Metallica har kommit in i en liten trots och allting är nej, hela tiden. Det spelar i princip ingen roll var du frågar eller säger till henne, hon säger nej till nästan allt. Du behöver inte ens prata med henne och hon säger nej. Är hon i ett annat rum men hör mig och Markus prata så kan hon ropa nej därifrån. Det roliga är att hon säger det med glimten i ögat, hon är vet liksom att hon är "busig" när hon trotsar mamma och pappa.

En annan sak som Metallica tycker är jätte, jätte roligt är när jag tar någonting och sätter kring ansiktet som en slöja. Hehehhh. Hon skrattar jätte högt när jag gör så och ännu högre om jag gör något roligt ljud samtidigt. Jag är en aning orolig över hur hon kommer att reagera när hon ser en muslim som bär slöja, det är väl inte så där jätte smidigt om hon börjar tokskratta åt någon som inte skämtar. Men men, den tiden den sorgen.

Vårt städschema fungerar prima ballerina hittills (vi började igår heh) och snart ska jag dammsuga samt torka golven.