne jag skulle vilja träffa och berätta allt jag skrivit nu och mycket mer som jag har inom mig. Jag skulle vilja sätta mig ner med henne och be om ursäkt för hur det hade blivit och berätta att trots alla problem så älskade jag henne. Metallica föddes nästan exakt en månad efter hennes bortgång och var 11 dagar då farmors begravning ägde rum. Jag vill tro och hoppas att farmor befinner sig i himlen och kikar ner på oss ibland. Förhoppningsvis mår hon bra nu och har farfar bredvid sig. Vila i frid älskade farmor!
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Mina drömmar är nog så enkla som att få vara lycklig. Att Metallica växer upp och mår bra. Självklart drömmer jag om ett bra, roligt och välbetalt jobb, fin lägenhet, resa utomlands, leva ihop med älskade och att få fler barn. Ett liv fullt av lycka och kärlek. Jag är inte blind och vet att lycka och olycka går hand i hand och livet är som en bargochdalbana men jag vill tro att jag är ordentligt fastspänd.
Mina önskningar är väll i princip samma som ovan. Sedan har jag sånna töntiga önskningar som att mitt hår ska växa fortare och att benen ska raka sig själva men annars tror jag, jag är nöjd. Att blir ekonomisktoberoende skulle väll inte heller sitta fel men jag antar att det är för mycket begärt.
Dag 3 – Det här har jag svårt för.
Dessa människor har även gjort förlovning till någon sorts standard. Är man tillsammans i en månad så förlovar man sig men har ingen som helst avsikt att leva resten av sina liv tillsammans. En förlovning är väll början till ett bröllop eller i alla fall att man har som tanke att leva ihop? Det trodde i alla fall jag men nej, nu förlovar sig folk hej vilt till höger och vänster. 14-15åringar springer omkring med en ring på vänster ringfinger men har som sagt ingen tanke bakom det hela utan det är bara "en ball grej"..
Men det jag skulle säga var att..
Orden fastnar i halsen på mig. Jag vet att jag älskar, jag känner att jag gör det men orden kommer inte ur mig. Konstigt nog känns dom främmande i min mun. Jag är för feg för att säga det högt. Alldeles för rädd för vad orden för med sig. När jag får det sagt till mig blir jag tyst, kollar bort och läpparna blir som förseglade men i mitt huvud, tyst för mig själv säger jag det tillbaka. Hur töntigt det än låter är jag väll inte riktigt redo att säga det ännu. "Säg det bara, som om du säger det till Metallica" men nej, det blir inte rätt. Jag vill säga det när det känns bra för mig. Den dagen det känns rätt ska jag säga det högt och tydligt men tills dess får jag bara hoppas att han vet att jag älskar i smyg. Nu till något helt annat.. Frukost!
Dag 2 – Min bästa vän.
Gammal bild på oss.
Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
2. Jag har adhd och medicineras. Man märker direkt när jag inte har tagit medicinen. Hehe.
3. Jag har en dotter. Hehe, om någon har missat det.
4. Jag måste ha tydliga instruktioner och behöver bra mycket struktur i vardagen. Men det är lite knäppt för jag är väldigt impulsiv samtidigt som jag vill ha fasta planer. Det går inte att säga en sak och sedan ändra i sista minuten för då bryter jag mer eller mindre ihop. Med Metallica går det dock bra.
5. Jag är väldigt blyg när det kommer till människor jag inte känner. (i alla fall tycker jag det) Men är jag med folk jag känner så står jag gärna för underhållningen och har i princip inga hämningar. Familjen har kallat mig för pajas enda sedan jag var liten.
6. Jag är lite som en öppen bok eller i alla fall var jag det förut. Nu är jag mer försiktig för vad jag delar med mig och vem jag delar med men jag är oftast väldigt öppen.
7. Det var inte fören nu år 2010 som jag insåg att jag klarar mig fin fint själv. Innan var jag jämt tillsammans med någon bara för att. Jag sökte bekräftelse hela tiden och det fann jag i pojkvänner. Intalade mig själv att jag var kär när jag i självaverket var rädd för att vara själv.
8. Jag är en riktig bloggnörd och det får jag ofta höra från folk i min närhet. Nästan så att jag skäms när jag inser att jag faktiskt är en riktig tönt när det kommer till det.
9. Jag hatar fötter. Tycker det är så vidrigt att jag knappt ens vill klippa tånaglarna på mig själv.
10. Jag lovar aldrig någonting. Just därför att jag själv hatar när löften bryts. Därför lovar jag inte ens något så enkelt som att andas.
Försökte komma på lite andra saker än "jag har gröna ögon" eller "jag tycker om pasta".
För att få tiden att gå
Det här blir ett lätt tidsfördriv i tråkiga stunder. Vi får se om det rinner ut i sanden efter ett tag eller om jag faktiskt slutför listan. Medan bebis sover kör jag igång med dag 1.
Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – Min bästa vän.
Dag 3 – Det här har jag svårt för.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någon jag vill träffa.
Dag 6 – Ett ögonblick.
Dag 7 – Mina rädslor.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Någonting jag ångrar.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Det bästa jag vet.
Dag 12 – En första.
Dag 13 – Det här åt jag idag.
Dag 14 – Jag för ett år sedan.
Dag 15 – Kärlek enligt mig är.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En sak jag älskar.
Dag 18 – Det här saknar jag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min tro.
Dag 21 – Min vardag.
Dag 22 – Så här ser jag på mig själv.
Dag 23 – 5 saker som gör mig ledsen.
Dag 24 – 5 saker som gör mig glad.
Dag 25 – Mina syskon.
Dag 26 – Mina föräldrar.
Dag 27 – Ett till ögonblick.
Dag 28 – Något jag alltid bär med mig.
Dag 29 – En sak jag hatar.
Dag 30 – Mina 5 bästa minnen.