Metallica har kommit in i en liten trots och allting är nej, hela tiden. Det spelar i princip ingen roll var du frågar eller säger till henne, hon säger nej till nästan allt. Du behöver inte ens prata med henne och hon säger nej. Är hon i ett annat rum men hör mig och Markus prata så kan hon ropa nej därifrån. Det roliga är att hon säger det med glimten i ögat, hon är vet liksom att hon är "busig" när hon trotsar mamma och pappa.

En annan sak som Metallica tycker är jätte, jätte roligt är när jag tar någonting och sätter kring ansiktet som en slöja. Hehehhh. Hon skrattar jätte högt när jag gör så och ännu högre om jag gör något roligt ljud samtidigt. Jag är en aning orolig över hur hon kommer att reagera när hon ser en muslim som bär slöja, det är väl inte så där jätte smidigt om hon börjar tokskratta åt någon som inte skämtar. Men men, den tiden den sorgen.

Vårt städschema fungerar prima ballerina hittills (vi började igår heh) och snart ska jag dammsuga samt torka golven.

Vi fortsätter att vara sjuka här hemma och nu har även Markus åkt på någon form av magsjuka. Metallica är en mammagris och har otrolig seperationsångest när det gäller mig. Hon vill vara hos mig jämt och ständigt, kommer pappa för nära skriker hon som en stucken gris och klamrar sig fast vid mig som om hon är rädd att han ska ta henne ifrån mig. "Mamma, mamma, mamma, mamma" hör man från henne hela tiden, och svara det måste jag annars blir det livat. Det är mysigt med en mammagris men ack så jobbigt. Jag tycker faktiskt lite synd om pappan här hemma som troligtvis får känslan av att vara otillräcklig (kan i alla fall tänka mig att jag skulle känna så) när han inte "duger" för lilla Tallica just nu. Men som tur är vet vi ju att det bara är en fas och så snart hon är bättre är pappa lika bra som innan igen.

Jag borde verkligen sova just nu, men det är inte lätt att slappna av när tankar far omkring i huvudet.
Vad tänker jag på då? Ja, jo jag tänker såklart på att det imorgon är Lilla Bellsilurings 1-årsdag som vi inte kan vara med och fira eftersom vi är sjuka. Jag tänker på att jag måste plugga mer, men kan inte finna någon ytterligare tid för det. Tycker redan att jag pluggar mest hela tiden, men trots det lägger sig inte stressen. Jag tänker också på mitt läkarbesök jag var på idag. Vi bestämde att höja concertan, känns bra. Planerade att höja den andra medicinen lite senare, känns så där. Fick en tredje medicin utskriven, känns inte fullt så bra. Jag vill inte behöva den. Både sjuksyster och läkare tjatade om mat och vikt, jag vill kräkas på dom båda två. Metallica har fått en förfärlig hosta som inte ger med sig, vi ska till doktorn på onsdag. Markus har jätte ont i magen, troligtvis för att han försöker träna bort sin glutenallergi och har försökt med det sen.. ja alltid. Risken för tarmcancer är hög vid sådant beteende. Hur står det till i Markus mage? Jag har inte träffat Elvin på vad som känns som evigheter men inte heller kan jag träffa honom eftersom han inte vill riskera att bli sjuk. Jag är trött. Det är skola imorgon, jag måste dit även fast jag just nu känner för att stanna hemma. Nu måste jag sova. Det här inlägget blev knäppt. Godnatt!